Förra veckan avslutade jag min traineeperiod på chassi. Mycket att stå i och mycket halvklart som fick lämnas över till min handledare. För så är jobbet som processtekniker, det finns alltid uppgifter att utföra och det kommer, hur man än kämpar och sliter, nya uppgifter. Det som i början verkar simpelt och ser ut att vara ett enda problem, visar sig allt som oftast vara mycket svårare och hur man än beter sig delas problemet upp i ett flertal delproblem. Detta kan ofta vara frustrerande men samtidigt så är det väldigt tillfredsställande när man väl lyckas ro ett projekt i hamn.

Den här veckan har jag tagit min kappsäck och flyttat in till inköpshuset på Scania Syd. Två veckor framöver kommer jag hålla till på en avdelning som heter POL (Purchasing Online). Jag ska få en liten inblick i gruppens arbete och själv ta mig an några case. Det POL gör är att hantera kvalitetsavvikelser och finna lösningar tillsammans med leverantören för att därigenom säkra produktionen. På POL finns också en traineekollega, Kerstin. Vi jobbar tillsammans med ett case den här veckan som innebär att vi rullar ner mot Småland i slutet av veckan för att träffa en leverantör. Det ska bli roligt att komma ut till några leverantörer för att se hur de jobbar och hur vi som kund kan hjälpa dem att utvecklas.

En sak som är jobbig med att byta arbetsplats är att jag precis har börjat känna mig inne i arbetet som processtekniker och att jag nu på nytt ska känna sig snurrig och i vägen. Men det tråkigaste med det här bytet är att inte längre regelbundet träffa de kollegor jag lärt känna och träffat varje dag i tre månader. Min handledare Björn och produktteknikern Erik ska inte ha bara ha tack för ett bra stöd till mig som ny utan också ha ett stort tack för en mycket trevlig gemenskap.

Nu ska jag vila ut på soffan efter mitt första efterlängtade gympass efter nyår. Nyårslöfte? Nej, sådant håller jag inte på med. Men tydligen gör andra det, för det var proppfyllt på gymmet.

/Markus Wernberg

Det är en utmaning att ha lagom mycket att göra. Som ny på en avdelning vill jag gärna visa att jag vill lära mig och är sugen på att ta på mig arbetsuppgifter. Dessutom tycker jag att det är supertråkigt att sitta sysslolös. Men samtidigt är det viktigt att jag inte tar på mig alldeles för mycket uppgifter så att jag istället blir stressad och inte hinner med det som verkligen måste göras. Det är lätt att det blir en bergochdalbana med att ta på sig för mycket, inse det, ta på sig för lite, inse det, och så vidare: upp och ner och upp och ner.

Balansen mellan för lite och för mycket att göra är mycket svårare än jag hade kunnat tro. Dessutom blir det dubbelt så svårt när man byter avdelning var tredje månad. På en arbetsplats där man har fått in lite rutin kan man uppskatta relativt bra hur lång tid något kommer att ta, men när man är helt ny är det nästan omöjligt eftersom man inte vet exakt vad uppgifterna egentligen går ut på. Det är ju lite som att sätta ett mål för sin tid på Lidingöloppet utan att först ta reda på hur långt det är.

Men om det är något traineeprogrammet kommer tvinga mig att lära mig så är det detta. Jag kommer vara tvungen att hela tiden ha ordning på hur jag fördelar min tid och uppskatta hur lång tid ett nytt uppdrag kommer ta så att jag kan bedöma om jag hinner med det. Tips och tricks för hur man blir bra på det tar jag gärna emot!

Något annat jag kommer tvingas bli bra på är att komma ihåg namn. Om någon av mina nya kollegor läser det här: Sorry, jag jobbar på det.

Ny stol, nytt skrivbord (med grymt snyggt skrivbordsunderlägg á la mellanstadiet) och nya arbetskollegor. Alla nya namn cirkulerar runt-runt i mitt huvud. Praktikperiod nummer 1 har kommit till sitt slut och arbetsperioden inom Utveckling tar sin början i och med denna tisdag.

Jag ska under de nästkommande tre månaderna arbeta inom en avdelning där man hanterar kortare utvecklingsprojekt. Jag ska förklara kort. Låt oss säga att marknaden efterfrågar en viss funktion i lastbilshytten (exempelvis en krok att hänga truckerkepsen på). Då det är ett mindre projekt med få projekttimmar och med en budget som är relativt tun i utvecklingsmått sett så anses det vara av en speciell typ av projekt (Det har så klart en förkortning men jag undviker att vara allt för detaljerad i mina inlägg nu när jag sitter på en hysch-hysch avdelning. För övrigt så kommer det ta mig minst fem år innan jag pratar flytande Scania). Mitt uppdrag blir till att identifiera vilka avdelningar inom Scania som kommer påverkas och involveras av eventuell implementering av truckerkepskroken samt vad kostnaderna för varje avdelning kommer att bli.

