Wien


Comments Off on Wien

Hälften av min tid i Wien har nu gått och jag känner att jag har kommit in i arbetet. Första veckan var fylld med massor av information. Det var mycket att ta in och det tog lite tid innan saker började falla på plats. Även om jag nu blivit ganska van att byta placering på vår site i Stockholm så blir det så mycket som är nytt igen när man kommer till ett helt nytt kontor i ett annat land, även om det är samma företag. Bara en sådan sak att de äter lunch vid 12.30 här tar sin tid att vänja sig vid, speciellt när jag tidigare vant mig vid att äta redan 10.30 när jag var på teknikavdelningen (jag är väldigt glad över att de har fruktkorgar även här).

Octapharmas kontor och fabrik i Wien.

Under min tid på Corporate Supply Chain kommer jag arbeta med 3 olika projekt och alla, så som så mycket på Suply Chain, utgår från Excel. Det blir en hel del formel-skrivande, det gäller att man håller sig fokuserad för att det inte ska bli slarvfel, men det är också ganska roligt. Det känns väldigt kul med uppgifterna då alla är sådant som kommer hjälpa avdelningen och inte bara något man hittat på för att det kommer en trainee. Det är också spännande när man börjar gräva lite djupare i Excel och får en större förståelse för företaget, våra produkter och marknaderna vi säljer till. Förutom mina projekt har jag även haft introduktionsmöten med managers på de olika avdelningarna inom Corporate Supply Chain, för att få en insikt i vad de arbetar med. Den avdelning som jag har fått mina uppgifter från är Business Planning. De är ansvariga för den övergripande planeringen av allt ifrån ingående plasma till att allokera batcherna mot inkomna ordrar från våra olika marknader.

Jag har självklart även hunnit se en hel del av Wien, känner mig nog till och med lite klar när det gäller att se det som jag helst ville hinna med medan jag var här. Wien är en helt underbar stad och det är otroligt härligt att det finns så mycket att se och göra. Jag har besökt flera av de slott som finns kvar sedan Österrike var ett kejsardöme, varit inne både i Stefansdomen och Karlskirche, varit på konstmuseum, sett Parlamentet och Rathaus, shoppat, joggat i flera av de stora och fina parkerna m.m. I söndags blev det även en dagsutflykt till Bratislava, Slovakiens huvudstad, bara 1h bort med tåg. Det är ju en ganska liten huvudstad, så räckte med att vara där en dag för att se det mesta.

En av Wiens stora shoppinggator, Mariahilfer strasse.

Jag och Julia (Trainee i Wien) vid Schönbrunn slott.

 

 

Bratislavas centralstation.

Det finns dock även en del saker som kan bli lite irriterande när man är utomlands (även om jag tycker att det är ganska charmigt också). En sådan sak är när man ska handla, först lite bakgrund. Jag älskar att åka till stora mataffärer när jag är utomlands! Jag kan spendera timmar i en helt vanlig mataffär för att titta på olika delikatesser och jämföra priser med andra länder för att se om det är något jag ska passa på att köpa och ta med mig tillbaka till Sverige. Jag har till exempel hittat huvuden till min eltandborste, 10st för otroliga 24,90€ (!) det är väl vad 3-4st kostar i Sverige ;). Nog om sparsamhet och åter till det irriterande med att handla utomlands. När det är något väldigt specifikt som man är ute efter så kan det ta betydligt längre tid att hitta det än vad man tänker sig. Som exempel hade jag ingen aning om vad plastfolie heter på tyska. Jag trodde att jag hade hittat rätt, gick till kassakön, när det blev min tur läser jag något på förpackningen som verkar antyda att det skulle vara aluminiumfolie, jag lämnar snabbt kön, kassörskan tittar lite undrande på mig, jag springer tillbaka till hyllan, hittar en förpackning med en bild på plastfolie på framsidan och ställer mig återigen i kön för att betala. Ser att även på den här förpackningen står det samma sak som jag tidigare tolkat som aluminiumfolie – detta inser jag just då det är dags att betala. Jag fick tillslut min plastfolie, ingen skada skedd, men jag blir påmind om att jag är i ett land där man inte riktigt behärskar språket.

