De senaste 15 månaderna har varit fulla med möten. Som ni kanske har läst i ett av mina tidigare inlägg så tycker jag att mötet och att mötas är ett fint ord och en fin akt.

Vi har under 15 månaders tid mött ungefär 800 elever på våra skolbesök, vi har mött 10 kommuner och många av dess anställda, vi har mött gamla och nya traineer, vi har mött varandra och våra koordinatorer, vi har mött våra handledare, chefer, mentorer och arbetskollegor. Många av oss har även mött en del av vår framtid.

Vi har under programmets gång fått våra bästa minnen och våra sämsta minnen men allt är en bas inför vår framtid. Som börjar om några veckor. Framtiden så som nutiden är en föränderlig tid som påverkas av oss själva och de vi möter, de beslut vi tar och de beslut andra tar åt oss.

Jag har lärt mig oerhört mycket under dessa 15 månader som kommer ligga till grund för mina fortsatta lärdomar. Jag tycker att lära och att mötas går hand i hand, jag har lärt mig något av alla jag har mött under programmet gång från högstadieeleverna till kommuncheferna. Men främst har jag lärt mig av mina traineekollegor som alla besitter enorm kompetens och kunskap, personlig så som professionell, och jag tar med mig tio extra delar till min kunskapsbank inför framtiden.

 En framtid som börjar i Båstad och Örkelljunga.

Sarah Lundberg Skåne Nordväst, Traineegrupp 6

Imorgon presenterar traineegrupp 6 sitt projektarbete ”Kommunen – den självklara arbetsgivaren för unga”. Under vår tid som traineer har vi arbetat fram en strategi som ger de nordvästskånska kommunerna handfasta råd i arbetet att säkerställa den framtida kompetensförsörjning som kommunal sektor står inför. Under de senaste månaderna har strategins sista rader skrivits och lämnats till tryckeriet, samtidigt som vi har befunnit oss i den praktiska planeringsfasen inför själva releasen.

Under morgondagen finns alla traineer i gruppen på plats för att visa upp vårt arbete och de resultat som arbetet genererat. Nyckelpersoner kopplade till frågan om kompetensförsörjning och/ eller traineeprogrammet bjöds in tidigt i höstas. Vi ser framemot en spännande eftermiddag där vi får chansen att presentera vårt arbete och föra dialog med de inbjudna gästerna.  Det kommer också finnas tillfälle för de inbjudna att på egen hand fördjupa sig i de bilder och tankar som ungdomar i Skåne har förmedlat till oss…

I tisdags besökte vi Dunkers kulturhus, platsen för vår release, för en sista praktisk avstämning. Vi konstaterade att mingelborden är på plats och strålkastarljuset fungerar.  Nu återstår endast att invänta fredag eftermiddag. Roligt ska det bli.

Ni som är intresserade av traineeprogrammets projektarbete och ej närvarar vid releasen på fredag, glöm inte att följa oss på twitter under dagen (@Trainee_SKNV) samt håll utkik på vår blogg www.traineeprogrammet.se. Bilder och beskrivningar från dagen utlovas!

Teatersalen på Dunkers kulturshus – platsen för morgondagens release (foto: www.dunkerskulturhus.se)

/ Elin Svensson, traineeprogrammet SKNV

Under traineeprojektets gång har vi bytt projektledare cirka en gång varannan månad. Nu på sluttampen av projektet är det min tur tillsammans med Caroline att inta denna roll. Det är roligt och lärorikt att vara projektledare men det finns utmaningar förenade med att olika personer innehar denna roll under projektets gång. Framförallt är det svårare att behålla en röd tråd i arbetet, risken för att tappa idéer och initiativ på vägen ökar och den övergripande förståelsen projektets utveckling är ibland svårt att få grepp om. I traineeprojektet fyller det roterande projektledarskapet dock ett viktigt syfte då en del av att vara trainee också innebär att öva på projektledarrollen.

Vi är som sagt i slutet på projektet och i skrivande stund är det knappt tre veckor kvar till dess att vi släpper vår strategi.  Anmälningarna till vår release trillar in, presentationen är på god väg och om drygt en vecka skickar vi strategin till tryck. Vi har haft möten med såväl vår styrgrupp som våra beställare – vilket gör att åtminstone mina nerver känns stabila. Även om jag kan känna av en viss stress i gruppen så vet jag att vi kommer leverera galant! I ärlighetens namn så tycker jag bara det är bra om vi är lite nervösa. Det är trots allt ett av de största projekten som någon av oss har arbetat med!

