Idag snöar det i Södertälje och sommaren känns väldigt långt borta. För mig smygstartar dock sommaren redan om några veckor då jag tar ledigt och åker mot södern. Resan kändes alldeles för nära igår när vi satte oss ner för lite planering av utflykter, men alldeles för långt bort idag när det är vitt på marken

En Scaniamotor klarar även ordentligt med snö.

I slutet av förra veckan åkte jag till Tyskland för att besöka en av våra leverantörer och titta på deras nya logistiksystem. Det var spännande att se hur de jobbar från interna lager till utleverans och jämföra med Scanias godsmottagning. Det mest slående intrycket var att det var väldigt rent  Väldigt lärorikt att som blivande inköpare få studera en leverantör från logistikperspektivet, som ju är lite av ”det andra benet” som jobbar med Scanias leverantörer. Kul också med min första tjänsteresa utomlands, förhoppningsvis blir det några till under det kommande året.

Nu är det bara drygt 3 dagar kvar av jobbet på Motormonteringen, vilket också innebär att det är mindre än en vecka till vår seminarievecka som startar på måndag. Temat på veckan är Scanias process från sälj av lastbil hela vägen tills kunden står med nycklarna i handen, vilket faktiskt blandar in nästan hela företaget. En väldigt tvärfunktionell och intressant process med andra ord! Eftersom jag själv är med och planerar den här veckan är jag nu extra förväntansfull och lite nervös. Tänk om de andra traineerna tycker att veckan är jättedålig? Nu tror jag att det är ganska liten risk med tanke på att vi har planerat in både besök hos en återförsäljare, föreläsningar med två personer ur Executive Board, en grillkväll, resa till Scanias fabrik i Oskarshamn inkluderat övernattning, och däremellan massor med intressanta föreläsningar.

Mitt personliga ledord inför den här seminarieveckan är sömn. Jag har den hemliga talangen att jag kan somna nästan närsomhelst och varsomhelst. Väldigt praktiskt när man pendlar till Södertälje eller är ute och reser med många timmars flyg, men något mindre praktiskt under en intensiv period på jobbet där man sitter i mörka rum med väldigt mjuka fåtöljer. Så dags att börja ladda redan nu! Zzz…

Tillbaka i Södertälje efter en torsdag-söndag i Malmö/Helsingborg/Köpenhamn. 20 traineer tog åtta lastbilar och en buss, testade sina nya C-körkort/D-körkort-kunskaper och brummade söderut. Livet som trainee exemplifieras av foton och ja, det är så härligt som det ser ut.

 - Jens

Förra veckan slog traineegruppen ett slag för produktkunskap och kundkännedom genom att låna 12 lastbilar och bussar och köra ner till Malmö för ett besök hos vår återförsäljare där. Tyvärr låg jag sjuk halva veckan, men lyckades till slut ta mig ner med tåg i lördags för att shoppa i Köpenhamn, äta god middag med hela gänget och delta i lastbilskonvojen hem på söndagen.

Delar av traineegänget på promenad i Köpenhamn

Jag körde tillsammans med kollegan Emma två olika bilar under åtta timmar (tyvärr blev vi lottade att köra en Volvo också, men man kan ju inte vinna jämt…). I vilket fall superkul! När vi stannade för glass på ett truckerhak utanför Linköping fick vi väldigt konstiga blickar från de andra lastbilschaffisarna – kanske inte varje dag som två blonda tjejer kör en lastbil ihop

Jag trivs framför vår lastbilskonvoj, tyvärr lottad att köra Volvon första streckan…

Idag har jag exakt 8 dagar kvar på min praktikperiod på motormonteringen, och jag börjar långsamt inse att det är dags att förbereda mig för att sluta. Känns lite konstigt att det snart är dags att packa ihop, och samtidigt dags att lägga i överväxeln för att hinna med allt jag vill avsluta innan nästa fredag!

Delvis har jag jobbet som materialplanerare där jag vill ge en bra överlämning till den som ansvarar för ”mina” leverantörer efter mig. Sedan jobbar jag också sedan några veckor tillbaka med ett logistikprojekt här på motorverkstaden. Det är lite hysch-pysch runt det, men det går i stora drag ut på att ändra våra materialflöden så att de blir mer effektiva och se till att materialet kommer närmare montören så att den inte behöver lägga värdefull monteringstid på att ta flera steg för att hämta en skruv eller mutter. Just nu jobbar jag med hur materialet ska komma in till line så att det blir så lätt som möjligt för montören, alltså i rätt ordning, rättvänt så att det är lätt att plocka osv. Väldigt spännande och väldigt ont om tid att få klart min del innan jag slutar – en utmaning! Dags att kavla upp ärmarna och hugga i

Får man tid över i schemat så får man som trainee vara lite kreativ och framfusig för att fylla dagarna. Knappast några svårigheter när man har massor av traineekollegor som är stationerade på alla möjliga spännande ställen inom Scaniasfären. Igår kunde jag lägga en hel förmiddag på att besöka marknadstraineen Cissi som för tillfället sitter i Kungens Kurva hos Scania-Bilar Stockholm, huvudkontoret för Scanias återförsäljare i Stockholmsregionen.