På tal om språket så var jag på bio förra veckan. Det gäller att välja sin biograf med omsorg här för att säkerställa att de visar filmerna i originalversion och inte den annars, obligatoriska, tyska dubbningen som görs på ALLA filmer. Väldigt olikt jämfört vad vi är vana vid i Sverige. I min lägenhet har jag ca 20 olika kanaler på TV:n, men hittills har jag inte hittat någonting som visas på något annat språk än tyska.

Här i Wien finns det flera generationer av tidigare traineer. De har, precis som vi traineer i Stockholm, traineelunch varje onsdag. Ett bra och kul sätt att se till att alla generationer av traineer träffas och man kan passa på att fråga frågor som dykt upp och diskutera tips och idéer till olika placeringar. Det är väldigt skönt att kunna diskutera med andra som är eller har varit i samma position som dig själv och det är även ett bra sätt att få tips på vad jag inte får missa medan jag är här. Vi har även haft en AW för oss traineer här, då gick vi till en av alla restauranger i Naschmarkt-området.

 

Skönt med en liten paus från Excel och få ägna sig åt ord ett tag, men nu åter till siffrorna och formlerna.

Comments Off on Wien





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Resan har börjat


3 Comments

Att packa inför en 6 veckor lång placering utomlands tar sin tid och sina funderingar. Jag har visserligen standardiserat mitt packande till den grad att jag har en “standardpacklista” sparad på datorn. Lite i det extremaste laget kanske, men är man en listfantast så är man 🙂 Efter många funderingar och provpackning i väskorna kände jag mig tillslut klar (det blev till och med mindre packning och färre väskor än befarat) och jag fick till och med en lugn kväll i söndags.

Min tid på teknikavdelningen är över och jag har nu kommit fram till Wien. De 6 kommande veckorna ska jag vara på Corporate Supply Chain, som till största del är stationerade här. Under traineeprogrammet så är detta den längsta utomlandsplaceringen. Vi har själva fått vara med och önska på vilken av de globala avdelningarna vi skulle vilja hamna. Eftersom jag har en master inom logistik så tyckte jag att det skulle vara väldigt intressant med Corporate Supply Chain.

Till att börja med fick jag hjälp av HR att få passerkort, vilket var ett litet äventyr i sig då de precis flyttat till en annan byggnad som, minst sagt, ligger i utkanten av siten. Därefter blev jag introducerad till HR-avdelningen, innan jag kom till Corporate Supply Chain där jag fått en kort introduktion. Jag har dessutom fått kontorsplats och delar kontor med en annan, väldigt tyst, ostört och nästan lite lyxigt jämfört med de öppna kontorslandskapen i Stockholm. Tangentbordet jag fått är ju såklart tyskt, vilket skiljer sig en del från vårat, men så länge jag inte tittar ner för mycket på tangenterna så fungerar fingerminnet utmärkt, än så länge i alla fall.

Efter min första arbetsdag var det dags att checka in i lägenheten. Kvinnan som äger lägenheten hörde av sig en stund innan vi hade bestäm att ses för att meddela att hon var på tjänsteresa och att en kollega/vän till henne skulle komma till incheckningen. Detta visade sig vara en äldre man som inte kunde ett ord engelska. Med den lilla tyska jag kan lyckades jag förstå det mest väsentliga (tror jag i alla fall), även om jag inte kunde svara så mycket mer än danke och sehr gut.

Avslutade dagen med en kvällspromenad, bland annat förbi Karlskirche.

 

 

 

 

 

 

Read 3 Comments





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Gästbloggare Samuel Kääriä: Ordet fritt om Wien och Heidelberg


1 Comment

Såja nu är det min tur att berätta fritt om mina upplevelser som trainee. Sedan starten i oktober 2015 har det hänt mycket, men här ska jag bara beskriva min utlandsresa sep-okt 2016 till Österrike och Tyskland.