18 dagar kvar…

Igår onsdag fick vi möjlighet att tillbringa en förmiddag tillsammans med Nathalie Zarrabi som arbetar stadsövergripande med fokus på likabehandling i Helsingborg. Förmiddagen var ägnad det högst relevanta ämnet som har sina grunder i jämställdhet och diskrimineringslagen. Vi fick ta del av Helsingborgs projekt ”Lika Olika” som arbetar för att medarbetarna ska kunna vara sig själva på sin arbetsplats utan att begränsas av stereotypa föreställningar eller snäva normer. Förmiddagen blandades med teori, information om hur Helsingborgs arbetar,filmvisning och diskussionsövningar.

Vi fick se två intressanta filmer som vänder på normen och därigenom visar på hur ”fel” det kan bli. De fungerar som väldigt bra diskussionsunderlag och får en verkligen att tänka till. Hur vore det om normen var tvärt om? http://www.handisam.se/Templates/Static/FixedMoviesPlayer.aspx?MovieName=tillganglighet

Även om många av oss tidigare tänkt på jämställdhet, jämlikhet och likabehandling är det ett ämne som behöver diskuteras åter igen. Det är så lätt att det kopplas endast till kön och frågan känns bred och obegriplig. Men det finns alltid någonting att börja med. Ett enkelt första steg som kom upp under diskussionen var att varje kommunhus borde inventera antal språk som talas, för att på så sätt bilda en ”språkbank”. Även om personen i fråga inte har samma kompetensområde så kan det hjälpa att övervinna många språkbarriärer.

Så vi riktar ett stort tack till Nathalie och går tillbaka till våra kommunhus och inventerar språk och studerar den fysiska miljön.

// Sarah Lundberg SKNV

Det var en tidig morgon när vi allesammans träffades utanför stadshuset för att gemensamt ta oss ut till Söderåsens Forsgård. Denna konferensanläggning drivs av Ulrika Stengard-Olsson, en av Sveriges få legitimerade ridsjukgymnaster med lång erfarenhet från barn- och ungdomshabilitering, samt erfarenhet från en specialklinik för rygg- och nackbesvär. På Söderåsens Forsgård erbjuder Ulrika alltifrån konferenser och specialarrangemang, till ridsjukgymnastik och turridningar på gårdens 20 specialutbildade islandshästar. Kanske särskilt intressant för mig som utöver intresset för mångfaldsfrågor, har ett hästintresse och engagemang sedan barnsben.

Vi i mångfaldsgruppen fick lyssna på Ulrikas intressanta berättelser om hur hon arbetar med rehabilitering på hästryggen för barn och vuxna med olika typer av funktionshinder. ”Tillgänglighet” är en av de tre huvudområdena i Ängelholms kommuns mångfaldsplan, och utifrån tillgänglighetsperspektivet var det extra intressant att arbeta med mångfaldsgruppen i en miljö som var fullständigt anpassad till människors vars behov och förutsättningar är olika.

Ett stenkast från den vackra gårdsmiljön fanns exempelvis möjlighet att vandra längs olika ”upplevelsestigar”. Där hade särskilda promenadslingor utformats efter människors olika sinnen som smak, doft, och hörsel. Ett spännande sätt att reflektera över begreppet ”tillgänglighet”. För besökare som rehabiliteras genom träning på hästryggen fanns dessutom särskilt anpassade ramper, lyftanordninar, och förstås, extra väldresserade hästar..

I denna inspirerande miljö fick vi tillfälle att i varierande grupper med politiker, tjänstemän, och föreningsaktiva diskutera Ängelholms mångfaldsarbete utifrån identifierade möjligheter och utmaningar. Ett inspirerande avstamp för mig i min nya roll som förvaltningens mångfaldsombud.