Det här innebär att jag kommer få vandra runt och träffa en massor av blandat folk vilket resulterar i en förhoppningsvis god insyn och förståelse för Scanias utvecklingsprocess. Som en lite bonus så kan man inte ignorerar att ens kontaktnät kommer expandera vilket är väldigt fördelaktigt – en liten tjänsteförmån kan man tycka om man är lite nördig som vi traineer ändå är.

En ytterligare bonus är att det kommer sitta fler traineer i detta kontorslandskap än vad jag hade borta på motormonteringen. Redan avverkat en traineelunch samt en traineefika idag. Det kommer bli tre bra månader känner jag på mig.

Mitt snygga skrivbordsunderlägg för en period framöver

-Jens

Idag åkte jag för första gången med Scanias nya busslinje från Cityterminalen i Stockholm till Scania i Södertälje. Inget ont om pendeltågen men det är svårt för SL att matcha mjuka säten, lugn och ro, och direkt transport till Scania utan byten. Och hur coolt är det inte att stega in på busstationen, flasha sitt månadskort och kliva på “Scania Job Express”? Antagligen det närmaste en vit limousine jag kommer att komma på jobbet 🙂

Enda nackdelen är att bussen inte går riktigt ända fram till min nya arbetsplats. Japp, idag är första dagen på min andra traineeperiod och helt plötsligt är jag ny på jobbet igen. Vissa saker är likadana, som min dator, många program och min kaffekopp (om vi ska vara noga är det ju egentligen en tekopp). Men andra saker är som att börja om på nytt igen, exempelvis min totala oförmåga att komma ihåg namn när jag har hälsat på mer än tre stycken 🙂 Men det är också spännande att börja “nytt jobb” med nya kollegor och ny chef för andra gången på tre månader. Verkligen en rivstart på 2012! Det jag ska göra under de närmaste 3 månaderna är materialplanering, alltså hjälpa till att se till att vi får tillräckligt med material levererat för att kunna tillverka våra motorer. Jag sitter i ett kontor bredvid produktionsline, har idag hämtat ut en gul reflexjacka och imorgon blir det rundtur på linan iförd stålhättade skor. Wow-känslan är definitivt här…

Då var det dags för mitt allra sista inlägg på traineebloggen, snabbt räknat verkar jag totalt ha fått ihop 12st sedan starten i mars. Inte så himla många kan jag känna såhär i efterhand.. Men det kanske är ett tecken på att jag har det alldeles för kul på jobbet, tiden bara försvinner!

Här kan ni se några av de artiklar jag köper i pressgjutet aluminium...

Traineeprogrammet har varit en fantastisk resa. Programmet har inneburit 14 månader som varit otroligt jobbiga på många sätt men som jag i efterhand förstår verkligen fått mig att utvecklas både professionellt och personligt. Markus Nikkinens ord i hans sista blogginlägg här på traineebloggen kan jag verkligen identifiera mig med – jag har ”varit yr som en höna och känt mig som ett skämt”. Att ha varit det under 14 månader hjälper dock inte, jag känner mig precis lika yr igen, nu när jag gått på min ordinarie tjänst.

Så jag väntar på irra rätt och ut ur det stora bollhavet som jag just nu befinner mig i. Inköp är en otroligt spännande arbetsplats, det går nog nästa aldrig att bli fullärd. Just därför känns det mest som att simma omkring i ett bollhav. Jag kan lära mig mitt jobb utifrån olika perspektiv: administrativt, inköpartiklarnas funktion, hur olika leverantörer arbetar, tillverkningsteknik, förhandlingsteknik, juridik, ritningsgranskning, relationsbyggande med leverantörer, ekonomisk granskning av leverantörer (extra viktigt om det skulle komma en ny nedgång nu) osv. Just nu jobbar jag nästan dygnet runt – för ja, jag drömmer faktiskt om jobbet. Nördigt nog tycker jag att det känns helt rätt! För är det något jag har blivit under mitt traineeår så är det lastbilsnörd (hoppas att jag inte låter allt för knäpp!).

Hoppas ni fått lite inblick i Scania via mina inlägg – de nya traineerna har verkligen kickstartat med sitt bloggande så missa inte dem!

Gott Nytt År!!!

