Det har varit radioskugga från min del i en vecka nu och det ber jag om ursäkt för. Anledningen är att det har varit ett fullspäckad schema förra veckan då vi traineer hade seminarievecka. Trist kanske det låter men ack så fel man kan ha om man bara utgår från namnet. En tredjedel av traineegruppen har under en längre tid planerat och möjliggjort en hel vecka med ett specifikt tema – denna vecka fick vi lära oss allt som fanns om Scanias Utvecklingsprocess. Vi har fått se hur en idé behandlas inom Scania för att sedan längre fram i processen kristalliseras till en faktisk implementation i produktionen. Även metoder och processer för hur man bemöter problem som dyker upp på vägen eller när produkten redan är satt i produktion har vi fått lära oss.

Förutom att fått gå på mängder av intressanta föreläsningar så fick vi även vecka pannan i mindre case som guidade oss genom produktutvecklingsstegen (i grova drag). För min del är det just när man för överföra sitt teoretiskt kunnande till praktiken som det verkligen sätter sig så för min del var casen klockrena. Jag har då åtminstonde fått betydligt bättre koll på hur ett stort företag som Scania jobbar med utveckling och allt vad det innebär.

Utöver utbildningsmaterialet som vi i traineegruppen fick ta del av så bjöds det på fika & frukost lite då och då. Scaniakören kom och sjöng julsånger under den arla Luciamorgonen medan man stod med saffranstyngd lussebulle i munnen med en mugg rykande glögg. Nämnde jag att vi avslutade casen med övernattning på Stjärnholm Slott där vi även mot kvällen intog ett frikostigt och välsmakande julbord. Jag och min traineekollega Jocke fick vandra runt lite i slottet mellan fisk-,  kött- & efterrätter för att skaka ner all den goda maten och göra plats för lite till.

Vi han även med att äta lunch med våra chefer på fredagen var på det spelades boule i en närliggande boulehall. Då jag är tävlingsmänniska och gick förlorande ur denna match så sätter jag punkt för denna rad här och nu.    (en sak till…detta var seminarievecka nr.1, kommer två till så alltså mycket att se fram emot)

-Jens