Förutom att samtala med en lageransvarig om de tusentals artiklar som ska rymmas på en pytteliten bostadsyta (har du sett Alladdin så fattar du), bussmekanikerna vilda historier om hur för höga bussar har utmanat för låga broar med födelse av buss-cabriolet som resultat samt försäljare som ger försäljarsnack en ny innebörd så roade jag och Cissi oss kungligt i återförsäljarens egna lilla Scania shop. 

För de läsare som önskar veta mer om hur en marknadstrainee tillbringar sina glada dagar i Scanias traineeprogram kan här nedan få läsa Cissis alldeles egna ord:

Vad gör en marknadstrainee? Väldigt mycket olika saker skulle jag säga. I vår årskull är vi totalt fem, och vi är alla inom olika områden. Min hemavdelning är Brand & Marketing Communications. När jag sökte en traineeplats på Scania så visste jag inte att den avdelningen fanns, men det gör den, och som marknadsförare tycker jag att det är mycket roligt att Scania arbetar så medvetet med marknadsföring och sitt varumärke.

Efter min första period på min hemavdelning så roterade jag vidare till Scania-Bilar Stockholm, där jag lär mig enormt mycket, och har väldigt kul. Jag har ett eget projekt som jag arbetar med under den här perioden, men jag försöker också lära mig så mycket jag kan om verksamheten hos en återförsäljare. Så jag har pratat med lastbils- och servicemarknadssäljare, hängt i olika verkstäder, hängt med kundmottagare (som är fantastiskt duktiga på att hantera kunder, glada som upprörda), imponerats av hanteringen av reservdelslager, studerat lastbilskunder och chaffisar samt varit med på leveransmöten. Mycket lärorikt – speciellt att se hur man arbetar i gränssnittet mellan Scania CV och kunden, eftersom det inte alltid är helt enkelt.

Som marknadstrainee får man se mycket av den kommersiella sidan av Scania. Vi får vara med och sälja de produkter och tjänster som Scania tar fram, och ta reda på vad det är som kunderna vill ha och behöver. Inte alltid helt enkelt – kunder kan ha behov som de själva inte är medvetna om. Men väldigt utmanande! Om du har frågor om hur det är att vara marknadstrainee på Scania får du gärna höra av dig till mig. Jag nås alltid på cecilia.hagelberg@scania.com

Jag vet inte om jag riktigt lyckats besvara frågan om vad en marknadstrainee gör, men jag kan i alla fall säga vad en marknadstrainee är. Det är någon som har ett coolare jobb än det Jens har. (SKITSNACK, produktion är coolast – Jens anmärkning)

Som vi säger på Scania,

Buss och kran!

Cissi, coolaste truckern söder om Dalälven

/Jens & Cecilia

Solen skiner, fåglarna kvittrar och den sista snön smälter sakta. Våren är här! Visst är det lika fantastiskt varje år? Jag känner mig mindre trött på dagarna, jag kör hem på eftermiddagen med ett leende på läpparna då det fortfarande är ljust utanför bilrutan och jag orkar ta mig an roliga saker även efter jobbets slut.

För att muntra på denna vårstämning ytterligare ska jag under resterande delen av veckan umgås med mina traineevänner.Den här veckan väntar nämligen först en utbildning som heter Hälsa och säkerhet vid tjänsteresa. Denna ska ge oss traineer lite att tänka på inför vår utlandsvistelse som drar allt närmare. (Jag åker till England i mitten av april)

Sedan på torsdag smäller det! Då drar vi söderut med en lastbilskaravan bestående av åtta lastbilar och en buss (Viktors svarta får). Johanna och Anders gör nämligen sin andra praktikperiod nere i Malmö hos en återförsäljare respektive en verkstad. Så på fredag väntar studiebesök på deras praktikplatser och resten av helgen ägnas åt allmänt trevligt samkväm. Gokart på lördag tror jag kan bli en riktig höjdare!