Wien

Det började med en vecka i Wien där jag fick vara med i den dagliga produktionen. Produktionen är där det händer, där råvara förädlas till intermediat och slutligen till färdigt läkemedel som underlättar och räddar liv på många, det är detta vi är stolta över på Octapharma. Jag fick umgås med killarna och tjejerna i produktionen, se deras vardag och hur de utför de uppgifter som stora delar av företaget jobbar med att se till att de flyter problemfritt och utan avbrott. Under veckan fick jag se alla produkter och alla steg på siten – i alla fall så långt GMP-kraven tillät. GMP (Good Manufacturing Practice) är regelverket som genomsyrar alla läkemedelsföretag för att försäkra att läkemedlen håller högsta kvalité och är säkra för patienten. Som trainee är man alltså ofta begränsad i hur och vad man får göra på grund av krav på certifiering och utbildning (oftast finns det inte tid att utbilda en när man bara är på avdelningen några dagar). Med i princip obefintliga tyskakunskaper hade det varit svårt på egen hand, men lokala trainee-samordnare ordnade så att jag hade någon som översatte och visade runt varje dag.

Allmänt om sajten i Wien tycker jag att folk är som på andra Octapharma-ställen, hjälpsamma och vänliga. Skillnader från Stockholm? Inte många stora skillnader, mest praktiska lösningar. Dessa tror jag beror på det faktum att för 15 år sedan var fabrikerna i Stockholm och Wien inte samma företag. Slutprodukten, processen och metoderna är dock samma. Mycket spännande och intressant att se! Det är dessa resor som gör att vi Corporate Trainees får en verklig överblick av hela företaget, vi har fått se med egna ögon vad och hur man gör på olika siter och det ger en helt annan förståelse för företaget som helhet. För alla andra tar det många år innan de får en liknande helhetsförståelse.

Wien som stad är fantastisk! Speciellt då det var mer än 30 grader varmt nästan hela veckan 🙂 dessutom hade jag min fru och vår 3-åring med, så på kvällarna var man turist! Att min familj kunde följa med tycker jag visar att även om Octapharma efterfrågar flexibilitet hos sina medarbetare, är företaget också flexibelt i sin tur. Ett större/dyrare boende än vad jag ensam skulle behövt löser man med att låta mig betala mellanskillnaden, mina egna resor betalar företaget eftersom det är tjänsteresa, men för familjen betalar jag privat förstås.

 

Heidelberg

Mina sex veckor i Heidelberg började också bra, med 30+ i över en vecka innan värmen närmade sig 20, och nu halvvägs in i oktober runt 10 C. Siten här är väldigt ny, och personalen mestadels ung. Man är mer hierarkisk än i Stockholm och har kontor (och storlek på skrivbord) uppdelade efter utbildning/titel istället för gruppsamhörighet eller år av erfarenhet. Att komma från produktionen i Wien där nästan ingen kan engelska, till en site för forskning och utveckling (FoU), är en lättnad för här kan alla bra engelska. Dock är tyska det vanligaste och man blir illa tvungen att plocka upp användbara ord och uttryck. Medarbetarna här är mycket hjälpsamma och generösa, och lånar mig både cykel (Heidelberg är en cykelstad) och skolbok för nybörjartyska (efterfrågad av eget intresse, det är inget krav att börja lära sig andra språk).

En höjdpunkt i veckan är Dönerstag då Döner-Priester (kebabprästen) skickar ut listan på kebabbeställningar ackompanjerat av kebab-poesi av högsta kvalité. Dönerstag har de hittat på från tyskans Donnerstag (torsdag), och likheten gjorde att man uppfann Dönerstag och uppfinnaren fick den ärorika titel Döner-priester. Måste säga att kebaben här är godare än någon kebab jag provat i Sverige!

kebab_doner

Menyn på det enkla men populära kebabstället.

