Nu är det inte allt för många dagar kvar för mig inom R&D. Påsken nalkas och efter nästkommande vecka så börjar min tredje praktikperiod på en inköpsavdelning. Mer om hur livet är där kommer att förmedlas via denna blogg som allting annat jag lyfter av mitt hjärta. Fram till dess så börjar jag knyta ihop säcken och avsluta de ärenden som jag kan avsluta. Vid sidan av har jag även producerat en slutrapport om seminarieveckan vi hade förra veckan. Resultatet blev hela 4,18 lastbilar av 5,0 möjliga – med andra ord så blev det en väldigt lyckad vecka.

Där seminarieveckan avbröts tog traineernas vårfest vid och vilket kalas det blev. Och inte undra på det då temat för evenemanget var 90-talet. Sammanlagt anlände ett 70-tal personer från blandade traineeårgångar där den mest erfarna i skaran började som trainee redan 1992.

 Kalaset pumpade ut 90-tals hits och den glada folksamlingen ropade ut sin glädje homogent varje gång en ny gammal klassiker tog fart i högtalarna. “Ohhhhh, den här sången är sjukt 90” hördes ett sus vid varje nytt intro. Utklädnaden var det inte heller något fel på. En stor dos kreativitet, vilja och nostalgi resulterade i många sköna återseenden.  Imitationerna var många och skratten ständigt återkommande. Axplocket av foton i detta inlägg visar hur ett fantastiskt bra traineeprogram firar in våren 2012.

Roland från Torsk på Tallin letar efter Eda,  Microsoft “Blue Screen” skriker ERROR, Edward Scissorhands skivade upp fläskfilén och MacGyver tar en sväng om med Spice Girls.

 -Jens

Som mina bloggande traineekollegor redan har förtäljt så är traineernas seminarievecka på ingång med stormsteg. Undertecknad har denna gång varit med och arrangerat detta event och det känns som att alla pusselbitar har fallit duktigt på plats.

Lyckan över den överjäkligt roliga seminarieveckan alternativt vårväder fick i alla fall mina två traineeföljeslagare  JoTa och Mr. Olsson att leva ut lite likt två kalvar utsläppta på grönbete när vi vandrade ner till tryckeriet för att hämta material vi låtit trycka upp inför evenemanget. Ett av mina favorit citat “…like all dandies, he was happy. – Barbey D’Aurevilly” (jag är fantast av Brittiskt och Amerikanskt Preppy-mode) kan enkelt transformeras samt få bli titeln till detta foto.

                                            Like all Trainees, they were happy

-Jens

Den här veckan har jag avslutat mitt arbete hos den leverantör jag varit hos under två månader. Det känns som att jag har gjort en insats och att vi tillsammans har kommit framåt. Jag har lärt mig oerhört mycket om hur ett mindre företag fungerar och har samtidigt fått vara delaktig i flera processer. (utveckling, inköp, produktion) Det har dock tagit på krafterna att pendla en extra halvtimme enkel resa varje dag, vilket gör att det är skönt att gå vidare med nya engagemang och sikta mot nya mål.

Den här veckan har jag som sagt avslutat arbetet hos leverantören och fått en avtackningslunch tillägnad mig, sedan har jag varit på ett leverantörsbesök i Norrköping och spelat fotboll med traineegänget. Det känns som att veckorna bara flyger förbi…

Nästa vecka är det dags för ännu en seminarievecka. Oerhört roligt! Den ska avhandla området ”Sales to delivery”, vilket innebär att vi djupdyker i försäljning, produktion och leverans. Vi kommer att under veckan bland andra få träffa Martin Lundstedt och Anders Nielsen som båda pekas ut som tänkbara efterträdare till Leif Östling i en artikel i Dagens industri, som publicerades i veckan. Läs artikeln här. Vi kommer även att besöka hyttillverkningen i Oskarshamn, vilket jag ser mycket fram emot. Då Oskarshamn ofta lyfts fram som en fabrik där de ligger i framkant vad det gäller produktionseffektivitet och ergonomiarbete.

De tillfällen då vi traineer får sammanstråla och svetsa samman våran gemenskap ytterligare är ett stort privilegium och något som jag värdesätter högt. Traineeresan till Malmö var riktigt rolig (även om jag inte vill bli långtradarchaufför) och traineeidrotten igår blev succé när hela 12 stycken var med och spelade fotboll.

