Den första praktikperioden börjar gå mot sitt slut och det är dags att lämna kontorslandskapet på Global Produkteknik uppe på motormomnteringen. Jag har knutit ihop säcken så väl jag har kunnat när det kommer till det projekt som jag har sysslat med här (monteringstider av den nya kommande V8 motorn). Dock är det inte helt komplett då vissa uppgifter som jag behövde kommer inte finnas tillgängligt förän en bra bit in i januari. Av den anledningen gjorde jag en överlämning igår och är relativt färdig här.

Då är frågan vad man ska göra de två sista dagarna man har kvar på avdelningen DEPB. Ska jag sortera mina pennor efter färgskalan eller rådande bläckkvantitet? Ska jag skjuta häftklamrar över till den äldre traineekollegan C-J och se hur lång tid det tar innan han kommer över och ger mig lite morgonstryk? Morgonstryk…för övrigt ett uttryck myntat av herr C-J när jag började leka med hans lastbilsmodeller på hans skrivbord, var tydligen mina ljudeffekter som irriterade. Ja nog är det en konst att avsluta sin tid på en avdelning med stil, jag gör mitt bästa.

C-J ovetandes och sekunderna innan en plötslig skur av häftklamrar

Fast så rastlös är jag inte. Ska snart vidare till Utveckling för att ha genomgång om vad jag ska syssla med nästa praktikperiod och sen blir det lunch med ett gäng traineer. Imorgon blir det till att packa ihop sina saker och rensa upp bland papper och filstrukturer innan jag beger mig av hemåt till födelseorten Falun för att spendera nyår med vänner och flickvän. 

Gott Nytt År till er alla!

-Jens

Hur svårt kan det egentligen vara att lära sig köra lastbil? Jag hade kört lastbil ett par gånger på Scanias democenter innan det var dags att börja övningsköra för det C-körkort alla traineer får ta, och tyckte att det var helt fantastiskt kul. Tänk dig en racingbana fast med ett fordon som väger 60 ton. Wow. Och det var väl inte så svårt det där. Man gasade lite, bromsade lite och svängde i svängarna. Piece of kaka.

Behöver väl knappast berätta att jag ganska snart landade i verkligheten när jag hade min första riktiga körlektion. Skillnaden mellan att köra lastbil ute i trafiken och på democenter kan kanske lättast beskrivas som skillnaden mellan att övningsköra för personbil och att åka gokart. Visst, man lär sig gasa, bromsa och svänga på gokartbanan men i verkligheten tillkommer det långsamma tanter, barnvagnar, långsamma tanter med barnvagnar, hörn som man inte ser runt och att växla, växla och växla. En växellåda för lastbil har 12 växlar, så det är lite som att vara sexton år igen och sitta i en bil för första gången. Som Bambi på hal is helt enkelt.

Men snart är det på riktigt. Om en månad kör jag upp och till dess måste allt sitta. Dags att börja drömma om växellådor på nätterna och rabbla lastsäkring på tåget till jobbet. Ärligt talat är det mycket roligare än det låter. Och belöningen ligger ju i målet: att klara körkortet. Inom kort kommer jag att vara en trucker. Dock utan keps 🙂 Frågan jag har börjat ställa mig är bara: kan jag fortfarande köra personbil? Akta er mamma och pappa, nu är det jul och jag kommer hem och provar.

För att verkligen trivas med det man jobbar med så tror i alla fall jag att man måste vara ordentligt insatt och förstå sin egna produkt. För om man inte kan något om, exempelvis motorer så kommer man inte finna något intresse i det heller. Det är precis så man har gått tillväga under alla sina studieår, från högstadiet till gymnasiet, från gymnasiet till högskola/universitet och sedan ut i arbetslivet – man har valt efter vad är man duktig på för det tycker man är roligt.

Om man då saknar lastbils trivia, kommer man tycka att det är trist att jobba på Scania? Verkligen inte för det här löser traineeprogrammet genom att ordna så att alla traineer får ta lastbilskörkort. Jag har haft fulla veckor nu så jag har inte hunnit tala om att jag klarade av uppkörningen den 7 december och är därmed sedan dess en tvättäkta trucker. Verkligen inget jag trodde skulle ske för ett år sedan. Några av traineerna får även ta CE-körkort vilket innebär att de tar körkort för tungt släp till lastbilen också. Sedan har vi en glad lirare som får ta busskörkort då han jobbar inom det segmentet.