Trots att detta är en forskningsenhet och inte produktionsenhet (som jag är van med) märks det att det är Octapharma. Det mest intressanta är nog att detta är en state-of-the-art FoU-anläggning där de anställda ofta är experter inom sina områden, och instrument och utrustning håller högsta klass. Ett spännande inslag och bevis på vikten av arbetet som utförs här är att vi häromdagen fick vi in en helt ny maskin som avsevärt underlättar och automatiserar arbetet. Trots hög kvalité och höga krav fick jag mig givet ett inte alltför oansenligt projekt – givetvis med noga handledning och stöd. Projektet passar min bakgrund (civiling. Bioteknik) och är mycket intressant! Det är alltid roligt att få något viktigt att göra. Trots handledning händer det att misstag sker, både här och i Stockholm har jag råkat trycka på fel knapp, så att säga. Inga allvarliga, jag jobbar ju faktiskt kvar 😉 Men istället för hårda reprimander söker man istället direkt lösningar på detta nya problem. Man lär sig bäst/mest av misstag! Även om det inte är den trevligaste metoden…

utsikt-hiedelberg

Utsikten från takterassen där luncher avnjutes soliga dagar.

Staden Heidelberg är fantastisk såhär på sensommaren/tidig höst, och är faktiskt rankad som Tysklands vackraste stad. Det syns inte minst i andelen turister på gatan. Dessutom är man ju mitt i kontinenten och jag har lyckats klämma in weekend-resor både till Frankrike och alperna i Schweiz.

Om ett par veckor blir det hemåt Stockholm igen. Tack för att du läste!

/Samuel

 

Read 1 Comment





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Schnitzelnätverkande


Comments Off on Schnitzelnätverkande

Det var inte utan sentimentalitet som jag och mina kontorskolleger i Wien höjde champagneglaset (eller nja, cava) och satte punkt för våra sex veckor ihop. (Innan någon upprörs och kontaktar management eller myndigheter – det var efter arbetstid.)

De där sex veckorna som kändes som en ocean av tid när jag passerade den blå Octapharma-loggan de första dagarna, hur de rasslade iväg på slutet. Jösses.

Op

Överlag var vistelsen i Wien en synnerligen trevlig och intressant upplevelse. En bra mix mellan små, väldefinierade uppgifter, och mer komplexa projekt där jag bara bidrog med mindre delar. Dessutom i en kul grupp med en lagom krävande chef.

Tiden i Wien blev också en påminnelse om att vi faktiskt är ganska många traineer på företaget, i olika ”generationer”, och var ett bra tillfälle att nätverka inom den här gruppen. Att dricka öl och äta schnitzel är också att nätverka; en bekant till mig som är musiker sade någon gång att jag skulle bli förvånad över hur många jobb och samarbeten en kan få av att vara kvar till slutet när en går ut och dricker öl. (Innan någon upprörs och kontaktar management eller myndigheter – Octapharma är INTE som musikbranschen.)

Schnitzel

Kulturella skillnader i arbetssätt har diskuterats här på bloggen tidigare, av mina traineekolleger, och en del av det märkte jag av. Jag upplevde en tydligare hierarki mellan olika funktioner i företaget, något som är ännu tydligare i kontaktytorna mellan produktions- och kontorspersonal. I Sverige är det mycket möte, mycket samtal, mycket avstämningar, mycket konsensus, medan det i Wien var lite fler stängda kontorsdörrar och jobba själv vid sin plats. Kanske är det också delvis en generationsfråga, den avdelning jag jobbade i var förhållandevis ung, och där var det mer interaktion än vad jag fick intrycket av från andra avdelningar.

Språket är också en stor grej, de flesta jag träffade pratade engelska på begäran, men helst tyska. Jag tror att jag skulle kommit in lite djupare i vissa diskussioner om jag varit bättre på språket (nu pratar jag bara CV-tyska, så att säga).

Jag tänker tillbaka på mina förväntningar på Wien (och tittar tillbaka på vad jag skrev i mitt tidigare inlägg). Sammanfattning: Det blev ingen bal (men dans till svensk hiphop, och, om någon eventuellt var på plats och upprördes och funderar på att kontakta management eller myndigheter, Octapharma AB har inget som helst legalt ansvar för de dansstegen), inga filharmoniker (men en förstklassig pianoafton), ingen psykoanalys (men sena samtal om livet och kärleken).

