Nu sitter jag vid mitt nya skrivbord hos Scania Deutschland i Koblenz och har precis avslutat ett möte där jag fick tips och råd från en kollega om hur jag bäst ska komma igång med min huvuduppgift här. Jag kommer bland annat segmentera lastbilsbeståndet kring våra verkstäder i Tyskland för att kunna erbjuda rätt tjänst till rätt kund. Som Europas största marknad där alla Europeiska varumärken är aktiva och alla segment finns representerade är det inte en helt okomplicerad uppgift, vilket också gör det roligt.

Sedan sist har det alltså hänt en hel del. Jag har avslutat min period på R&D, haft utbildningsvecka med traineegruppen, varit på språkkurs i München, flyttat till Koblenz och påbörjat min tredje av totalt fyra traineeperioder. Min period här fick en rivstart med en resa till Österrike för att träffa organisationen där. Dagen därpå fick jag delta på en utbildningsdag för tyska säljare utanför München innan vi for tillbaka till Koblenz. Verkligen omväxlande, och ett bra tillfälle att snabbt försöka förstå hur säljorganisationen här fungerar.

De sista veckorna har varit både händelserika och roliga. För några veckor sedan hade jag inte heller trott att jag skulle kunna jobba på tyska redan nu. När jag kom till kontoret förra veckan presenterade jag mig på tyska och sen har det rullat på av bara farten. Det är en stor utmaning och även om jag känner mig lite som ett barn ibland när jag inte hittar orden är det en kick varje gång jag inser att någonting nytt har fastnat. Jag lär mig ord som Kraftstoffwirtschafflichkeit (bränsleekonomi) och Hinterachse (bakaxel), typiskt sånt som bara funkar på jobbet!

Hos Scania Österrike stod en gammal svensk militärbil från 70-talet. Då måste man självklart provköra!

Vy över Koblenz Altstadt från första sightseeing-rundan