Vad som händer under traineeperiodens första del är att man får litteratur och teorilektioner på en lokal trafikskola i Södertälje (Grönlunds Trafikskola). De som ska ta C-körkort får 30 stycken 50 minuters lektioner (om man nu behöver alla, jag använde 20 lektioner innan jag körde upp – skryt? Ja lite…). För CE-kortet så får man några till lektioner. Avslutningsvis gör man en uppkörning med säkerhetskontroll precis som när man tar B-körkortet.

För att hålla igång med körandet så kan man låna sig en lastbil på Scanias utvecklingsavdelning när de har lediga fordon inne. Hade tänkt låna en över jul och brumma hem till mor och far och visa upp. Tyvärr så var det fler än jag som hade den tanken så det fanns bara en buss kvar att låna, något som jag inte får köra. Men det kommer fler möjligheter har jag på känn.

God Jul på er samtliga!

-Jens

(foton: Scania Image Bank)

Det har varit radioskugga från min del i en vecka nu och det ber jag om ursäkt för. Anledningen är att det har varit ett fullspäckad schema förra veckan då vi traineer hade seminarievecka. Trist kanske det låter men ack så fel man kan ha om man bara utgår från namnet. En tredjedel av traineegruppen har under en längre tid planerat och möjliggjort en hel vecka med ett specifikt tema – denna vecka fick vi lära oss allt som fanns om Scanias Utvecklingsprocess. Vi har fått se hur en idé behandlas inom Scania för att sedan längre fram i processen kristalliseras till en faktisk implementation i produktionen. Även metoder och processer för hur man bemöter problem som dyker upp på vägen eller när produkten redan är satt i produktion har vi fått lära oss.

Förutom att fått gå på mängder av intressanta föreläsningar så fick vi även vecka pannan i mindre case som guidade oss genom produktutvecklingsstegen (i grova drag). För min del är det just när man för överföra sitt teoretiskt kunnande till praktiken som det verkligen sätter sig så för min del var casen klockrena. Jag har då åtminstonde fått betydligt bättre koll på hur ett stort företag som Scania jobbar med utveckling och allt vad det innebär.

Utöver utbildningsmaterialet som vi i traineegruppen fick ta del av så bjöds det på fika & frukost lite då och då. Scaniakören kom och sjöng julsånger under den arla Luciamorgonen medan man stod med saffranstyngd lussebulle i munnen med en mugg rykande glögg. Nämnde jag att vi avslutade casen med övernattning på Stjärnholm Slott där vi även mot kvällen intog ett frikostigt och välsmakande julbord. Jag och min traineekollega Jocke fick vandra runt lite i slottet mellan fisk-,  kött- & efterrätter för att skaka ner all den goda maten och göra plats för lite till.

Vi han även med att äta lunch med våra chefer på fredagen var på det spelades boule i en närliggande boulehall. Då jag är tävlingsmänniska och gick förlorande ur denna match så sätter jag punkt för denna rad här och nu.    (en sak till…detta var seminarievecka nr.1, kommer två till så alltså mycket att se fram emot)

-Jens

 ”What happens in Sälen, stays in Sälen”. I helgen har hela traineegruppen och förra årets traineegrupp varit i Sälen. Det klassiska citatet för alla åka-bort-över-helgen-ställen att man inte får prata om vad som hänt gäller ju även i Sverige.  Men jag väljer att ta ett litet sidosteg från regeln, inte för att skvallra om några pinsamma historier, men för att lista helgens highlights:

Highlight 1) Snöfritt.
Ja, det är faktiskt en highlight. Precis som väntat var det inte alls fel att få ta långa sovmorgnar och spendera lördagen på äventyrsbadet och saunaland istället för i skidbacken. Mmm… Det fanns visserligen en del snö, men tillräckligt lite för att vara en fullgod ursäkt att välja varm och avslappnad istället för kall och mörbultad. Skidor får jag väl åka nästa år istället.

