Nu är man lite trött. Förklaring till detta är kan inte beskyllas enbart på en faktor utan många olika som samspelar.

Faktor 1: Det är fredag och det har varit en väldigt omtumlande vecka med mycket ny information som ska bearbetas och struktureras upp i huvudet. Det är andra veckan på R&D och det är som mina kollegor har nämnt i tidigare blogginlägg; att det är väldigt energikrävande att gå från en avdelning där man precis börjat lära känna folket och gå över till en ny för att börja om hela introduktionsfasen.

Faktor 2: Jag har en ganska kass skrivbordstol för tillfället som gör att jag sitter som en ostkrok och knapprar frenetiskt på mitt skrivbord. Det går an när man är uppe och springer mycket men alltför långa skrivbordsbesök är inte det ultimata.

Faktor 3: Jag fick närvara på ett sjukt spännande R&D-teknikmöte under förmiddagen där alla högdjuren samlades för att diskutera. Min uppgift som jag gav mig själv var att stå tyst längs väggen och försöka hänga med så mycket som möjligt i dialogerna i hopp om att lära mig hur de stora pojkarna och flickorna pratar. Jäkligt intressant men väldigt tungt för benen då jag stod stilla på samma intorkade kaffefläck på golvet under 90 minuter.

Nepp, nu ska jag ta och unna mig en lite fruktstund samt vattna min trötta krukväxt. Den hängiga grönsaken ser ut som jag känner mig för tillfället. Trevlig helg!

-Jens

Ny stol, nytt skrivbord (med grymt snyggt skrivbordsunderlägg á la mellanstadiet) och nya arbetskollegor. Alla nya namn cirkulerar runt-runt i mitt huvud. Praktikperiod nummer 1 har kommit till sitt slut och arbetsperioden inom Utveckling tar sin början i och med denna tisdag.

Jag ska under de nästkommande tre månaderna arbeta inom en avdelning där man hanterar kortare utvecklingsprojekt. Jag ska förklara kort. Låt oss säga att marknaden efterfrågar en viss funktion i lastbilshytten (exempelvis en krok att hänga truckerkepsen på). Då det är ett mindre projekt med få projekttimmar och med en budget som är relativt tun i utvecklingsmått sett så anses det vara av en speciell typ av projekt (Det har så klart en förkortning men jag undviker att vara allt för detaljerad i mina inlägg nu när jag sitter på en hysch-hysch avdelning. För övrigt så kommer det ta mig minst fem år innan jag pratar flytande Scania). Mitt uppdrag blir till att identifiera vilka avdelningar inom Scania som kommer påverkas och involveras av eventuell implementering av truckerkepskroken samt vad kostnaderna för varje avdelning kommer att bli.

Det här innebär att jag kommer få vandra runt och träffa en massor av blandat folk vilket resulterar i en förhoppningsvis god insyn och förståelse för Scanias utvecklingsprocess. Som en lite bonus så kan man inte ignorerar att ens kontaktnät kommer expandera vilket är väldigt fördelaktigt – en liten tjänsteförmån kan man tycka om man är lite nördig som vi traineer ändå är.

En ytterligare bonus är att det kommer sitta fler traineer i detta kontorslandskap än vad jag hade borta på motormonteringen. Redan avverkat en traineelunch samt en traineefika idag. Det kommer bli tre bra månader känner jag på mig.

Mitt snygga skrivbordsunderlägg för en period framöver

-Jens

Den första praktikperioden börjar gå mot sitt slut och det är dags att lämna kontorslandskapet på Global Produkteknik uppe på motormomnteringen. Jag har knutit ihop säcken så väl jag har kunnat när det kommer till det projekt som jag har sysslat med här (monteringstider av den nya kommande V8 motorn). Dock är det inte helt komplett då vissa uppgifter som jag behövde kommer inte finnas tillgängligt förän en bra bit in i januari. Av den anledningen gjorde jag en överlämning igår och är relativt färdig här.

