Salut!

3 veckor i Frankrike och jag pratade franska hela tiden! Ok, det var vissa mer komplicerade frågor och förklaringar där jag gick över till engelska, men måste erkänna att jag överträffade mina egna förväntningar med franskan. Det ligger också en del i att det är betydligt enklare för dem att prata franska. Även om många kan engelska, känner de sig ganska osäkra på att prata det. Det blev alltså lättare för dem att förklara och berätta på franska, vilket gjorde att jag då fick ut mer av det. Dessutom fick jag en väldigt bra möjlighet att öva upp min franska.

Jag hade först en placering på 2 veckor på vår fabrik i Lingolsheim, strax utanför Strasbourg. Den första veckan var jag i produktionen och den andra på Operation Support. Det var otroligt spännande att se framförallt de första stegen i vår produktion. Dessa är exakt desamma på våra olika fabriker, men ändå skiljer det sig åt. Det är främst olika rutiner i arbetsgrupperna, lokalerna är utformade annorlunda och många detaljer som man har valt att hantera olika. Det är en otrolig möjlighet att vi finns på flera platser och att vi då kan lära oss mycket av varandra när det kommer till rutiner och problemlösning.

Efter Strasbourg fortsatte jag till Paris för en vecka på vårt marknadsförings- och säljkontor där. Franska marknaden är lite speciell då staten har ett stort inflytande, så är fallet även i Sverige, men jag tror att Frankrike har tagit det ett steg längre. På kontoret hade jag inplanerade möten med medicinskt ansvariga inom respektive produktkategori (hematologi, immunologi och akutvård). Jag fick även information från ansvariga inom marknadsföring, kongresser, sälj och offentliga upphandlingar.

Någonting som är viktigt att ha med sig, för alla anställda på Octapharma, som framkom under min vecka (någonting som jag hört förut, men som kan belysas oftare) är att vi, tillsammans med våra konkurrenter, idag inte kan täcka marknadsbehovet av våra produkter. Det här betyder att varje misstag som vi gör, som leder till försening eller kassering av en batch har en direkt påverkan på hur många patienter som kan få sin livsavgörande medicin. Vi bär ett otroligt stort ansvar att kontinuerligt hålla högsta kvalitet och följa våra fastställda rutiner. Det här är en av anledningarna till varför jag valde att söka jobb på ett läkemedelsföretag som säljer läkemedel av den sort som vi gör. Det är inte bara produktionen det handlar om – det handlar om slutanvändarna, patienterna, och hur vi kan bidra till att de blir så lite påverkade av sina sjukdomar som möjligt.

Octapharma Lingolsheim

Jag hann knappt hem och packa upp mina inrökta (okej att röka på krogen i Österrike) kläder efter vistelsen i Wien innan det var dags för nästa utlandsvända – en vecka med hela traineegruppen. ”Summits” kallas det, och involverar otäcka fenomen som att lära känna sig själv och utvecklas som person. Och ett par glassiga bjudmiddagar på det. Men inga överdrifter. Fint men inte pråligt.

Detta evenemang gick av stapeln i Lingolsheim, som är något slags förort till Strasbourg, franskt men väldigt nära tyska gränsen. Det här är en stad (och ett område) som tillhört båda länderna i olika perioder genom historien, och har kulturella influenser från båda sidor. Nuförtiden är Strasbourg kanske mest känt för att Europaparlamentet regelbundet sammanträder här, men har även historiskt utmärkt sig på olika sätt. Till exempel var stadens katedral under en period den högsta i världen. Och den kändes fortfarande klart hög.

Nåja, summiten erbjöd, förutom trevligt häng med de globala kollegerna – nu börjar vi faktiskt kännas som ett riktigt team – en dags workshop med den så kallade DISC-modellen. För er som inte känner till detta är det är ett verktyg för att gruppera olika personlighetsdrag, och för detta ändamål används färger (röd, blå, grön, gul) och skalor (introvert-extrovert, etc). Det finns klart intressanta aspekter, men det kan också bli härligt absurt när en börjar prata om vilka strategier som bör tillämpas när en ska hantera olika personligheter. ”Don’t touch a blue person” eller ”never look a yellow person in the eyes”. När jag var tolv år var jag otroligt fascinerad av handböcker i överlevnad, och en del av kursens tips kändes märkligt välbekanta från vad dessa böcker rekommenderade att göra om en mötte en björn. Prata med lugn röst, backa långsamt undan, kliv försiktigt åt sidan – kanske står du i djurets väg.

Ytterligare en observation var hur de svenska deltagarna (kanske mest jag) gärna lyfte fram jämställdhetsaspekter. Som att inte alltid använda manligt pronomen när en pratar om dominans, ledarskap, chefsroller och aggression, till exempel. Ett klart intressant samtalsämne, med vissa kulturskillnader, och det blev bra diskussioner kring detta.

Sammanfattningsvis några trevliga dagar, men det var väldigt skönt att komma tillbaka till Stockholm och lägga den mest intensiva resperioden bakom sig. Fint att se den ståtliga tegelbyggnaden längst ut på Kungsholmen bada i sol, och inse att det nu börjar bli en ren njutning att cykla till jobbet. Nu följer en period med projekt här på hemmaplan, med början på avdelningen för flöden och logistik, eller Supply chain som det svengelskt heter. Mer om detta nästa gång.