Så, ni som har sökt till traineeprogrammet, ansökningstiden gick nämligen ut i måndags. Jag lovar, ni har mycket roligt att se fram emot!*

*När ni väl kommit förbi telefonintervju, intervju 1, case, intervju 2 (3) (4)…

Förra veckan fick jag oväntat känna på Scanias internationella sida. Sedan länge hade jag planerat en långhelg i Nederländerna som ett avbrott i den gråa februarikylan, som en chans att ladda batterierna. Jag hade däremot inte planerat att min resa överhuvudtaget skulle ha något med Scania att göra. Men när det visade sig att min traineekollega Anders samtidigt skulle resa under några dagar till en stad som bara ligger 20 minuter bort för att arbeta med ett projekt i samarbete med Scanias regionkontor, blev det lite för lockande för att stå emot.

På vägen från en träff med kompisar till en annan passade jag alltså på att svänga förbi Scania Benelux, regionkontoret som jag var väldigt nyfiken på inför mina tre månader på motsvarande kontor i Italien. Där gick jag runt och skakade hand och lyssnade på titlar som jag inte ens visste fanns, och förundrades över hur mycket folk som jobbar på Scania utanför Sverige. På regionkontoren sitter folk och arbetar med orderläggning, sälj, service, inköp, reservdelar och en massa annat som jag inte visste att man kunde jobba med. Helt enkelt en rad olika intressanta tjänster inom Scania utomlands.

Anders framför Scania Benelux.

En sak jag verkligen inte visste innan förra veckan var att det är möjligt att jobba utomlands även inom utveckling på Scania. Vårt utvecklingscentrum finns i Södertälje, men vi har också ett behov att finnas där våra kunder är, alltså i hela världen. Exempelvis har min traineekollega Anders då på sin andra praktikperiod fått ett projekt där han tittar på de Scaniabilar som är sopbilar och hur de används rent tekniskt av kunderna. Detta har lett till resor för att träffa kunder i både Tyskland, Nederländerna och snart även Frankrike. Jag behöver väl knappast nämna att han är väldigt nöjd med sitt jobb? På regionkontoret träffade jag också Andreas, som efter några år inom utveckling av styrsystem för växellådor nu har flyttat till Nederländerna genom Scanias Personal Exchange Program för att jobba med tekniskt stöd till den lokala organisationen i ett halvår. Ett annan slags arbete än att konstruera toppkvalitet, men inte mindre utmanande.

Som motköp till min rundtur på Scaniakontoret med Anders och Andreas tog jag med dem till mitt gamla utbytesuniversitet i Eindhoven och en sedan länge planerad återträff med mina kompisar. De bilderna får nog stanna i mitt privata fotoalbum, men jag kan bara konstatera att man alltid har kul med Scaniakollegor

Ska ta en fruktstund om tio minuter och jag behöver verkligen en kick nu för att lyfta dagen - det är inte roligt på kontoret varje dag. Min fars ord ekar i huvudet “det är sunt att ha tråkigt ibland, man utmanas att vara kreativ samt så uppskattar man de roliga stunderna desto mer”. Visst förstår jag tankegången och jag håller förmodligen med farsgubben också men…det är fortfarande jobbigt att ha tråkigt.

Denna tisdag var tråkig. Mina tisdagar brukar vara ganska tunga då de är fyllda med möten och ibland kan det vara svårt att hålla sig alert och engagerad hela tiden. Från 9-11:30, ibland 12 så är det ett enda långt möte. Även om det är intressanta ting som diskuteras så viker även min arbetsmoral som jag överlag brukar vara stolt över. Eftermiddagen följer med fler möten och just idag hade jag sammankallat ett av dessa för att bringa klarhet i ett uppdrag jag fått. Problemet var att det handlade om certifieringsfrågor, något som jag inte har någon som helst erfarenhet utav och därför hade jag bjudit med min handledare som skulle få hjälpa mig med allt det byråkratiska och tekniska. Dock anlände inte han till mötet då det hade blivit någon akutgrej på annat håll. Så där satt jag med tre andra herrar och skulle nu hålla mötet istället. Övergiven och utan att kunna den riktiga certifieringslingon hankade jag mig fram genom hela mötet. Skönt att det var förstående herrar som medverkade på mötet och att de valde att försöka vara så behjälpliga som möjligt istället för att fnissa åt mina stapplande certifieringsfrågor.

Fast det fina i kråksången och det som så klart kommer att få bli sensmoralen i sagan är att man lär sig fortare att flyga om man blir kickad ur boet än stannar kvar bland de skyddande kvistarna och läser tjocka böcker om flygteori.