Då är frågan vad man ska göra de två sista dagarna man har kvar på avdelningen DEPB. Ska jag sortera mina pennor efter färgskalan eller rådande bläckkvantitet? Ska jag skjuta häftklamrar över till den äldre traineekollegan C-J och se hur lång tid det tar innan han kommer över och ger mig lite morgonstryk? Morgonstryk…för övrigt ett uttryck myntat av herr C-J när jag började leka med hans lastbilsmodeller på hans skrivbord, var tydligen mina ljudeffekter som irriterade. Ja nog är det en konst att avsluta sin tid på en avdelning med stil, jag gör mitt bästa.

C-J ovetandes och sekunderna innan en plötslig skur av häftklamrar

Fast så rastlös är jag inte. Ska snart vidare till Utveckling för att ha genomgång om vad jag ska syssla med nästa praktikperiod och sen blir det lunch med ett gäng traineer. Imorgon blir det till att packa ihop sina saker och rensa upp bland papper och filstrukturer innan jag beger mig av hemåt till födelseorten Falun för att spendera nyår med vänner och flickvän. 

Gott Nytt År till er alla!

-Jens

För att verkligen trivas med det man jobbar med så tror i alla fall jag att man måste vara ordentligt insatt och förstå sin egna produkt. För om man inte kan något om, exempelvis motorer så kommer man inte finna något intresse i det heller. Det är precis så man har gått tillväga under alla sina studieår, från högstadiet till gymnasiet, från gymnasiet till högskola/universitet och sedan ut i arbetslivet – man har valt efter vad är man duktig på för det tycker man är roligt.

Om man då saknar lastbils trivia, kommer man tycka att det är trist att jobba på Scania? Verkligen inte för det här löser traineeprogrammet genom att ordna så att alla traineer får ta lastbilskörkort. Jag har haft fulla veckor nu så jag har inte hunnit tala om att jag klarade av uppkörningen den 7 december och är därmed sedan dess en tvättäkta trucker. Verkligen inget jag trodde skulle ske för ett år sedan. Några av traineerna får även ta CE-körkort vilket innebär att de tar körkort för tungt släp till lastbilen också. Sedan har vi en glad lirare som får ta busskörkort då han jobbar inom det segmentet.

Vad som händer under traineeperiodens första del är att man får litteratur och teorilektioner på en lokal trafikskola i Södertälje (Grönlunds Trafikskola). De som ska ta C-körkort får 30 stycken 50 minuters lektioner (om man nu behöver alla, jag använde 20 lektioner innan jag körde upp – skryt? Ja lite…). För CE-kortet så får man några till lektioner. Avslutningsvis gör man en uppkörning med säkerhetskontroll precis som när man tar B-körkortet.

För att hålla igång med körandet så kan man låna sig en lastbil på Scanias utvecklingsavdelning när de har lediga fordon inne. Hade tänkt låna en över jul och brumma hem till mor och far och visa upp. Tyvärr så var det fler än jag som hade den tanken så det fanns bara en buss kvar att låna, något som jag inte får köra. Men det kommer fler möjligheter har jag på känn.

God Jul på er samtliga!

-Jens

(foton: Scania Image Bank)

Det har varit radioskugga från min del i en vecka nu och det ber jag om ursäkt för. Anledningen är att det har varit ett fullspäckad schema förra veckan då vi traineer hade seminarievecka. Trist kanske det låter men ack så fel man kan ha om man bara utgår från namnet. En tredjedel av traineegruppen har under en längre tid planerat och möjliggjort en hel vecka med ett specifikt tema – denna vecka fick vi lära oss allt som fanns om Scanias Utvecklingsprocess. Vi har fått se hur en idé behandlas inom Scania för att sedan längre fram i processen kristalliseras till en faktisk implementation i produktionen. Även metoder och processer för hur man bemöter problem som dyker upp på vägen eller när produkten redan är satt i produktion har vi fått lära oss.

Förutom att fått gå på mängder av intressanta föreläsningar så fick vi även vecka pannan i mindre case som guidade oss genom produktutvecklingsstegen (i grova drag). För min del är det just när man för överföra sitt teoretiskt kunnande till praktiken som det verkligen sätter sig så för min del var casen klockrena. Jag har då åtminstonde fått betydligt bättre koll på hur ett stort företag som Scania jobbar med utveckling och allt vad det innebär.

