Min dag: en Ekonomi-putte och ett överlevnadstest


No Comments

Har ett tunt schema denna dag och tog tillfälle i akt att besöka två andra traineer för att få höra vad de har sysslat med de  senaste tre månaderna. Det trevliga med att göra sådan här besök är att man slås av hur otroligt många världar det finns inom Scania. Utan att överdriva – du kan syssla med vad som helst, dagens sanning!

Mitt första stopp blev hos Emma som jobbar som materialplanerare i byggnaden där de tillverkar axlar. Hon visade mig upp till hennes kontorslandskap där ett gäng sköna filurer sitter och håller koll på alla artiklar som trillar in och ut ur verkstan. Förutom att hon har ansvar för ett tiotal leverantörer så har hon desutom hunnit med att köra tre veckor inom logistik. Där fick hon nöjet att vara Kaizenledare för den första kaizenövningen inom logistik på axelmonteringen. Vi tog en vända ut i produktionen också för att räkna lite artiklar. Dock inte utan reflexväst då Emmas skrivbordsgranne snabbt förklarade att om man inte har dylikt överlevnadsplagg signalerar det till truckförarna att det är fritt fram att köra på en hur mycket de önskar och vill. Något man så klart vill undvika skrattade jag nervöst tillbaka och såg till att kolla vänster-höger flera gånger än nödvändigt vid varje korsning ute i produktionen.

Emma i full skyddsmundering – stålhätteskor och reflexväst

Från produktionsgolvet vandrade jag sedan över till Daniel som är ekonomi-putte. Med ett stort leende och dinglande slips i grön nyans kom han joggandes ner för spiraltrappan till receptionen i Scanias huvudbyggnad. Lika enkelt som han tog trappan utför plöjde jag nyfiket efter honom uppför trappan samtidigt som han glatt förkunnade att han nu skulle visa alla sjukt bra grejer som han hade åstadkommit under sin praktikperiod. Vackra visuella presentationer på whiteboard och excel fick mig att avlägga en liten applåd. Grabben har fått knega med lean-office vilket är väldigt intressant enligt min mening. För den nyfikne så kan man även kolla in årsrapporten där Daniel är den person som ligger bakom sida 4 och sida 5 samt not 32. Väldigt viktigt att belysa tyckte han då det resulterade i att han lite nonchalant tryckte upp årsrapporten två centimeter från min näsa. 

Ekonomi-putten Daniel a.k.a s.4-5, a.k.a not. 32

En helt vanlig förmiddag ute hos traineerna…

-Jens

 

No Comments - Click here to be the first to comment!





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Tur i oturen


No Comments

Igår slog olyckan till. Ett felsteg på gymmet är inga problem i vanliga fall, men när man hoppar för att landa med full kraft på ena foten och den hamnar bara halvt där den ska vara har man helt plötsligt ett problem. Efter några timmars väntan och undersökning visade det sig att den inte var bruten (puh!) men trots det anlände jag imorse till jobbet på kryckor. Inte så glamoröst 🙂

Men det är vid sådana här tillfällen jag påminns om varför jag jobbar på det här företaget. Visst, lastbilar är coolt, men anledningen till att jag sökte hit och trivs här är ändå människorna. Idag fick jag hjälp att bära min väska på centralen, hjälp att komma på bussen, skjuts ända till dörren av busschauffören på Scania, hjälp att ta mat i lunchmatsalen och dessutom ett stort antal dörrar öppnade här och var – mestadels av folk jag inte känner. Ett gäng små insatser som gjorde min dag. Det värmer i hjärtat att ha tur i oturen. Jag borde nog stuka foten oftare.

No Comments - Click here to be the first to comment!





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!

Bergochdalbana


1 Comment

Det är en utmaning att ha lagom mycket att göra. Som ny på en avdelning vill jag gärna visa att jag vill lära mig och är sugen på att ta på mig arbetsuppgifter. Dessutom tycker jag att det är supertråkigt att sitta sysslolös. Men samtidigt är det viktigt att jag inte tar på mig alldeles för mycket uppgifter så att jag istället blir stressad och inte hinner med det som verkligen måste göras. Det är lätt att det blir en bergochdalbana med att ta på sig för mycket, inse det, ta på sig för lite, inse det, och så vidare: upp och ner och upp och ner.

Balansen mellan för lite och för mycket att göra är mycket svårare än jag hade kunnat tro. Dessutom blir det dubbelt så svårt när man byter avdelning var tredje månad. På en arbetsplats där man har fått in lite rutin kan man uppskatta relativt bra hur lång tid något kommer att ta, men när man är helt ny är det nästan omöjligt eftersom man inte vet exakt vad uppgifterna egentligen går ut på. Det är ju lite som att sätta ett mål för sin tid på Lidingöloppet utan att först ta reda på hur långt det är.

Men om det är något traineeprogrammet kommer tvinga mig att lära mig så är det detta. Jag kommer vara tvungen att hela tiden ha ordning på hur jag fördelar min tid och uppskatta hur lång tid ett nytt uppdrag kommer ta så att jag kan bedöma om jag hinner med det. Tips och tricks för hur man blir bra på det tar jag gärna emot!

Något annat jag kommer tvingas bli bra på är att komma ihåg namn. Om någon av mina nya kollegor läser det här: Sorry, jag jobbar på det.

Read 1 Comment





Bookmark and Share

Please leave a comment - click here!