Oavsett vilket företag man arbetar på är det mycket värt att ha bra koll på företagets produkter. För några år sedan berättade en vän till mig att hon hade varit på intervju på ett telecombolag och blivit ombedd att förklara vilken sorts datauttag de hade i byggnaden. Ehrm. Ja, hon fick inte jobbet. Det är ett ganska extremt exempel, men det finns också en tanke bakom att ha anställda med passion och förståelse för produkten. Med bra produktkunskap blir jag dels en bättre ambassadör och dels bättre på att förstå vad som är viktigt för kunden och därmed vilka arbetsuppgifter jag ska lägga krut på.

Igår hade jag mitt första pass som demoförare på Scanias DemoCentre. I korthet är det ett ställe där kunder, Scaniaanställda och andra gäster kan komma på besök för att få köra Scanias lastbilar och bussar på en provbana. Eftersom banan är avgränsad räcker det med vanligt körkort för personbil för att få köra – så länge det i varje bil finns en utbildad demoförare som ansvarar för säkerheten och hjälper till att visa hur man kör. Med hjälp av lastbilskörkortet och en specialutbildning för demoförare har jag nu blivit en typ av ambassadör för Scanias produkter. Tanken är att jag ska komma dit några gånger i månaden och demonstrera våra fordon. Snacka om bra motivation för att hålla min produktkunskap på topp!

Jag hade laddat med ordentligt med kunskap inför mitt första pass så att jag skulle kunna sitta där tillsammans med erfarna Scaniaägare och försöka förklara skillnaden mellan den gamla och den nya retardern (fråga inte). Istället blev det ganska bra uppvärmning in i demoförarrollen med en grupp nyanställda från Scania där jag fick visa glada amatörer hur man ställer in stolen och kör med automatisk växling. En väldigt rolig eftermiddag!  (Och nej, ingen frågade om jag var ny och ingen körde av vägen )

Den här veckan blir extra kort för mig eftersom jag är ledig torsdag till söndag och ska åka ner och träffa familj (min sambos) och vänner i Nederländerna. Med en medeltemperatur på plus 5 är det kanske inte drömsemestern för de flesta svenskar under vinterhalvåret, men för mig som inte har träffat mina kompisar på ett år är det verkligen efterlängtat. En chans att ladda batterierna och ha en riktigt skoj helg! Tot maandag!

Som trainee kan man ganska fort slängas in i hetluften och det är inte ovanligt att det blir lite resande. Själv har jag ännu inte fått lämna Sverige eller Södertälje för den delen men det beror lite på vad man har för arbetsuppgifter. Jag har några traineekollegor som är på resande fot nästan varje vecka. Kerstin är en sådan person. För tillfället knegar hon med leverantörsavvikelser. Uppstår det något problem med en leverantör så är det hennes uppgift att tillsammans med leverantören finna en lösning och detta innebär att hon sätter sig på tåget, flyget eller i bilen. Och det kan vara allt ifrån en liten leverantör i Småland till en större i Ungern. Så här beskrev hon sin tripp till Ungern:

 ”Jag flög till Wien tisdag kväll, körde till Ungern, sov i Ungern, två timmar hos leverantör, tillbaks till Wien onsdag lunch för en snabb schnietzel inne i stan och landade i Sthlm 19.30. Det gäller att vara effektiv. Kan även nämna att den exotiska frukostbuffén under resan bestod av coco-pops, nutella på vitt bröd, kit-kat och ölkorv.

 Men det var riktigt svettigt när jag kom till Wien för då upptäckte jag att GPS:en inte fungerade i Ungern. Och det var sent och mörkt och jag hade ingen aning om vart jag skulle. Så jag körde lite på måfå och kom fram halv två på natten till hotellet. Just då var jag inte kaxig men nu i efterhand är det kul.”

Kerstin med sin nyfunna vän

 En annan traineekollega, Nisse som jobbar med finans, gör en av sina två utlandspraktiker för tillfället och är nu stationerad i Istanbul i Turkiet (hans andra utlandspraktik kommer att bli i Luxemburg). Vi talades vid igår och då fick jag höra om hans upplevelser på fritiden där nere. Det lät så här:

 ”Turkiet är väldigt trevligt, var 10 grader och sol igår så vi satt på en uteservering i 8 timmar och spelade backgammon och drack turkiskt te. Sen i fredags var jag på ett turkiskt badhus, en nära döden upplevelse….