Överlag visade sig Wien vara den kulturella smältdegel jag hoppats på, och definitivt med glans (väl putsad snarare än flagnad) från forna imperier. Rekommenderar alla att åka dit (ett sätt är att bli trainee här på företaget). Jag lär återvända, men för nu: Hej då Wien!

Comments Off on Schnitzelnätverkande





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Die Arbeitsmoral wie ein Feldhamster


Comments Off on Die Arbeitsmoral wie ein Feldhamster

Här i Wien har jag haft tur i kontorslotteriet, jag delar med två trevliga, unga projektledare och vi har en bra dynamik. Mer specifikt betyder det att den ena blir irriterad och säger till att hen behöver jobba när jag pratar för mycket om politik och litteratur med den andra.

Ytterligare en bra sak är att den ena kollegan pratar svenska, och kan fylla i översättningen av de tyska ord (irgendwann, Feldhamster) som jag skriver upp på whiteboardtavlan.

DSC_0924

När det gäller själva arbetet känns det som att chefen här inte tar överdrivet mycket hänsyn till att jag ”bara” är trainee, vilket är skönt. Jag känner mig tydligt involverad och bidragande i de projekt jag är inblandad, även om ”ledning” (som i projektdito) är ett starkt ord.

En normal dag här innebär, uppskattningsvis, följande:

Fundera: 10 %

Titta igenom filer: 40 %

Koka ner info och producera andra filer: 30 %

Räkna (enkel aritmetik): 5 %

Nätverka (kafferast): 5 %

Möten, av vilka 10 % på stapplande tyska: 10 %

För att ge er en uppfattning om min arbetsmoral kan jag meddela, inte utan stolthet, att jag producerat ungefär 11.5 MB data. Elva och en halv megabyte. And counting. Med anledning av detta lanserade min kollega Emil den briljanta liknelse jag använt som titel.

Och nu har två tredjedelar av de sex veckorna gått, tiden rasar iväg. Snart dags att tänka på hemfärd och alla (=orkidéen på skrivbordet) som ivrigt väntar därhemma.

 

 

Comments Off on Die Arbeitsmoral wie ein Feldhamster





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Projektledning och psykoanalys


Comments Off on Projektledning och psykoanalys

På grund av svår flygrädsla, nödtorftigt maskerad som miljöhänsyn, började min trainee-placering i Wien med en lång tågresa. Från Stockholm till Köpenhamn, vidare till Hamburg (hela tåget skeppades med färja mellan Rödby och Puttgarten), och sedan nattåget till Wien.

Många timmar till förfogande, och jag använde dem till att ur minnet leta fram de bilder jag hade av en stad jag dittills bara spenderat två dagar i. Associationer: Baler, schnitzel, psykoanalys på divan, kulturell smältdegel, bleknad glans av tidigare imperium, filharmonikernas konsert i TV på nyår, Mozart. Typ så.

Nu sitter jag här på spårvagnen som tar mig från Wiens innerstad ut till de södra utkanter där Octapharmas fabrik ligger. Vid klart väder att se höga berg i fjärran. Jag skriver upp ett besök där på min mentala att göra-lista samtidigt som jag kliver in på kontoret på avdelningen för koncernövergripande projektledning (corporate Project Management Office, cPMO), där jag nu tillbringat en vecka av totalt sex.

Jag har erfarenhet av projektledning, från frilansjournalistik och doktorandarbete, men då har det varit i liten skala, oftast bara involverat mig själv, och den totala dokumentationen har utgjorts av knappt läsbara meningar nedkrafsade på baksidan av viktiga papper som jag sedan tappat bort. Under min första vecka här har jag avvaktat med att försöka lansera denna metod.

PMO här i Wien koordinerar ett antal stora projekt, som tillsammans utgör ett grandiost program för att öka företagets produktivitet och vinstmarginaler. Octapharma ägs och kontrolleras av den familj som startade företaget, och de återinvesterar merparten av vinsten. (Ibland önskar jag att de var lite mer som de galna miljardärer som bränner alla pengar på typ en egen ö eller månbas, men inget sådant verkar ligga i pipelinen.) Och eftersom det går rätt bra för företaget så finns det en rejäl investeringskassa, och en massa projekt som pågår eller planeras.

