Hej,

Jag heter Viktoria och tar över efter Johannes som ansvarig för traineebloggen. Det var för ungefär 4 månader sedan som jag började min tid som trainee på Octapharma. Vi är 3st traineer som började samtidigt här i Stockholm. Då det här är ett Corporate trainee program började även två traineer i Lingolsheim (nära Strasbourg) och en i Wien. Hittills har vi i Sverige fått börja vår upplärning med 3 månader i produktionen och nu har jag gått vidare till teknikavdelningen, där jag totalt ska vara i 6 veckor.

Under tiden i produktionen har jag lärt mig otroligt mycket! Inte bara om de processer och läkemedel som vi framställer, utan även hur jag reagerar på att jobba olika skifttider, allt ifrån tidiga morgnar till natt, och lärt känna otroligt många trevliga personer inom företaget. Det är väldigt spännande att nu i efterhand se tillbaka på vilka förväntningar jag hade på produktionen innan jag började och hur jag trodde att det gick till när man framställer läkemedel. Verkligheten skiljer sig en hel del från mina tidigare uppfattningar. Det var till exempel väldigt ovant att lära sig alla procedurer med inslussning till renhetsklassade rum. Det är olika regler beroende på vilken grad av renhetsklassat rum som du ska gå in i, ju högre grad desto mer renlighet, skalan går från D till A. Det är allt ifrån att sätta på hårnät, tvätta händerna till att hitta produktionsskor och overall i lämplig storlek. Som tur är finns det listor uppsatta som hjälp för att man inte ska glömma något och operatörerna som går in och ut flera gånger per dag har givetvis bra koll på vad det är som gäller. Eftersom det krävs en hel del utbildningar och certifikat för att få göra vissa moment i produktionen blev det stundvis mycket att titta på, vilken visserligen är en konst i sig att kunna göra en längre tid, men också otroligt lärorikt. Jag tror att oavsett vart i företaget jag hamnar efter min traineetid så kommer det vara en otrolig fördel att veta hur det ser ut och går till i produktionen och de olika skiften.

För några veckor sedan träffades alla traineer i Wien på en Trainee Summit. Under 3 otroligt intensiva dagar fick vi en rundvandring i produktionen i Wien, presentationer från utvalda avdelningar, en heldag med fokus på Emotional Intelligence och även en kort rundvandring i centrum samt Laserdome. Totalt under trineetiden kommer vi ha 3 stycken summits, av den här den typen, alla på olika platser. Väldigt roliga och intressanta tillfällen att få lära sig mycket både om sig själv och de andra i gruppen, även om man skulle behöva några dagar att vila upp sig på efter dessa resor.

Den 16 januari började jag på teknikavdelningen. Även om det har varit otroligt spännande att se produktionen så känns det nu skönt att gå vidare till andra delar av företaget och just nu få ha lite vanligt kontorsjobb i några dagar innan jag kommer att hoppa i arbetsbyxorna och följa med tekniker på äventyr runt om i fabriken.

Vid ett par tillfällen under de här första veckorna som trainee på Octapharma har jag känt mig som en prao. Ni kanske minns hur det kändes att vara prao? Grundskolans praktiska arbetslivsorientering var, och är, ett välmenande försök att ge ungdomar ett litet smakprov på det vuxna arbetslivet. Ibland funkar det bra, min bästa prao-period var två veckor på en förskola, eftersom barnen var roliga och jag alltid var den bästa på att spela fotboll (det är jag inte här på Octapharma). Ibland finns det inte så mycket för prao-eleven att göra och hen kan till exempel få gå runt och skrota några dagar i en häftig skejtaffär som bara har kunder på eftermiddagen, när prao-eleven har gått hem.

Nu, femton år senare, är jag bättre utbildad, bättre betald, och befinner mig i en stor, komplex och spännande fabrik, men ändå i en roll där jag ibland står och tittar på en annan person som skickligt utför sitt jobb – fyller flaskor med proteinlösning, laddar en frystork eller provar ut den perfekta slangklämman – och där jag inte har så stora möjligheter att hjälpa till. Detta är naturligtvis en del av syftet med trainee-programmet, ett slags privatundervisning i tillverkning av biologiska läkemedel. Det låter som en enorm lyx, och det är det också.

Men efter att ha jobbat (forskat) några år har jag liksom vant mig vid att folk förväntar sig att jag skall mäta, analysera, producera konkreta resultat, och det har känts lite konstigt att inte göra det. Det var därför trevligt när det i förra veckan damp ner ett uppdrag på mitt skrivbord, en kartläggning av några små problem med en maskin i fabriken. Nästa gång skall jag berätta hur det gick. Cliffhanger!