 Helt klart en ny upplevelse att betala för att få ett kok stryk. Fick “massage” av en 150kg turkisk gubbe med mustasch. Jag va nära på svimma i slutet, låg i 1,5timme på asvarma marmorplattor så slet han och drog i min stackars kropp, gjorde fruktansvärt ont. Han tvålade och skubbade min kropp med nån hård tvättsvamp, dessutom var gubben naken förutom ett litet skynke.”

Finans-Nisse i sin moderiktiga fez

Spänning varje dag med traineeprogrammet med andra ord

-Jens

Nu när ansökningsperioden för traineeprogrammet är i full gång så tänkte jag försöka locka fler ansökare med detta riktigt coola klippet. Har du någonsin sett en stor Scania lastbil göra en burnout förut? Hade inte jag heller förän jag såg det här klippet…och visst ser det lite maffigare ut än när små personbilar puttrar runt i en cirkel? 

En höjdpunkt under traineeprogrammet är att man får gör verkstadspraktik och därmed testa på att jobba med chassitillverkning en vecka, axel/växellådatillverkning en vecka och så klart en vecka på motortillverkningen. Om ni önskar veta lite mer om hur det kan vara att jobba på linen så kolla in det här klippet. Det är inte konstigt att man blir lite nostalgisk när man hör sången och det kommer ni framtida traineer också att bli.

-Jens

Sitter på kontoret med musik i lurarna. Ray LaMontagne sjunger You Are the Best Thing samtidigt som jag hammrar fram dessa bokstäver på skärmen. Jag har en lucka i schemat nu och vände mig till min traineekollega Cissi med råd om hur man botar plötslig rastlöshet. “Blogga” skrev hon tillbaka. Skriv att det är första ansökningsdagen för traineeprogrammet denna kyliga onsdag. Att det var kyligt visste jag sedan innan då jag varit ute och kollat runt bland lab-lastbilarna tidigare idag och mina kinder blev lika rosiga som Mors-lilla-olles kinder men att det var första dagen för att lämna in ansökan till traineeprogrammet hade jag helt glömt bort.

Spännande! Undra vilka ni är som man kommer få lära känna om några månader framåt i tiden. Undrar vilka av er man kommer få jobba ihop med, åka på skidresa med, lirar innebandy med (är du bra så paxar jag dig till mitt lag för jag hugger mest runt med klubban, något som sällan resulterar i mål). Av vad jag har sett från mitt års och tidigare årskullar av traineer så vet jag att ni är några sköna lirare som kommer att söka in som traineer.

Så är ni sökande och undrar över hur traineernas vardag ser ut så är ni välkomna att höra av er till mig med era frågor. jens.arleroth@scania.com

 Länk till Scanias Traineeprogram 

 -Jens

Fredagen är till ända och man får skjuts hem till Solna i en R500 med V8 av privatchauffören JoTa. Vi cruisar fram och sjunger med i “what’s love got to with it”. Nu är det sannerligen helg

I fredags hade jag en annorlunda dag. Istället för att åka upp till motorverkstaden åkte jag till Utbildningscenter för att ha kick-off med min seminariegrupp. Gruppen består av nio traineer som tillsammans ska planera en seminarievecka på temat ’Sales to Delivery’, alltså Scanias process fram till att kunden får sin lastbil eller buss. Seminarieveckorna är vår chans att få lära oss ett lite större perspektiv än det vi ser på våra praktikplatser och få lyssna till riktigt bra talare, så jag är väldigt taggad att sätta igång med arbetet!

Vi nio ska tillsammans planera veckan vilket innebär att bestämma allt från vilka talare vi ska ha till om vi ska ha bullar eller frukt till förmiddagsrasten. Vill bara betona att det inte automatiskt är bullarna som kommer kräva minst diskussion… Personligen tycker jag att vi borde diskutera mer med hjälp av post-its, mitt favorithjälpmedel som jag jobbar med varje dag. Just nu har jag t.ex. ett par post-its framför mig där jag skrivit upp små puckar jag ska göra så fort jag har tid. 

Men man kan också göra mycket annat kul med post-its, se exempelvis:

Extreme Sticky Notes Experiment

Funderar också på en annan sak. Det heter kick-off när man startar något. Vad heter det när man avslutar något? Kick-on?