Den första praktikperioden börjar gå mot sitt slut och det är dags att lämna kontorslandskapet på Global Produkteknik uppe på motormomnteringen. Jag har knutit ihop säcken så väl jag har kunnat när det kommer till det projekt som jag har sysslat med här (monteringstider av den nya kommande V8 motorn). Dock är det inte helt komplett då vissa uppgifter som jag behövde kommer inte finnas tillgängligt förän en bra bit in i januari. Av den anledningen gjorde jag en överlämning igår och är relativt färdig här.

Då är frågan vad man ska göra de två sista dagarna man har kvar på avdelningen DEPB. Ska jag sortera mina pennor efter färgskalan eller rådande bläckkvantitet? Ska jag skjuta häftklamrar över till den äldre traineekollegan C-J och se hur lång tid det tar innan han kommer över och ger mig lite morgonstryk? Morgonstryk…för övrigt ett uttryck myntat av herr C-J när jag började leka med hans lastbilsmodeller på hans skrivbord, var tydligen mina ljudeffekter som irriterade. Ja nog är det en konst att avsluta sin tid på en avdelning med stil, jag gör mitt bästa.

C-J ovetandes och sekunderna innan en plötslig skur av häftklamrar

Fast så rastlös är jag inte. Ska snart vidare till Utveckling för att ha genomgång om vad jag ska syssla med nästa praktikperiod och sen blir det lunch med ett gäng traineer. Imorgon blir det till att packa ihop sina saker och rensa upp bland papper och filstrukturer innan jag beger mig av hemåt till födelseorten Falun för att spendera nyår med vänner och flickvän. 

Gott Nytt År till er alla!

-Jens

Förra veckan hade vi en så kallad seminarievecka. Fantastisk vecka med föreläsningar, case-lösning och mycket trevligt utbyte med de övriga traineerna. Se gärna Jens blogg för ännu mer information. Men vägen till en perfekt seminarievecka var inte arbetsfri då jag var med i den grupp som arrangerade veckan. Att arrangera en seminarievecka kräver mer jobb än man från början kan tro. Personer som man gärna vill ska komma och prata om sin roll i Scanias utvecklingsarbete är tyvärr uppbokade men de rekommenderar allt som oftast en ny person. Men har man otur är även den personen uppbokad och man kastas runt mellan olika personer inom företaget. Detta är på intet sätt något negativt då du kommmer i kontakt med fler och fler människor och på så sätt breddar nätverket ytterligare.

Något annat som jag också ägnat arbetstid åt under mina första månader på Scania är att lära mig köra lastbil. Med slutresultatet att jag i förrgår klarade uppkörningen och numer kan kalla mig en äkta Trucker. Fantastiskt! Detta trots att jag fastnade mitt i en brant isig backe på väg upp till Trafikverket.

Jag hade genomfört min uppkörning utan några större besvär och kände, min torra mun till trots, att det borde ha gått vägen. Då, i den sista svängen, den sista backen, så faller det snö från hyttaket och jag blir skrämd och bromsar, vilket leder till att jag står still mitt i en brant backe med snö/is under däcken. Jag kommer inte en meter framåt då däcken bara spinner. Detta leder till att jag får backa meter för meter och hela tiden testa om jag får fäste under däcken. Till slut, precis innan lastbilens bakdel sticker ut i den hyfsat vältrafikerade vägen bakom mig, känner jag hur däcken får fäste och jag kan forcera mitt stora fordon till dess rätta position på Trafikverkets parkering. Den enda kommentaren från kontrollanten var “Nu lärde du dig nåt.”  När jag sedan med mitt godkända bevis i fickan tar min Saab och rullar ner från Trafikverket ser jag hur en traktor precis har skrapat bort all snö och is så att man ser asfalten och även sandat noggrant runt omkring…

Kontentan med detta inlägg blir hur som helst att man är bortskämd som trainee. Jag har redan, efter knappa fyra månader fått en relation och kontakt med många intressanta människor inom Scanias organisation och samtidigt lärt mig mer om Scanias utvecklingsprocess än vad många av mina kollegor på chassieverkstaden kan. Jag har även fått chansen att lära mig att köra lastbil vilket ger mig en ökad förståelse om produkten och slutkundens situation och vardag. Som en av cheferna som talade under veckan sa: “Vill man veta hur företaget Scania mår ska man kidnappa och tortera traineegruppen, det är ni som har den allra bästa helhetsbilden”.

/Markus “Truck driver” Wernberg

Hur svårt kan det egentligen vara att lära sig köra lastbil? Jag hade kört lastbil ett par gånger på Scanias democenter innan det var dags att börja övningsköra för det C-körkort alla traineer får ta, och tyckte att det var helt fantastiskt kul. Tänk dig en racingbana fast med ett fordon som väger 60 ton. Wow. Och det var väl inte så svårt det där. Man gasade lite, bromsade lite och svängde i svängarna. Piece of kaka.

