If there are any non-Swedish speakers reading traineebloggen.se that would like to read my posts in the queen’s English, feel free to drop me a comment about it and I’ll switch language.

Inlägg #2. Börjar jag bli varm i kläderna? Nej, inte särskilt. Men det känns bra att fortsätta, risken med bloggar är annars att lägga allt krut på första inlägget och sen inte riktigt ha något kvar att säga. Du som läsare behöver dock inte oroa dig för att så ska bli fallet, jag har ett eller två inlägg kvar i mig 😉

Utveckling var temat. Att jobba på ett lönsamt teknikföretag som Scania innebär att komma i kontakt med utveckling hela tiden, i olika former. Att utveckla nya lastbilar, bussar och motorer kräver sin ansträngning (ingen liten sådan). På IT-sidan kan nyutveckling drivas fram av något så enkelt som att Microsoft slutar stödja Windows XP om fyra år. Då behövs nya versioner av alla möjliga program, både inköpta och egenutvecklade, för att allt ska fortsätta fungera. För att klara av nya tekniska lösningar inom IT såväl som fordon krävs utbildning, och då utvecklas vi som personer istället. Utveckling är helt enkelt en given förutsättning för att överleva, både för Scania som företag och mig som arbetstagare.

På universitetets kurser pratades en del om Agil mjukvaruutveckling. Det var nytt och häftigt, och verkade vara ett betydligt smartare sätt att jobba än det gamla sekventiella. Jag har nu varit två månader hos ett team som uteslutande jobbar agilt, och det är jättekul att se att metodiken faktiskt fungerar. Att Scania ligger i framkant när det gäller att utveckla arbetsmetoder och processer är förvisso ingen hemlighet för oss som jobbar där. Men att få in något som är så pass nytt på så kort tid, och få det att fungera, är imponerande även med Scanias mått mätt. Vi jobbar i korta sprintar, där vi tillsammans prioriterar vilka nya funktioner mjukvaran ska få just denna sprint. Vi använder oss av moderna tidsuppskattningsmetoder, där frågan utvecklaren får inte är ”när kan detta vara klart?” utan snarare ”hur långt hinner du på nästa sprint?”.  Det ger en bättre dialog och mindre förseningar.

Personlig utveckling. Vad innebär det? Under hösten tog jag C-körkort,  och att lära sig ratta en stor fet lastbil fullastad med grus är tufft. Det är heller inget jag gjort förut, och förmodligen hade jag aldrig lärt mig köra lastbil om jag inte jobbade på Scania. Just för att det inte var något jag annars hade genomfört var det extra tillfredsställande att kliva utanför min bekvämlighetszon och lyckas ”överleva”. Att delta i traineeprogrammet är också att kliva utanför sin bekvämlighetszon. I broschyren skriver de ”för dig som vill ha en utmaning”, och först nu börjar jag förstå vad det innebär: Att på tre månader lära sig ett affärsområde, prestera något, lära känna människorna som jobbar där och sedan leverera strax innan det är dags att byta position igen, är verkligen en utmaning. Om du trodde att civilingenjör kräver snabb inlärningsförmåga så har du bara plaskat inne vid stranden. Kom ut och simma!