Söderåsens Forsgård

Guidad tur på Söderåsen

Specialutbildad islandshäst för rehabilitering

Tack Dragan och Ulrika för en välplanerad och intressant dag! / Elin, traineeprogramet SKNV

Projektet börjar närma sitt slut och vi närmar oss lanseringen med stormsteg. Vi har skrivit färdigt rapporten och strategin, finliret med korrektur och layout är kvar. Parallellt med detta arbete har vi planerat och håller på med genomförandet av referensgruppsmöten. Tanken med dessa möten har varit tudelat. Den ena syftet har varit att låta de som kommer att beröras av vårt arbete få ta del av resultaten, komma med synpunkter samt rangordna de åtgärder som vi kommer att presentera. Det andra syftet har varit att starta förankringen av vårt arbete hos politiker och tjänstemän. Med tanke på att projektbeställningen kommer från tio kommuner blir det ett allt för stort att arbete att använda oss av referensgrupper från samtliga kommuner. Vi bestämde tidigt att fokusera på ett urval av dessa och att de olika grupperna ska vara representanter från olika kommuner. Med detta som bakgrund valde vi att träffa ungdomsfullmäktige i Bjuvs kommun, kommunstyrelsen i Örkelljunga kommun samt rektorer och studie – och yrkesvägledare i Ängelholms kommun.

Vi har än så länge träffat ungdomsfullmäktige och kommunstyrelsen. Dessa möten har varit väldigt givande och framför allt väldigt roliga. Min upplevelse av dessa möten var övervägande positivt och det var en himla rolig känsla att få bekräftelse för något som vi har arbetat med så länge och lagt så mycket tid och energi på. Referensgruppsmöten är ett ypperligt tillfälle att få feedback från dem som kommer att arbeta vidare med resultaten och de som kommer att påverkas av hur det kommer att arbetas med det framöver.

Med två avklarade och lyckade referensgruppsmöten ser jag fram emot de två kvarvarande!

Bilden är tagen av mötesordförande i ungdomsfullmäktige och hämtad från deras facebooksida.

Bild från referensgruppsmötet med kommunstyrelsen i Örkelljunga kommun.

/Negin

I en av sina dialoger gör Platon en liknelse. Han ber oss föreställa en grotta där människor sitter fastkedjade, vända mot grottans inre vägg. Bakom dem finns en mur och bakom muren brinner en eld. Mellan muren och elden går människor och håller upp diverse redskap. Eldens ljus skapar ett skuggspel på väggen som de fastkedjade människorna är vända mot. Detta skådespel är den enda bild av verkligheten som de känner till.

Om någon befriade en av de fastkedjade människorna och förde ut personen ur grottan skulle hen få ont i ögonen av det starka solskenet, kanske till och med bli rädd för den klara verklighet, som så främmande skilde sig från den i grottan och vilja fly tillbaka till mörkret och skuggorna. Men om någon höll kvar den befriade människan, menade Platon, så skulle snart solljuset och naturens lagar bli bekanta. Om den befriade sen skulle gå tillbaka in i grottan och berätta för de kättrade hur det såg ut där ute skulle det inte tas på allvar.

Ibland föreställe jag mig att den offentliga sektorn har tagit på sig uppdraget att befria de kättrade människorna och dra ut dem från grottan till verkligheten för att visa dem hur världen fungerar. Men det kanske egentligen är tvärtom? Finns det inte ibland en tendens att det är vi som sitter i grottan och stirrar oss blinda på föreställningar om hur det ser ut ”där ute”? Och om någon medborgare ens skulle få för sig att gå in till våra kontor och försöka dra med oss ut ur dörren för att visa hur det ser ut utanför, så skulle vi helst vilja vända tillbaka till våra bekväma excelark och power point-bilder. Tillbaka till skuggspelets verklighet.

I vanlig ordning raljerar jag en smula, men det är något värt att reflektera över, när vi faktiskt jobbar på uppdrag av medborgarna. I våras gick jag och mina traineekolegor ut från våra kommunhus för att undersöka hur högstadieeleverna upplevde den kommunala sektorn. Det var en otroligt uppfriskande process som borde vara mer regel än undantag för vår resultatstyrning. Parallellt med vårt traineeporjekt arbetar jag med ett medborgarserviceprojekt där vi vill göra det enklare för medborgarna att kontakta kommunen. Det kommer förhoppnings ge en ökad service och göra att kommunen upplevs som mer tillgänglig, på sikt kanske rent av inbjudande, ja, varför inte lockande? Men det är ingen lätt nöt att knäcka. Och det är en sak att tydligare peka vart ingången finns, en annan att öppna upp grottan helt. Å andra sidan byggdes inte Rom på en dag.