Highlight 2) Nätverkande med före detta traineer.
Vi hade fem årgångar av traineer representerade i Sälen, och det var väldigt kul att träffa alla, knyta kontakter och bara snacka över en lunch eller middag. Nu fanns all den där tiden som det vanligtvis är så ont om. Nätverkandet kulminerade i en femkamp med olika snöfattiga grenar där mitt lag tog hem en väldigt ful pokal som jag nu har stående i bokhyllan hemma. Vi hade också tre fina fester, där jag tyvärr inte kan gå in på detaljer om jag fortfarande vill att mina kollegor ska prata med mig…

Highlight 3) E-type.
På lördagen åkte vi till ett uteställe i Sälen för att se E-type live. Det fanns egentligen ganska många minus angående den konserten, som att han tydligen inte kunde sina egna texter (!) (till skillnad från oss i publiken som alla mindes tiden då Angels crying var hetast på dansgolvet), att Gert Fylking var uppe på scenen och strippade, och att det var sjukt trångt, svettigt och varmt. Men det var satans häftigt att se en av Sveriges stora artister bara en meter bort och skrika sig hes till låtar man inte har hört på tio år! Nostalgitripp deluxe.  

Nu är det vardag på jobbet igen, eller så mycket vardag som det blir som trainee 🙂 Skönt att vara hemma på ett sätt, men jag längtar redan tillbaka till Sälen…

Highlight 1, 2 och 3.

Inköpsjobbet är väldigt internationellt. Varje vecka mailar och ringer jag folk från hela Europa, antingen för att jag vill fråga dem något eller för att de vill fråga mig något. Då får man sitta där med sin  bästa svengelska och fundera på vad en massa ord heter som man aldrig i sitt liv behövt använda förut. ”Avsändning” till exempel. Någon som har en bra översättning?

Jag har också insett något ganska märkligt: att det inte alltid är en fördel att vara bra på engelska. Om jag skulle sitta en hel helg och kolla på Morden i Midsomer eller engelska kostymdraman skulle jag nog prata en väldigt ”posh” Oxford-engelska på jobbet på måndagar, men de som jag kommunicerar med skulle nog inte förstå ett ord vad jag säger. Tvärtom, de telefonsamtal där jag känner att min engelska inte riktigt är med är också de som går bäst och där vi snabbast kommer till en lösning. Ibland är det en fördel att göra det enkelt.

Den här veckan ska jag göra allting enkelt för mig så att jag hinner med allt jag ska göra på bara tre dagar istället för fem. På torsdag morgon åker vi nämligen med hela årets traineegäng och många traineer från tidigare år till Sälen på skidresa. På programmet står bland annat gemensam lunch, femkamp och temafest. Och skidåkning då – utan snö. De ihållande plusgraderna i landet som gjort mig lycklig varje morgon när jag väntat på bussen i snålblåsten, innebär tyvärr också att jag missar min enda chans att åka skidor i år. Men när jag tänker efter innebär det ju också att jag slipper ungefär 15 kg packning inklusive skidorna och slipper att gå upp klockan sju på morgonen efter en lång afterski (eller vad det nu kan heta om man inte åker skidor innan). Dessutom är det ju upplagt för mer bastu, mer mys och snack i lägenheterna och mer äventyrsbad. Helgen ser ljus ut.

Tog mig utanför motormonteringens byggnad igår (det är där jag sitter den här praktikperioden) och styrde kosan mot STC (Scania Tekniskt Centrum), med andra ord R&D eller Utveckling för de som känner sig mer bekväma med de ordalagen. Skulle få en rundtur av traineekollegan Ina men dessvärre kan jag inte rapportera så mycket om vistelsen här i bloggen då det är mycket hysch-hysch om vad som händer på Utvecklingsberget. Nu tror jag inte att det var allt för hemliga saker jag såg igår men för att inte göra sig skyldig till läckning av industrihemligheter så blir det sparsamt med detaljer denna gång. Dock kan jag bjuda på en härlig bild där Ina glad i hågen visualiserar hur en gammal stämpelklocka ska användas. Trots att hon inte stämplade på riktigt så kände klockan av hennes närhet vilket resulterade i att den började surra och klicka. Vi joggade fort iväg från det tekniska otygelsen och försatte oss i säkerhet i matsalen och lugnade nerverna med pannkakor och glass. Studiebesök runt omkring på Scania bjuder alltid på äventyr