I fredags så var jag inte in på kontoret under hela dagen. Istället vandrade jag andra lokaler och fick umgås med en tredjedel av traineegruppen. En skön fredag utan ansvar och börda kan tyckas men icke! (sen så var det ju en grymt skön fredag med ansvar och börda). Under traineeprogrammet så har man tre stycken seminarieveckor som vi traineerna själva ansvara för att anordna och tanken är att vi ska få en bättre förståelse för Scanias processer och struktur. Och nu har alltså lotten fallit på mig och åtta av mina traineekollegor med mål att leverera en spännande vecka med föreläsningar, aktiviteter och övrigt lull-lull för de resterande personerna i traineeprogrammet. Vår vecka ska handla om Scanias “Sales to Delivery Process” och i enklare ordalag så ska vi gå igenom vad som händer från att en försäljare har kontakt med kund och gör en affär tills lastbilen/bussen/industrimotorn är levererad till kund. 

Jag kommer förmodligen återkomma och rapportera mer om denna arbetsuppgift då jag kommer att jobba med det ett tag framöver parallellt med mina övriga arbetsuppgifter på R&D.

Ha en bra start på måndagen och veckan nu. Jag ska i alla fall plocka upp mig själv efter mitt nederlag i morse då bussen inte ville komma och jag försökte rädda situationen med att sprinta till närmsta tunnelbana bara för att få se vagnen åka iväg mitt framför näsan på mig.

-Jens

Hur mycket ska man egentligen utmanas som ny på ett jobb? Igår var jag på möte med en grupp andra nyanställda och ledningen på Inköp för att diskutera hur vi har upplevt vår introduktion och det stöd vi fått som nya på Inköp. Det var rätt häftigt att sitta på möte med ledningen och få framföra sina idéer och ställa frågor till dem. Kul att kunna påverka även som nyanställd.

Något som vi snuddade vid var en diskussion om hur mycket man egentligen ska hjälpa någon som är ny. Har suttit och funderat en del på det idag. Självklart finns det fallgropar som man kan guidas runt för att slippa falla i men det ligger också ett värde i att själv få upptäcka hur jobbet funkar och lära sig att prioritera, effektivisera och hantera sin tid själv. Som ny vill man ha hjälp och stöd, men samtidigt blir det ju en björntjänst i långa loppet om ens handledare eller chef blir någon slags ”curlingförälder” som tar bort alla utmaningar så att man inte själv får möjlighet att utvecklas. Helt klart en svår balans att tänka på om man själv någon gång skulle handleda någon.

Min nästa utmaning heter  Italienska för nybörjare och är på väg hem till mig med posten. I september åker jag nämligen till Italien i tre månader för att arbeta på Scanias italienska marknadsbolag, en fantastiskt lyxig möjlighet att få prova på Scanias internationella sida och lära känna en annan kultur. Men eftersom italienare inte direkt är världsberömda för att prata fantastisk engelska, och mitt italienska ordförråd nu ungefär sträcker sig till ”Doue straio, grazie” (som med lite liberal stavning borde betyda ”två solstolar, tack”), är det nog dags att göra något åt saken.

Nu är man lite trött. Förklaring till detta är kan inte beskyllas enbart på en faktor utan många olika som samspelar.

Faktor 1: Det är fredag och det har varit en väldigt omtumlande vecka med mycket ny information som ska bearbetas och struktureras upp i huvudet. Det är andra veckan på R&D och det är som mina kollegor har nämnt i tidigare blogginlägg; att det är väldigt energikrävande att gå från en avdelning där man precis börjat lära känna folket och gå över till en ny för att börja om hela introduktionsfasen.

Faktor 2: Jag har en ganska kass skrivbordstol för tillfället som gör att jag sitter som en ostkrok och knapprar frenetiskt på mitt skrivbord. Det går an när man är uppe och springer mycket men alltför långa skrivbordsbesök är inte det ultimata.

Faktor 3: Jag fick närvara på ett sjukt spännande R&D-teknikmöte under förmiddagen där alla högdjuren samlades för att diskutera. Min uppgift som jag gav mig själv var att stå tyst längs väggen och försöka hänga med så mycket som möjligt i dialogerna i hopp om att lära mig hur de stora pojkarna och flickorna pratar. Jäkligt intressant men väldigt tungt för benen då jag stod stilla på samma intorkade kaffefläck på golvet under 90 minuter.

Nepp, nu ska jag ta och unna mig en lite fruktstund samt vattna min trötta krukväxt. Den hängiga grönsaken ser ut som jag känner mig för tillfället. Trevlig helg!

-Jens