Utöver utbildningsmaterialet som vi i traineegruppen fick ta del av så bjöds det på fika & frukost lite då och då. Scaniakören kom och sjöng julsånger under den arla Luciamorgonen medan man stod med saffranstyngd lussebulle i munnen med en mugg rykande glögg. Nämnde jag att vi avslutade casen med övernattning på Stjärnholm Slott där vi även mot kvällen intog ett frikostigt och välsmakande julbord. Jag och min traineekollega Jocke fick vandra runt lite i slottet mellan fisk-,  kött- & efterrätter för att skaka ner all den goda maten och göra plats för lite till.

Vi han även med att äta lunch med våra chefer på fredagen var på det spelades boule i en närliggande boulehall. Då jag är tävlingsmänniska och gick förlorande ur denna match så sätter jag punkt för denna rad här och nu.    (en sak till…detta var seminarievecka nr.1, kommer två till så alltså mycket att se fram emot)

-Jens

…dary! Legendary!

Förra veckan från torsdag till söndag så var det traineesammandrabbning uppe i Sälen. Trainee 2011 hade genom sitt idrottsutskott ordnat med en fullspäckad skidresa för traineer (nya som gamla). Nu uteblev ju dock snön men schemat var välfyllt ändå. Likt min traineekollega Louise som redan har berättat om denna händelse så känner även jag att resans highlights måste numreras.

1. Vädret – Även om snön uteblev och skidorna fick ligga kvar i förrådet hemma i Solna så hade vi ett fantastiskt väder. Detta resulterade i uppfriskande fjällpromenader till våffelstuga samt lektörstiga traineer som gav allt på årets 5-kamp.

2. Nätverkandet – Med en full busslast traineer av blandad årgång samt ytterligare några personbilsekipage blev det en härlig blandning av folk. Det var ett glatt gäng som kunde konsten att socialisera och maskeradfesten som annordnades under fredagen visade på att folket gick in ordentligt för maskeradtemat som var “Skurkar”. Nätverkandet gick på högvarv.

3. Pianobaren – Medan majoriteten av resesällskapet drog iväg på E-type på lördagen så stannade en lite majoritet kvar för att försjunka sig i det mjuka fåtöljerna i pianobaren på Högfjällshotellet. Ett genidrag enligt min mening då servicen var på topp, musiken var skön och jag slapp trängas och spilla öl med de andra E-type fansen (nepp, jag är ingen fantast av hans musik)

-Jens

foto: Jonatan Liljestrand

-Jens

Ibland får man höra underbara förklaringar, tolkningar eller grodor som måste exponeras för den stora massan. Jag tror säkert att jag kommer att få höra en hel del humoristiska uttalande under min tid som trainee så jag tänkte dela med av dessa.

Dagens citat  kom fram under en av mina stora frågestunder med min handledare. Han är en person som är väl insatt i motorns mysterier då just han har haft föreläsningar inom ämnet. När man väl börjar bli varm i frågandet så kan det lätt bli att mer eller mindra smarta frågor trillar ut (jag vidhåller dock att om man inget frågar så får man inget veta). Hur som helst så höll vi på att diskutera motorns bränsleinsprutningssystem. Det är en mycket fascinerande ingenjörskonst att komma på det hela då det är lite komplext att få till precisionsinsprutningar. Imponerad av de personer som ligger bakom utvecklingen av bränslesystemet så droppar jag helt sonika fråga “Hur kommer man på något sådant?” Utan svar på min väldigt ospecifik fråga och med eventuell tröttnad på mina 120 frågor blev svaret:

“Jag vet inte, jag läste Buster och spelade fotboll…”   (sen sitter vi stilla ett tag och hmmm:ar tystlåtet varannan gång var)

-Jens

Tog mig utanför motormonteringens byggnad igår (det är där jag sitter den här praktikperioden) och styrde kosan mot STC (Scania Tekniskt Centrum), med andra ord R&D eller Utveckling för de som känner sig mer bekväma med de ordalagen. Skulle få en rundtur av traineekollegan Ina men dessvärre kan jag inte rapportera så mycket om vistelsen här i bloggen då det är mycket hysch-hysch om vad som händer på Utvecklingsberget. Nu tror jag inte att det var allt för hemliga saker jag såg igår men för att inte göra sig skyldig till läckning av industrihemligheter så blir det sparsamt med detaljer denna gång. Dock kan jag bjuda på en härlig bild där Ina glad i hågen visualiserar hur en gammal stämpelklocka ska användas. Trots att hon inte stämplade på riktigt så kände klockan av hennes närhet vilket resulterade i att den började surra och klicka. Vi joggade fort iväg från det tekniska otygelsen och försatte oss i säkerhet i matsalen och lugnade nerverna med pannkakor och glass. Studiebesök runt omkring på Scania bjuder alltid på äventyr