Behöver väl knappast berätta att jag ganska snart landade i verkligheten när jag hade min första riktiga körlektion. Skillnaden mellan att köra lastbil ute i trafiken och på democenter kan kanske lättast beskrivas som skillnaden mellan att övningsköra för personbil och att åka gokart. Visst, man lär sig gasa, bromsa och svänga på gokartbanan men i verkligheten tillkommer det långsamma tanter, barnvagnar, långsamma tanter med barnvagnar, hörn som man inte ser runt och att växla, växla och växla. En växellåda för lastbil har 12 växlar, så det är lite som att vara sexton år igen och sitta i en bil för första gången. Som Bambi på hal is helt enkelt.

Men snart är det på riktigt. Om en månad kör jag upp och till dess måste allt sitta. Dags att börja drömma om växellådor på nätterna och rabbla lastsäkring på tåget till jobbet. Ärligt talat är det mycket roligare än det låter. Och belöningen ligger ju i målet: att klara körkortet. Inom kort kommer jag att vara en trucker. Dock utan keps 🙂 Frågan jag har börjat ställa mig är bara: kan jag fortfarande köra personbil? Akta er mamma och pappa, nu är det jul och jag kommer hem och provar.

För att verkligen trivas med det man jobbar med så tror i alla fall jag att man måste vara ordentligt insatt och förstå sin egna produkt. För om man inte kan något om, exempelvis motorer så kommer man inte finna något intresse i det heller. Det är precis så man har gått tillväga under alla sina studieår, från högstadiet till gymnasiet, från gymnasiet till högskola/universitet och sedan ut i arbetslivet – man har valt efter vad är man duktig på för det tycker man är roligt.

Om man då saknar lastbils trivia, kommer man tycka att det är trist att jobba på Scania? Verkligen inte för det här löser traineeprogrammet genom att ordna så att alla traineer får ta lastbilskörkort. Jag har haft fulla veckor nu så jag har inte hunnit tala om att jag klarade av uppkörningen den 7 december och är därmed sedan dess en tvättäkta trucker. Verkligen inget jag trodde skulle ske för ett år sedan. Några av traineerna får även ta CE-körkort vilket innebär att de tar körkort för tungt släp till lastbilen också. Sedan har vi en glad lirare som får ta busskörkort då han jobbar inom det segmentet.

Vad som händer under traineeperiodens första del är att man får litteratur och teorilektioner på en lokal trafikskola i Södertälje (Grönlunds Trafikskola). De som ska ta C-körkort får 30 stycken 50 minuters lektioner (om man nu behöver alla, jag använde 20 lektioner innan jag körde upp – skryt? Ja lite…). För CE-kortet så får man några till lektioner. Avslutningsvis gör man en uppkörning med säkerhetskontroll precis som när man tar B-körkortet.

För att hålla igång med körandet så kan man låna sig en lastbil på Scanias utvecklingsavdelning när de har lediga fordon inne. Hade tänkt låna en över jul och brumma hem till mor och far och visa upp. Tyvärr så var det fler än jag som hade den tanken så det fanns bara en buss kvar att låna, något som jag inte får köra. Men det kommer fler möjligheter har jag på känn.

God Jul på er samtliga!

-Jens

(foton: Scania Image Bank)

Detta inlägg är mitt sista i detta forum. Jag är ju inte längre trainee, utan klassas numera som “young professional”. Tänk att det ska vara så svårt att bli vuxen… 🙂 Eventuellt kan du läsa mig på Scanias karriärsajt någon gång i framtiden, så håll koll på den ytan. Där finns för övrigt andra bra bloggare för den som är intresserad av Scania.

Till dig som funderar på om trainee är rätt väg vill jag säga följande: fundera till, riktigt ordentligt, om du är redo för att engagera dig själv och det första året av din karriär i något som är mer långsiktigt. Belöningen är inget du kan ta del av direkt, utan den kommer växa fram under åren på ditt nya jobb. Medan dina kollegor under året skaffar sig koll och kunskaper och blir duktiga på något så springer du i 200 km/h, runt omkring som en yr höna, och försöker lära dig så mycket som möjligt. Du kommer känna dig lite som ett skämt. Det kommer vara påfrestande. Samtidigt får du massor av privilegier i form av utbildning. När du sedan tar plats på din första avdelning känns det ändå som att börja från noll för femte gången på ett år…

Ett litet tag.

Sen kommer vågen. Vågen av förståelse, vilja att förändra, förbättra och nå längre. Längtar du efter den vågen så är trainee rätt för dig. 

Tack för mig, tack för att du har läst, och lycka till!