(För övrigt är det knappast bara offentlig sektor som borde känna sig träffad. Går det inte att applicera grottliknelsen på i princip alla förhållanden där A har ett maktövertag över B? Och om det alltid går att lägga ett tvärtomperspektiv på liknelsen, borde inte det innebära ömsesidig respekt snarare än Platons nattväktarstat?)

//Fredrik Norén

Jag har nu suttit och slitit mitt hår för att försöka komma på vilket fokus detta blogginlägg ska ha. Eftersom att jag i dagsläget inte har ett fokus utan jobbar med många olika spännande uppgifter – så får mitt blogginlägg helt enkelt spegla detta.

Jag kan konstatera att det är mycket spännande på gång i Landskrona och på min arbetsplats. Jag har fått två tjänster på 50 % nästa år som jag redan har påbörjat till viss del. Jag kommer inte vara kvar på kommunikationsavdelningen men ska i allra högsta grad jobba med kommunikation. Vad det är jag ska göra tänkte jag gå in mer på i mitt nästa blogginlägg – men jag kan avslöja att det berör ett historiskt firande och en hel del säkerhet…

Samtidigt som jag smygstartat mina nya tjänster så har vi ett mycket spännande projekt på kommunikationsavdelningen som jag blev en del av först i dag. Eftersom att detta ligger i ett startskede säger jag inte mycket mer än så just nu.

Såhär på sluttampen av traineeprogrammet tyckte min chef  att det skulle vara lärorikt för mig att prova på en upphandlingsprocess och en ärendeprocess. Detta var ett förslag som jag tacksamt tog emot och har således fyllt en del av min arbetstid de senaste veckorna.

Parallellt med allt som är på gång i Landskrona så är vi i sluttampen på traineeprogrammet. Ni som läser bloggen regelbundet har stenkoll på detta så jag tänkte inte gå in så mycket på det. För min del går traineeprogrammet nu in i en ny fas eftersom att jag tar över som projektkoordinator i gott sällskap av Caroline. Det är en ynnest att vara med och föra vårt projekt i mål och jag ser mycket fram emot den 23 november när vi släpper vår strategi som vi jobbat så hårt med det senaste året.

Att vara involverad i flera processer, projekt och löpande uppgifter är riktigt roligt. Tiden går så otroligt fort. De gånger jag känner att tiden är knapp och stressen kan komma krypande – då påminner jag mig själv om att en snabb klocka är ett tydligt tecken på att jag har kul på mitt jobb!

Ett tu tre så har september gjort sitt inträde, och just denna månad är särskilt speciell för alla oss som är eller har varit traineer inom traineeprogrammet Skåne Nordväst. September månad är lika med start för en ny traineeomgång, och det är med stor glädje som vi nu hälsar tio nya traineer välkomna in i våra offentliga organisationer!

I tisdags möttes vi för första gången, traineegrupp 6 och traineegrupp 7. Några av oss har mötts som allra hastigast under rekryteringen i våras, men då mest i form av nervösa handslag i en folktät rekryteringsmiljö. Från att ha varit främlingar för varandra är vi nu traineekollegor och flera av oss kommer också att dela arbetsplatser framöver. Roligt! Vid vårt första möte tidigare i veckan passade vi på att bekanta oss lite med varandra. Efter en inledande presentationsrunda av klassisk karaktär testade vi (i sann traineeanda) ett mer annorlunda sätt att lära känna nya kollegor, nämligen genom speeddejting. Ett tjugotal stolar radades upp på uteplatsen utanför stadshuset i Ängelholm och därefter var det bara att sätta igång med snabba frågor och hastiga stolsbyten.  Efter en dryg halvtimme visste vi betydligt mer om varandra än vad vi någonsin gjort tidigare!

Under eftermiddagen genomfördes även en tipsrunda med utplacerade frågor runt stadshuset i Ängelholm. Våra kunskaper sattes på prov genom blandade frågor om våra nya traineer och Skåne Nordvästs kommuner. Nu vet jag vem av de nya traineerna som har bott i Frankrike, vem som har många kaffemaskiner hemma, och vem som kan det här med att odla kryddor på balkongen.

Efter dagens möte vet jag också att alla deltagare i grupp 7 kommer lyckas galant i sina nya roller som traineer. Den saken är helt klar efter dagens alla spännande samtal och skratt.

Jasna, Victor, Caroline, och Falk var de gamla och nya traineerna som vann tipsrundan!

// Elin, traineeprogrammet Skåne Nordväst