-Jens

Pendla…

Ordet har alltid haft en smak av avsky i min munnen. Jag har inte ens behövt ljuda bokstäverna utan det har räckt med att forma läpparna efter ordet och  det har gått en rysning längs ryggraden på mig. Tidigare har jag aldrig behövt tagit mig alltför långa distanser för att komma till skola eller jobb. Nu bor jag i Solna och jobbar i Södertälje. Färdsträckan på 39,2 km resulterar i en och en halv timmes pendling (enkel väg!) som jag har varje morgon och sedan igen på eftermiddag. För de som bara kan tala i fotbollstermer (har träffat sådana personer) så är det längden på 373 och en tredjedels fotbollsplaner.

Fast jag har lärt mig att det är inte så farligt med pendling trots allt (bortsett från signalfel, spårfel, vagnfel, lokfel, skyltfel, datafel och SL-folkets medfödda fel). Hemligheten är så enkel, man tar med sig en bok eller ett stycke resesällskap på sin pendlingsfärd så blir det ganska gemytligt (bortsett från skrikande barn i sätet bredvid – inte mysigt alls). Under mina resor till jobbet så har jag i skrivandets stund avverkat Stieg Larssons Millenium Trilogi och är nu inne på min fjärde bok som avhandlar finansiell historia.

Dock orkar man inte läsa alla gånger och då är det bra med roligt folk runt omkring sig. I dessa forum finns egentligen inga gränser och det spårar gärna lite grann. Även om diskutionen börjar kring USA’s Superutskotts hantering av den skenande statsskulden så slutar det gärna vid att Nils (en annan trainee) borde döpas om till Nulf. Ina och Cissis (två andra traineer) viker sig dubbelt av skratt och får trötta pendlare att sätta morgonkaffet i fel strupe. Men visst blir det roligare att pendla…i alla fall för mig, så tack för det.

Bill och Bull delar en Metro i morgonrusningen

-Jens

Många studenter som börjar närma sig sin examen funderar mångt och mycket över vilken arbetsgivar de önskar knega för (undantag de som startar eget så klart). Nu  är det så att jag vet (japp, självsäker) att det finns studenter där ute som tänker “Jobba Scania? Jag har ju inte den minsta kunskap om lastbilar så det är inget för mig!” Då hoppar Jens ivrigt upp och ner och skriker “fel fel fel fel fel!” i äkta “Fem Myror är fler än Fyra Elefanter“-manér. Själv sitter jag med en utbildning från Chalmers i Industriell Ekonomi där jag tog en masterexamen i Supply Chain Management (jag är alltså en logistiksnubbe) men jag har inte den minsta bakgrundskunskap när det kommer till fordon. I skrivandets stund sitter jag på motormonteringen och jobbar med deras V8 motor och jämför monteringstider för den Eu5-klassade och den nya motorn som är Eu6-klassad. Häftigt? Absolut! Tidigare motorkunskaper? Nepp. Har inte så mycket som meckat en moppe i mina dagar. Fast det roliga är väl att få möjlighet att lära sig något nytt och att ständigt utvecklas? Kan jag något om motorer nu då? Jajemen, och kunskapen fortsätter att strömma in.

Dock är jag inte ensam om att vara i den här sittsen. Vi är 25 stycken traineer i denna årskull och vi har en väldigt blandad bakgrund. En del kan allt om hemligheterna bakom hållfasthet, några sitter på imponerande språkkunskaper, andra är vän med siffror och kan hjälpa dig med deklarationen på nolltid, etc. Det som är gemensamt är att samtliga är väldigt trevliga vilket gör att vi har väldigt skoj de stunder då vi är tillsammans. Ni får låta ert eget omdöme avgöra med hjälp av följande foton.

Jens Arleroth