                                     Jag under mötet idag

-Jens 

Oavsett vilket företag man arbetar på är det mycket värt att ha bra koll på företagets produkter. För några år sedan berättade en vän till mig att hon hade varit på intervju på ett telecombolag och blivit ombedd att förklara vilken sorts datauttag de hade i byggnaden. Ehrm. Ja, hon fick inte jobbet. Det är ett ganska extremt exempel, men det finns också en tanke bakom att ha anställda med passion och förståelse för produkten. Med bra produktkunskap blir jag dels en bättre ambassadör och dels bättre på att förstå vad som är viktigt för kunden och därmed vilka arbetsuppgifter jag ska lägga krut på.

Igår hade jag mitt första pass som demoförare på Scanias DemoCentre. I korthet är det ett ställe där kunder, Scaniaanställda och andra gäster kan komma på besök för att få köra Scanias lastbilar och bussar på en provbana. Eftersom banan är avgränsad räcker det med vanligt körkort för personbil för att få köra – så länge det i varje bil finns en utbildad demoförare som ansvarar för säkerheten och hjälper till att visa hur man kör. Med hjälp av lastbilskörkortet och en specialutbildning för demoförare har jag nu blivit en typ av ambassadör för Scanias produkter. Tanken är att jag ska komma dit några gånger i månaden och demonstrera våra fordon. Snacka om bra motivation för att hålla min produktkunskap på topp!

Jag hade laddat med ordentligt med kunskap inför mitt första pass så att jag skulle kunna sitta där tillsammans med erfarna Scaniaägare och försöka förklara skillnaden mellan den gamla och den nya retardern (fråga inte). Istället blev det ganska bra uppvärmning in i demoförarrollen med en grupp nyanställda från Scania där jag fick visa glada amatörer hur man ställer in stolen och kör med automatisk växling. En väldigt rolig eftermiddag!  (Och nej, ingen frågade om jag var ny och ingen körde av vägen )

Den här veckan blir extra kort för mig eftersom jag är ledig torsdag till söndag och ska åka ner och träffa familj (min sambos) och vänner i Nederländerna. Med en medeltemperatur på plus 5 är det kanske inte drömsemestern för de flesta svenskar under vinterhalvåret, men för mig som inte har träffat mina kompisar på ett år är det verkligen efterlängtat. En chans att ladda batterierna och ha en riktigt skoj helg! Tot maandag!

Som trainee kan man ganska fort slängas in i hetluften och det är inte ovanligt att det blir lite resande. Själv har jag ännu inte fått lämna Sverige eller Södertälje för den delen men det beror lite på vad man har för arbetsuppgifter. Jag har några traineekollegor som är på resande fot nästan varje vecka. Kerstin är en sådan person. För tillfället knegar hon med leverantörsavvikelser. Uppstår det något problem med en leverantör så är det hennes uppgift att tillsammans med leverantören finna en lösning och detta innebär att hon sätter sig på tåget, flyget eller i bilen. Och det kan vara allt ifrån en liten leverantör i Småland till en större i Ungern. Så här beskrev hon sin tripp till Ungern:

 ”Jag flög till Wien tisdag kväll, körde till Ungern, sov i Ungern, två timmar hos leverantör, tillbaks till Wien onsdag lunch för en snabb schnietzel inne i stan och landade i Sthlm 19.30. Det gäller att vara effektiv. Kan även nämna att den exotiska frukostbuffén under resan bestod av coco-pops, nutella på vitt bröd, kit-kat och ölkorv.

 Men det var riktigt svettigt när jag kom till Wien för då upptäckte jag att GPS:en inte fungerade i Ungern. Och det var sent och mörkt och jag hade ingen aning om vart jag skulle. Så jag körde lite på måfå och kom fram halv två på natten till hotellet. Just då var jag inte kaxig men nu i efterhand är det kul.”

Kerstin med sin nyfunna vän

 En annan traineekollega, Nisse som jobbar med finans, gör en av sina två utlandspraktiker för tillfället och är nu stationerad i Istanbul i Turkiet (hans andra utlandspraktik kommer att bli i Luxemburg). Vi talades vid igår och då fick jag höra om hans upplevelser på fritiden där nere. Det lät så här:

 ”Turkiet är väldigt trevligt, var 10 grader och sol igår så vi satt på en uteservering i 8 timmar och spelade backgammon och drack turkiskt te. Sen i fredags var jag på ett turkiskt badhus, en nära döden upplevelse….

 Helt klart en ny upplevelse att betala för att få ett kok stryk. Fick “massage” av en 150kg turkisk gubbe med mustasch. Jag va nära på svimma i slutet, låg i 1,5timme på asvarma marmorplattor så slet han och drog i min stackars kropp, gjorde fruktansvärt ont. Han tvålade och skubbade min kropp med nån hård tvättsvamp, dessutom var gubben naken förutom ett litet skynke.”

Finans-Nisse i sin moderiktiga fez

Spänning varje dag med traineeprogrammet med andra ord

-Jens