Nu är det, som mina kollegor tidigare har skrivit, väldigt nära “slutet” på projektet – go-live, då systemet tas i produktion av kunden. Det är massor av stress i projektet och vi jobbar på för fullt. Jag har själv jobbat på ganska bra, det blir lätt ganska många timmar! projektfika1

Men det är inte bara jobb, man måste ju koppla av och ta det lugnt också, en liten paus och lite fika brukar vi i projektet ta. Då dricker vi kaffe och äter kolalängd till exempel – igår var det jag som bjöd. Jag lovade hembakat men levererade inte. Däremot passade jag på att ta mitt livs första selfie. Den blev inte så bra, men jag ser i alla fall glad ut.

projektfikaselfie

Det är skönt att kunna koppla av, äta lite kanelbulle och hänga med de andra i projektet. Det är lätt att man snackar jobb såklart, roliga, intressanta eller konstiga saker och problem man stöter på under arbetsdagen. Det gäller ju lunchrasterna också i och för sig. Man kanske kan räkna det till arbetsskada!

 

Sedan har jag varit lite glad på grund av den senaste Fieldsmedaljen som delats ut. Fieldsmedaljen är ungefär som ett nobelpris fast för matte, d.v.s. en av de största priserna man kan få om man är duktig matematiker. Jag är ju matematiker och brukar tänka väldigt mycket på matematiska problem lite nu och då, så det här priset är ungefär min version av VM. Extra roligt var det att Maryam Mirzakhani var en av de som vann den här gången – hon är en väldigt häftig person (länk till en bra artikel om henne: http://www.simonsfoundation.org/quanta/20140812-a-tenacious-explorer-of-abstract-surfaces/).

 

Hej då för den här gången!