Englandsvistelsen rycker närmare med stormsteg. Spänningen stiger…

/Markus Wernberg

Idag snöar det i Södertälje och sommaren känns väldigt långt borta. För mig smygstartar dock sommaren redan om några veckor då jag tar ledigt och åker mot södern. Resan kändes alldeles för nära igår när vi satte oss ner för lite planering av utflykter, men alldeles för långt bort idag när det är vitt på marken 🙂

En Scaniamotor klarar även ordentligt med snö.

I slutet av förra veckan åkte jag till Tyskland för att besöka en av våra leverantörer och titta på deras nya logistiksystem. Det var spännande att se hur de jobbar från interna lager till utleverans och jämföra med Scanias godsmottagning. Det mest slående intrycket var att det var väldigt rent 🙂 Väldigt lärorikt att som blivande inköpare få studera en leverantör från logistikperspektivet, som ju är lite av ”det andra benet” som jobbar med Scanias leverantörer. Kul också med min första tjänsteresa utomlands, förhoppningsvis blir det några till under det kommande året.

Nu är det bara drygt 3 dagar kvar av jobbet på Motormonteringen, vilket också innebär att det är mindre än en vecka till vår seminarievecka som startar på måndag. Temat på veckan är Scanias process från sälj av lastbil hela vägen tills kunden står med nycklarna i handen, vilket faktiskt blandar in nästan hela företaget. En väldigt tvärfunktionell och intressant process med andra ord! Eftersom jag själv är med och planerar den här veckan är jag nu extra förväntansfull och lite nervös. Tänk om de andra traineerna tycker att veckan är jättedålig? Nu tror jag att det är ganska liten risk med tanke på att vi har planerat in både besök hos en återförsäljare, föreläsningar med två personer ur Executive Board, en grillkväll, resa till Scanias fabrik i Oskarshamn inkluderat övernattning, och däremellan massor med intressanta föreläsningar.

Mitt personliga ledord inför den här seminarieveckan är sömn. Jag har den hemliga talangen att jag kan somna nästan närsomhelst och varsomhelst. Väldigt praktiskt när man pendlar till Södertälje eller är ute och reser med många timmars flyg, men något mindre praktiskt under en intensiv period på jobbet där man sitter i mörka rum med väldigt mjuka fåtöljer. Så dags att börja ladda redan nu! Zzz…

Tillbaka i Södertälje efter en torsdag-söndag i Malmö/Helsingborg/Köpenhamn. 20 traineer tog åtta lastbilar och en buss, testade sina nya C-körkort/D-körkort-kunskaper och brummade söderut. Livet som trainee exemplifieras av foton och ja, det är så härligt som det ser ut.

 – Jens

Förra veckan slog traineegruppen ett slag för produktkunskap och kundkännedom genom att låna 12 lastbilar och bussar och köra ner till Malmö för ett besök hos vår återförsäljare där. Tyvärr låg jag sjuk halva veckan, men lyckades till slut ta mig ner med tåg i lördags för att shoppa i Köpenhamn, äta god middag med hela gänget och delta i lastbilskonvojen hem på söndagen.

Delar av traineegänget på promenad i Köpenhamn

Jag körde tillsammans med kollegan Emma två olika bilar under åtta timmar (tyvärr blev vi lottade att köra en Volvo också, men man kan ju inte vinna jämt…). I vilket fall superkul! När vi stannade för glass på ett truckerhak utanför Linköping fick vi väldigt konstiga blickar från de andra lastbilschaffisarna – kanske inte varje dag som två blonda tjejer kör en lastbil ihop 🙂

Jag trivs framför vår lastbilskonvoj, tyvärr lottad att köra Volvon första streckan…

Idag har jag exakt 8 dagar kvar på min praktikperiod på motormonteringen, och jag börjar långsamt inse att det är dags att förbereda mig för att sluta. Känns lite konstigt att det snart är dags att packa ihop, och samtidigt dags att lägga i överväxeln för att hinna med allt jag vill avsluta innan nästa fredag!