-Jens

Pendla…

Ordet har alltid haft en smak av avsky i min munnen. Jag har inte ens behövt ljuda bokstäverna utan det har räckt med att forma läpparna efter ordet och  det har gått en rysning längs ryggraden på mig. Tidigare har jag aldrig behövt tagit mig alltför långa distanser för att komma till skola eller jobb. Nu bor jag i Solna och jobbar i Södertälje. Färdsträckan på 39,2 km resulterar i en och en halv timmes pendling (enkel väg!) som jag har varje morgon och sedan igen på eftermiddag. För de som bara kan tala i fotbollstermer (har träffat sådana personer) så är det längden på 373 och en tredjedels fotbollsplaner.

Fast jag har lärt mig att det är inte så farligt med pendling trots allt (bortsett från signalfel, spårfel, vagnfel, lokfel, skyltfel, datafel och SL-folkets medfödda fel). Hemligheten är så enkel, man tar med sig en bok eller ett stycke resesällskap på sin pendlingsfärd så blir det ganska gemytligt (bortsett från skrikande barn i sätet bredvid – inte mysigt alls). Under mina resor till jobbet så har jag i skrivandets stund avverkat Stieg Larssons Millenium Trilogi och är nu inne på min fjärde bok som avhandlar finansiell historia.

Dock orkar man inte läsa alla gånger och då är det bra med roligt folk runt omkring sig. I dessa forum finns egentligen inga gränser och det spårar gärna lite grann. Även om diskutionen börjar kring USA’s Superutskotts hantering av den skenande statsskulden så slutar det gärna vid att Nils (en annan trainee) borde döpas om till Nulf. Ina och Cissis (två andra traineer) viker sig dubbelt av skratt och får trötta pendlare att sätta morgonkaffet i fel strupe. Men visst blir det roligare att pendla…i alla fall för mig, så tack för det.

Bill och Bull delar en Metro i morgonrusningen

-Jens

För några år sedan fick jag ett stipendium för att åka till USA och studera en sommar. Jag var väldigt glad över det och sprang runt och berättade det för alla jag kände. De flesta blev glada för min skull, men jag kommer särskilt ihåg en kompis som bara stirrade på mig och sa: ”Vänta ett tag. På ditt sommarlov från studierna… har du bestämt dig för att plugga?” Och det är klart, att om man ser det från det perspektivet, så var det kanske inte världens bästa idé. Jag känner att jag kanske har satt mig lite i samma situation just nu. När (eller kanske snarare om) jag vågar berätta för den kompisen att jag har börjat blogga så känner jag att reaktionen kommer bli: ”Vänta ett tag. Så du har alltså lovat att skriva minst en gång i veckan om vad du gör på jobbet och få det att låta intressant?” Well… Men här är jag nu så det är väl bara att hugga i!

Jag går alltså traineeprogrammet på Scania sedan några månader tillbaka. Vi är 25 stycken och tre av oss ska blogga här på Traineebloggen. Just nu är jag på min första praktikperiod på inköpsavdelningen. Så vad gör jag på dagarna? Jo, jag sysslar med projektinköp, alltså att handla upp nyutvecklade artiklar som ska in i produktionen. Om ni har sett Sandras blogg så gör jag samma typ av inköp som hon gjorde under sin period på inköp och ska göra nu efter traineeprogrammet. Skillnaden är att jag köper in saker som är gjorda i plåt. Plåt. Det låter ju inte speciellt sexigt. Innan jag började här sträckte sig mina egna associationer till plåt ungefär till plåttak och fula förortsbalkonger. Men tänk dig att plåten ska sitta på en motor eller hålla fast en bränsletank medan lastbilen skumpar fram i 70 knyck på vägar i Indien så blir det genast mer komplicerat. Och mer kul! Helt plötsligt får jag lära mig massor av tillverkningsmetoder jag inte hade en aning om och mycket nyttigt om kvalitet. Jag har insett att det tar ett tag att bli bra på det här men det är en sporre att jobbet är så omväxlande.

