Många studenter som börjar närma sig sin examen funderar mångt och mycket över vilken arbetsgivar de önskar knega för (undantag de som startar eget så klart). Nu  är det så att jag vet (japp, självsäker) att det finns studenter där ute som tänker “Jobba Scania? Jag har ju inte den minsta kunskap om lastbilar så det är inget för mig!” Då hoppar Jens ivrigt upp och ner och skriker “fel fel fel fel fel!” i äkta “Fem Myror är fler än Fyra Elefanter“-manér. Själv sitter jag med en utbildning från Chalmers i Industriell Ekonomi där jag tog en masterexamen i Supply Chain Management (jag är alltså en logistiksnubbe) men jag har inte den minsta bakgrundskunskap när det kommer till fordon. I skrivandets stund sitter jag på motormonteringen och jobbar med deras V8 motor och jämför monteringstider för den Eu5-klassade och den nya motorn som är Eu6-klassad. Häftigt? Absolut! Tidigare motorkunskaper? Nepp. Har inte så mycket som meckat en moppe i mina dagar. Fast det roliga är väl att få möjlighet att lära sig något nytt och att ständigt utvecklas? Kan jag något om motorer nu då? Jajemen, och kunskapen fortsätter att strömma in.

Dock är jag inte ensam om att vara i den här sittsen. Vi är 25 stycken traineer i denna årskull och vi har en väldigt blandad bakgrund. En del kan allt om hemligheterna bakom hållfasthet, några sitter på imponerande språkkunskaper, andra är vän med siffror och kan hjälpa dig med deklarationen på nolltid, etc. Det som är gemensamt är att samtliga är väldigt trevliga vilket gör att vi har väldigt skoj de stunder då vi är tillsammans. Ni får låta ert eget omdöme avgöra med hjälp av följande foton.

Jens Arleroth

För några år sedan fick jag ett stipendium för att åka till USA och studera en sommar. Jag var väldigt glad över det och sprang runt och berättade det för alla jag kände. De flesta blev glada för min skull, men jag kommer särskilt ihåg en kompis som bara stirrade på mig och sa: ”Vänta ett tag. På ditt sommarlov från studierna… har du bestämt dig för att plugga?” Och det är klart, att om man ser det från det perspektivet, så var det kanske inte världens bästa idé. Jag känner att jag kanske har satt mig lite i samma situation just nu. När (eller kanske snarare om) jag vågar berätta för den kompisen att jag har börjat blogga så känner jag att reaktionen kommer bli: ”Vänta ett tag. Så du har alltså lovat att skriva minst en gång i veckan om vad du gör på jobbet och få det att låta intressant?” Well… Men här är jag nu så det är väl bara att hugga i!

Jag går alltså traineeprogrammet på Scania sedan några månader tillbaka. Vi är 25 stycken och tre av oss ska blogga här på Traineebloggen. Just nu är jag på min första praktikperiod på inköpsavdelningen. Så vad gör jag på dagarna? Jo, jag sysslar med projektinköp, alltså att handla upp nyutvecklade artiklar som ska in i produktionen. Om ni har sett Sandras blogg så gör jag samma typ av inköp som hon gjorde under sin period på inköp och ska göra nu efter traineeprogrammet. Skillnaden är att jag köper in saker som är gjorda i plåt. Plåt. Det låter ju inte speciellt sexigt. Innan jag började här sträckte sig mina egna associationer till plåt ungefär till plåttak och fula förortsbalkonger. Men tänk dig att plåten ska sitta på en motor eller hålla fast en bränsletank medan lastbilen skumpar fram i 70 knyck på vägar i Indien så blir det genast mer komplicerat. Och mer kul! Helt plötsligt får jag lära mig massor av tillverkningsmetoder jag inte hade en aning om och mycket nyttigt om kvalitet. Jag har insett att det tar ett tag att bli bra på det här men det är en sporre att jobbet är så omväxlande.