Under mina veckor här skall jag jobba i ett par av dessa projekt, dels med förpackningsdesign, dels med en anläggning för återvinning av etanol (som vi använder i stora mängder i tillverkningsprocesserna). Min roll kommer naturligtvis inte att vara avgörande, men det känns ändå spännande att vara en bidragande del av detta arbete. Exakt hur bidragande blir en spännande följetong.

Comments Off on Projektledning och psykoanalys





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Rundresa i regionen


2 Comments

Att jobba inom Scania CER (Central European Region) innebär att jag får möjlighet att besöka både Slovakien och Ungern (utöver Tjeckien där jag för tillfället är stationerad). I förra veckan fick jag tillfälle att göra en resa till våra kontor och återförsäljare i dessa länder. Syftet med resan var främst att lära mig mer om Scanias verksamhet i dessa länder, men också att analysera skillnader i kultur och arbetssätt.  

Senec

Vår återförsäljare i Senec strax utanför Bratislava

På vägen tillbaka passade jag på att svänga förbi Wien och hälsa på min traineekollega Carin som håller koll på den österikiska marknaden. Tänkt att man så enkelt kan ”svänga förbi” här. Avstånden är verkligen korta om man jämför med Sverige. Även om det bara blev enn snabbvisit hann hon ändå visa mig en del av Wiens pärlor.

wien/Rebecca

Read 2 Comments





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Flackar och flänger över landsgränser


2 Comments

Som trainee kan man ganska fort slängas in i hetluften och det är inte ovanligt att det blir lite resande. Själv har jag ännu inte fått lämna Sverige eller Södertälje för den delen men det beror lite på vad man har för arbetsuppgifter. Jag har några traineekollegor som är på resande fot nästan varje vecka. Kerstin är en sådan person. För tillfället knegar hon med leverantörsavvikelser. Uppstår det något problem med en leverantör så är det hennes uppgift att tillsammans med leverantören finna en lösning och detta innebär att hon sätter sig på tåget, flyget eller i bilen. Och det kan vara allt ifrån en liten leverantör i Småland till en större i Ungern. Så här beskrev hon sin tripp till Ungern:

 ”Jag flög till Wien tisdag kväll, körde till Ungern, sov i Ungern, två timmar hos leverantör, tillbaks till Wien onsdag lunch för en snabb schnietzel inne i stan och landade i Sthlm 19.30. Det gäller att vara effektiv. Kan även nämna att den exotiska frukostbuffén under resan bestod av coco-pops, nutella på vitt bröd, kit-kat och ölkorv.

 Men det var riktigt svettigt när jag kom till Wien för då upptäckte jag att GPS:en inte fungerade i Ungern. Och det var sent och mörkt och jag hade ingen aning om vart jag skulle. Så jag körde lite på måfå och kom fram halv två på natten till hotellet. Just då var jag inte kaxig men nu i efterhand är det kul.”

Kerstin med sin nyfunna vän

 En annan traineekollega, Nisse som jobbar med finans, gör en av sina två utlandspraktiker för tillfället och är nu stationerad i Istanbul i Turkiet (hans andra utlandspraktik kommer att bli i Luxemburg). Vi talades vid igår och då fick jag höra om hans upplevelser på fritiden där nere. Det lät så här:

 ”Turkiet är väldigt trevligt, var 10 grader och sol igår så vi satt på en uteservering i 8 timmar och spelade backgammon och drack turkiskt te. Sen i fredags var jag på ett turkiskt badhus, en nära döden upplevelse….

 Helt klart en ny upplevelse att betala för att få ett kok stryk. Fick “massage” av en 150kg turkisk gubbe med mustasch. Jag va nära på svimma i slutet, låg i 1,5timme på asvarma marmorplattor så slet han och drog i min stackars kropp, gjorde fruktansvärt ont. Han tvålade och skubbade min kropp med nån hård tvättsvamp, dessutom var gubben naken förutom ett litet skynke.”

Finans-Nisse i sin moderiktiga fez

Spänning varje dag med traineeprogrammet med andra ord

-Jens

Read 2 Comments





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!