Sista månaden i en traineeperiod brukar, för mig iaf, karaktäriseras av ett ökat tempo. Inte nog med att jag denna gång ska leverera ett antal rader relativt användbar kod, jag ska skriva rapport, readme’s och how-to’s innan månaden är slut. Ikväll (läs tisdag) satt jag kvar extra länge och bråkade med felhanteringen i min kod, och lyckades bara minuterna innan det var dags att springa till tåget med att få fram innehållet/texten i ett felmeddelande. Hurra! Det betyder att jag imorgon förhoppningsvis kan lösa problemet och komma ett steg närmare komplett leverans. Låter det banalt så vill jag bara påminna om att det handlar om ett webservicebibliotek, och pga det är felsökningen inte lika smidig och uppenbar som man kanske är van vid. Olika system och språk försöker prata med varandra, och därför blir det inte alltid rätt första gången. ”Försvarar han sig nu?” tänker du, och ja, det är väl bäst att göra det på en gång, haha, så att ingen riktig programmerare kommer och hånar mig 😉 Det slår mig hur som helst hur roligt det är att efter att under ett par månader bokstavligen korvstoppat mig själv med C# och WCF och våra serversystem tillslut börja komma någonstans! Jag lever verkligen upp, känslan av att ha lärt sig något och kunna tillämpa det är riktigt bra.

Just det, på tal om traineeperioder. På Scania gör jag fyra perioder a tre månader, på olika delar av företaget. Dessa delar har jag valt tillsammans med min chef, det han tycker är lämpligt för min framtida tjänst å ena sidan och det jag vill göra och är intresserad av å andra sidan. Jag tror att jag fått en riktigt bra mix och jag återkommer med mina upplevda resultat och tankar kring de olika perioderna i ett senare inlägg.

Mellan traineeperioderna ligger utbildningsveckor, och på dem går vi alla 24 traineer tillsammans igenom olika Scanias huvudprocesser. Just nu planerar jag och några andra traineer den andra utbildningsveckan av totalt tre, och jag ser verkligen fram emot att få träffa alla de andra igen, det ska bli jätteroligt! Vi har förhoppningsvis snickrat ihop ett riktigt bra program för veckan, tyvärr får jag inte berätta något om innehållet då det skulle förstöra överraskningen. Dessutom är det tradition att vara lite hemlig verkar det som…

Kommer du inte på någon vettig kommentar att lämna kan du alltid säga grattis, jag fyllde år i söndags. Tänk att man i Sverige kan vara 27 år innan man är helt ute i arbetslivet. Och då har jag inte ens tagit något sabbatsår, utan ”bara” gjort lumpen, läst på högskolan och gått ett halvt traineeprogram. Tokigt. Eller bra?