Idag har jag smugit mig bort från inköp upp till motorverkstaden, där jag fick en guidning av Jens. Kul att få höra vad han gör och få lite bättre koll på alla olika produktionslinor som går kors och tvärs. Det gav garanterat mersmak! Det är också på motortillverkningen jag ska vara under min nästa period efter nyår. Idag blev det klart att jag kommer sitta med materialplanerarna och planera avrop och transporter in till verkstaden men också jobba med ett eller annat projekt inom logistikutveckling. Helt nytt område för mig så jag räknar med att lära mig massor.

Här sitter man nu som liten trainee på ett stort företag. Adderat till detta är man nu även ska börja blogga om sina utmaningar, händelser och misstag för den publika massan…roligt? Definitivt! Jag tycker att det ska bli skoj i alla fall sen är det upp till mig att lägga lite blod, svett och tårar till inläggen så att det blir roligt för läsarna också – låt mig försöka i alla fall.

Låt mig återkomma när jag har något av lite mer tyngd att förtälja. På återseende och välkomna till min nya blogg som berör en Scania-trainees vardag som är allt annat än händelsefattig.

-Jens Arleroth

Hej!

Två veckor kvar, och det är så att säga dags att knyta ihop säcken. Jag är själv rätt nöjd med perioden här i Madrid, men lämnar det till utvärderingen för att se om det är vad chefen också tycker =) Utvärdering ja, det har jag inte berättat men efter varje traineeperiod, som sig bör, har jag en utvärdering med min närmaste chef samt den person som varit min handledare. Det är en bra sak att göra, utvärdera. Annars finns inte utrymme för att bli bättre! Om ingen berättar för mig vad jag är bra respektive mindre bra på så får jag ingen chans att utvecklas. Jag misstänker att man håller tillbaka på kritiken ibland, eller så är det bara jag som är grym? =) Jag ska be om en tuff utvärdering denna gång, för säkerhets skull!

Tillbaka till Madrid. Det har blivit vinter här, och passande nog läser jag just en bok som heter ”Winter In Madrid”. Vinter är inte som vintern i Kiruna direkt, utan kanske mer som en vanlig svensk höst. Så det goda livet med uteserveringar som jag levde hela september och oktober har bytts ut mot varm choklad och museer. Jag var på det välkända (tillika gigantiska) Prado-museet i helgen, med avsikten att klara av hela. Fyra timmar senare och helt färdig, med huvudet fullt av religiösa motiv och kungaporträtt var jag klar. Vilken kamp! En rekommendation för dig som åker till Madrid en kortare sväng av weekend-typ: Välj ut ett av konstmuseerna, och välj sen vilka delar du vill se. Att försöka se allt på en gång blir mest pannkaka och du blir less.

På torsdag har jag en presentation för ledningen. Det är såklart lite nervöst, men jag kommer göra den på engelska och inte spanska vilket känns tryggare. Språket beror på att det är några åhörare som inte pratar spanska, och koncernspråket är engelska så all min dokumentation är på engelska och ja ni fattar. Det blir onödigt krångligt att översätta. Presentationen handlar om det spännande området Unified Communications, hur vi dels kan spara pengar på teleräkningar och resor men framför allt skapa förutsättningar för bättre, smartare, snabbare samarbete och kommunikation. Utmaningen i en sån presentation är att lägga det på rätt nivå: inte vara för teknisk men samtidigt inte få åhörarna att tappa intresset för att jag berättar trivialiteter som de redan känner till.

Utöver det hoppas jag hinna bli klar med mitt arbete kring att hitta en leverantör som kan ta över driften över vår skrivarmiljö och låta oss köpa den som tjänst istället, s.k. Managed Print. Lyckas det så får vi lägre kostnader för utskrifter med en tredjedel ungefär, samtidigt som den ganska kompetenta IT-personalen här kan ägna sig åt mer värdeskapande aktiviteter än att byta bläckpatroner och toners.

Trevlig helg! (ja, det är visst något helgon som firas imorgon = röd dag)