Delvis har jag jobbet som materialplanerare där jag vill ge en bra överlämning till den som ansvarar för ”mina” leverantörer efter mig. Sedan jobbar jag också sedan några veckor tillbaka med ett logistikprojekt här på motorverkstaden. Det är lite hysch-pysch runt det, men det går i stora drag ut på att ändra våra materialflöden så att de blir mer effektiva och se till att materialet kommer närmare montören så att den inte behöver lägga värdefull monteringstid på att ta flera steg för att hämta en skruv eller mutter. Just nu jobbar jag med hur materialet ska komma in till line så att det blir så lätt som möjligt för montören, alltså i rätt ordning, rättvänt så att det är lätt att plocka osv. Väldigt spännande och väldigt ont om tid att få klart min del innan jag slutar – en utmaning! Dags att kavla upp ärmarna och hugga i 🙂

Solen skiner, fåglarna kvittrar och den sista snön smälter sakta. Våren är här! Visst är det lika fantastiskt varje år? Jag känner mig mindre trött på dagarna, jag kör hem på eftermiddagen med ett leende på läpparna då det fortfarande är ljust utanför bilrutan och jag orkar ta mig an roliga saker även efter jobbets slut.

För att muntra på denna vårstämning ytterligare ska jag under resterande delen av veckan umgås med mina traineevänner.Den här veckan väntar nämligen först en utbildning som heter Hälsa och säkerhet vid tjänsteresa. Denna ska ge oss traineer lite att tänka på inför vår utlandsvistelse som drar allt närmare. (Jag åker till England i mitten av april)

Sedan på torsdag smäller det! Då drar vi söderut med en lastbilskaravan bestående av åtta lastbilar och en buss (Viktors svarta får). Johanna och Anders gör nämligen sin andra praktikperiod nere i Malmö hos en återförsäljare respektive en verkstad. Så på fredag väntar studiebesök på deras praktikplatser och resten av helgen ägnas åt allmänt trevligt samkväm. Gokart på lördag tror jag kan bli en riktig höjdare!

Så, ni som har sökt till traineeprogrammet, ansökningstiden gick nämligen ut i måndags. Jag lovar, ni har mycket roligt att se fram emot!*

*När ni väl kommit förbi telefonintervju, intervju 1, case, intervju 2 (3) (4)… 🙂

Förra veckan fick jag oväntat känna på Scanias internationella sida. Sedan länge hade jag planerat en långhelg i Nederländerna som ett avbrott i den gråa februarikylan, som en chans att ladda batterierna. Jag hade däremot inte planerat att min resa överhuvudtaget skulle ha något med Scania att göra. Men när det visade sig att min traineekollega Anders samtidigt skulle resa under några dagar till en stad som bara ligger 20 minuter bort för att arbeta med ett projekt i samarbete med Scanias regionkontor, blev det lite för lockande för att stå emot.

På vägen från en träff med kompisar till en annan passade jag alltså på att svänga förbi Scania Benelux, regionkontoret som jag var väldigt nyfiken på inför mina tre månader på motsvarande kontor i Italien. Där gick jag runt och skakade hand och lyssnade på titlar som jag inte ens visste fanns, och förundrades över hur mycket folk som jobbar på Scania utanför Sverige. På regionkontoren sitter folk och arbetar med orderläggning, sälj, service, inköp, reservdelar och en massa annat som jag inte visste att man kunde jobba med. Helt enkelt en rad olika intressanta tjänster inom Scania utomlands.

Anders framför Scania Benelux.

En sak jag verkligen inte visste innan förra veckan var att det är möjligt att jobba utomlands även inom utveckling på Scania. Vårt utvecklingscentrum finns i Södertälje, men vi har också ett behov att finnas där våra kunder är, alltså i hela världen. Exempelvis har min traineekollega Anders då på sin andra praktikperiod fått ett projekt där han tittar på de Scaniabilar som är sopbilar och hur de används rent tekniskt av kunderna. Detta har lett till resor för att träffa kunder i både Tyskland, Nederländerna och snart även Frankrike. Jag behöver väl knappast nämna att han är väldigt nöjd med sitt jobb? På regionkontoret träffade jag också Andreas, som efter några år inom utveckling av styrsystem för växellådor nu har flyttat till Nederländerna genom Scanias Personal Exchange Program för att jobba med tekniskt stöd till den lokala organisationen i ett halvår. Ett annan slags arbete än att konstruera toppkvalitet, men inte mindre utmanande.

