Svaret är egentligen ganska enkelt. För mig är det människorna man möter på vägen. För det första, de andra traineerna. 23 duktiga, trevliga personer som har en liknande situation som mig är perfekt att bolla med. Det finns ingen hierarki, inget ämne som är tabu, utan jag kan ställa dumma och smarta frågor, ventilera allt möjligt. Det är faktiskt en lyx.

För det andra så har jag haft 5 olika chefer och 3 olika handledare under året (chef och handledare är samma person i Spanien, och jag var med om ett chefsbyte i vintras). Alla bra, seriösa och otroligt kunniga medarbetare som jag fått chansen att mjölka på kunskap och information så mycket jag orkat. Jag har snappat upp ett antal subtila grepp och färdigheter av dem, ungefär som en positiv variant av passiv rökning! 🙂

Och för det tredje, en herrans massa kollegor. I mina olika uppdrag under året har jag  dels varit stationerad på fyra olika kontor med tillhörande kollegor (säg 75 pers totalt), dels inom uppdragen haft möten och kontakt med människor från många olika delar av Scania.

Vissa säger att det är ”nätverket” du bygger upp som trainee som är det viktigaste. Jag är beredd att hålla med. Det är värt mödan, och om jag som uppvuxen i nordligaste lappland tvingas en bit utanför min ”Comfort Zone” i rent sociala termer är det ju bara bra, det var så dags 🙂