Idag har jag smugit mig bort från inköp upp till motorverkstaden, där jag fick en guidning av Jens. Kul att få höra vad han gör och få lite bättre koll på alla olika produktionslinor som går kors och tvärs. Det gav garanterat mersmak! Det är också på motortillverkningen jag ska vara under min nästa period efter nyår. Idag blev det klart att jag kommer sitta med materialplanerarna och planera avrop och transporter in till verkstaden men också jobba med ett eller annat projekt inom logistikutveckling. Helt nytt område för mig så jag räknar med att lära mig massor.

Hello world!

I detta första inlägg ska jag snabbt sammanfatta min bakgrund, och sen ska jag försöka svara på två stora frågor jag hade innan jag började på traineeprogrammet: Vad är en trainee och Vad gör en trainee? Syftet är att avmystifiera begreppet och förklara vad det faktiskt innebär. Jag tror det är bra för dig som vill söka till ett traineeprogram att få en annorlunda förklaring. Kollegor, familj och andra bekanta kanske också har nytta av detta inlägg. Men först lite om mig. 

Namn: Markus Nikkinen

Ålder: snart 27 år

Kommer från: Kiruna, Lappland. Alltså inte norrland, då det från norrländska Gävle fortfarande är 100 mil kvar innan du kommer till Kiruna. Lappland är Norrland upphöjt i två ungefär.  

Högskola: Civilingenjör Industriell Ekonomi – Internationell/Spanska. Inriktad på datateknik, projektledning och strategi.

Utlandserfarenhet: 1 år på Universidad Tecnicá Federico Santa Maria i Valparaiso, Chile.

Språk: Svenska, Engelska, Spanska, Finska.

Jag sökte Scanias traineeprogram förra våren, samtidigt som jag skrev mitt examensarbete. För er som inte minns så var det rätt tuffa tider på arbetsmarknaden för nyexade i början av 2010, så jag räknade inte med att få jobb särskilt snabbt, och definitivt inte innan examen. Aldrig har det varit så roligt att ha fel! Halva traineeprogrammet har snart passerat, och det känns som världens mest naturliga grej att just jag är trainee. Det går verkligen snabbt att anpassa sig till något som är så kul och givande. Till frågorna.

Vad är en trainee?  Svaret är faktiskt inte självklart. Det finns många tolkningar, och eftersom vi i Sverige använder ett engelskt ord, som egentligen betyder något annat än det vi menar (i engelskan menas i regel praktikant eller motsvarande), så har jag ännu svårare att försöka förklara för oinvigda vad jag gör. ”Jaha, du har en provanställning?” eller ”Varför sökte du inte ett riktigt jobb?” Trainee. Traineer har en särställning. Det är hög konkurrens om platserna, och företaget satsar mycket på oss. Att ha genomgått ett traineeprogram innebär väldigt goda förutsättningar för en bra karriär – sen måste du förstås jobba också!

Vad gör en trainee? Livet som trainee är tudelat: jag jobbar och jag utbildar mig. Enkelt, eller hur? I ordet ”jobbar” ryms mycket. På min förra period gjorde jag en lång utredning kring IT-infrastruktur samt ett business case på en teknik vi eventuellt skulle ta in. För tillfället sitter jag på Scania R&D och jobbar med agil .NET-utveckling.

Jag utbildar mig hela tiden. Dels har jag gått flera formella kurser, i allt från projektstyrning till LEAN production till styrsystem, dels lär jag mig dagligen av alla duktiga kollegor. (Jag kommer tillbaka till utbildning mer djupgående i ett senare inlägg.) Kollegor ja, mycket av traineeåret handlar om att lära känna människor och lära av dem, för att på så sätt förstå företaget och skaffa mig någon form av helhetsbild. Ofta sägs det att just kontaktnät är det bästa med traineeprogram, och jag tyckte först att det var lite av en klyscha. Som med många andra klyschor visade sig även denna vara sann, och jag har redan fått användning av de kontakter jag fått under traineeprogrammet. De har varit till nytta både i mitt eget arbete såväl som när jag hjälpt kollegor att hitta rätt person att prata med. Vad gör en trainee? Skaffar sig ett slags arbetslivserfarenhet är nog mitt svar. I kvadrat!

Det får bli allt för denna gång. Framöver tänker jag fortsätta klä av traineebegreppet, men även försöka vara personlig så att du som läsare orkar komma tillbaka.

Du får gärna kommentera eller fråga mig om något, jag är rätt öppen och trevlig 🙂