Som motköp till min rundtur på Scaniakontoret med Anders och Andreas tog jag med dem till mitt gamla utbytesuniversitet i Eindhoven och en sedan länge planerad återträff med mina kompisar. De bilderna får nog stanna i mitt privata fotoalbum, men jag kan bara konstatera att man alltid har kul med Scaniakollegor 🙂

Ska ta en fruktstund om tio minuter och jag behöver verkligen en kick nu för att lyfta dagen – det är inte roligt på kontoret varje dag. Min fars ord ekar i huvudet “det är sunt att ha tråkigt ibland, man utmanas att vara kreativ samt så uppskattar man de roliga stunderna desto mer”. Visst förstår jag tankegången och jag håller förmodligen med farsgubben också men…det är fortfarande jobbigt att ha tråkigt.

Denna tisdag var tråkig. Mina tisdagar brukar vara ganska tunga då de är fyllda med möten och ibland kan det vara svårt att hålla sig alert och engagerad hela tiden. Från 9-11:30, ibland 12 så är det ett enda långt möte. Även om det är intressanta ting som diskuteras så viker även min arbetsmoral som jag överlag brukar vara stolt över. Eftermiddagen följer med fler möten och just idag hade jag sammankallat ett av dessa för att bringa klarhet i ett uppdrag jag fått. Problemet var att det handlade om certifieringsfrågor, något som jag inte har någon som helst erfarenhet utav och därför hade jag bjudit med min handledare som skulle få hjälpa mig med allt det byråkratiska och tekniska. Dock anlände inte han till mötet då det hade blivit någon akutgrej på annat håll. Så där satt jag med tre andra herrar och skulle nu hålla mötet istället. Övergiven och utan att kunna den riktiga certifieringslingon hankade jag mig fram genom hela mötet. Skönt att det var förstående herrar som medverkade på mötet och att de valde att försöka vara så behjälpliga som möjligt istället för att fnissa åt mina stapplande certifieringsfrågor.

Fast det fina i kråksången och det som så klart kommer att få bli sensmoralen i sagan är att man lär sig fortare att flyga om man blir kickad ur boet än stannar kvar bland de skyddande kvistarna och läser tjocka böcker om flygteori.

                                     Jag under mötet idag

-Jens 

Oavsett vilket företag man arbetar på är det mycket värt att ha bra koll på företagets produkter. För några år sedan berättade en vän till mig att hon hade varit på intervju på ett telecombolag och blivit ombedd att förklara vilken sorts datauttag de hade i byggnaden. Ehrm. Ja, hon fick inte jobbet. Det är ett ganska extremt exempel, men det finns också en tanke bakom att ha anställda med passion och förståelse för produkten. Med bra produktkunskap blir jag dels en bättre ambassadör och dels bättre på att förstå vad som är viktigt för kunden och därmed vilka arbetsuppgifter jag ska lägga krut på.

Igår hade jag mitt första pass som demoförare på Scanias DemoCentre. I korthet är det ett ställe där kunder, Scaniaanställda och andra gäster kan komma på besök för att få köra Scanias lastbilar och bussar på en provbana. Eftersom banan är avgränsad räcker det med vanligt körkort för personbil för att få köra – så länge det i varje bil finns en utbildad demoförare som ansvarar för säkerheten och hjälper till att visa hur man kör. Med hjälp av lastbilskörkortet och en specialutbildning för demoförare har jag nu blivit en typ av ambassadör för Scanias produkter. Tanken är att jag ska komma dit några gånger i månaden och demonstrera våra fordon. Snacka om bra motivation för att hålla min produktkunskap på topp!

Jag hade laddat med ordentligt med kunskap inför mitt första pass så att jag skulle kunna sitta där tillsammans med erfarna Scaniaägare och försöka förklara skillnaden mellan den gamla och den nya retardern (fråga inte). Istället blev det ganska bra uppvärmning in i demoförarrollen med en grupp nyanställda från Scania där jag fick visa glada amatörer hur man ställer in stolen och kör med automatisk växling. En väldigt rolig eftermiddag!  (Och nej, ingen frågade om jag var ny och ingen körde av vägen 😉 )

Den här veckan blir extra kort för mig eftersom jag är ledig torsdag till söndag och ska åka ner och träffa familj (min sambos) och vänner i Nederländerna. Med en medeltemperatur på plus 5 är det kanske inte drömsemestern för de flesta svenskar under vinterhalvåret, men för mig som inte har träffat mina kompisar på ett år är det verkligen efterlängtat. En chans att ladda batterierna och ha en riktigt skoj helg! Tot maandag!