Nu har det varit hetsiga veckor här på kontoret med alla förberedelser inför go-live, och en av förberedelserna är regressionstestning, alltså att gå igenom hela vårt system, allt vi testat tidigare och även de delar vi kanske inte testat så noggrant – och se att allt fungerar.

En del som jag har jobbat med väldigt mycket är våra riskberäkningar. Ett clearinghus fungerar som en ”riskhanterare” för handeln som sker: en sorts säkerhet för att ingenting oväntat (som t.ex. en aktörs konkurs) ska påverka handeln.

Clearinghuset tar över risken för all handel – det vill säga ser till att alla kontrakt fullföljs, oavsett vad som händer med ”den andre parten” i ett handelsavtal. Det är såklart en risk som clearinghuset tar – vad händer om något går snett och den ursprungliga andra part inte kan fullfölja kontraktet? Då måste clearinghuset använda sina egna pengar eller resurser för att fullfölja det – och det är den här risken som gör att clearinghuset kräver en viss insats av sina medlemmar, de som handlar där: detta kallas för collateral – säkerhet.

Hur vet vi då hur stor risken är – hur mycket medlemmarna ska lägga i pant hos clearinghuset? Det är en  viktig del att räkna risk snabbt och korrekt så att medlemmar aldrig ska behöva lägga mer pengar än vad som är nödvändigt, samtidigt som clearinghuset aldrig ska ha perioder då risken clearinghuset tar inte kan täckas av säkerheten medlemmarna lagt in.

Jag har spenderat två arbetsspäckade veckor med att kontrollera våra riskalgoritmer (som tenderar att vara ganska långa och komplicerade) – att de räknar rätt för alla olika sammansättningar av handlade kontrakt. Det stimulerar matematikern i mig en del, samtidigt som det är en programmeringsövning att lösa exakt hur vi implementerat algoritmen med avrundningar och liknande.

Alltid spännande att stöta på olika sorters uppgifter!

Vi ses nästa gång, och så lämnar jag er med en länk till en bra (ganska matematisk) föreläsning om ”value at risk”, en bra och relativt populär riskalgoritm: