Vecka 7 har gått fort. Detta på grund av både full fart på jobbet och på fritiden. Sedan har jag även konstaterat att det blir lättare och lättare att gå upp på mornarna nu när det blir ljust tidigare. Nu är det ljust redan när jag går ut till bilen på morgonen. Härligt!

I onsdags eftermiddag var jag på en föreläsning tillsammans med teknikorganisationen på chassiverkstaden. Föreläsningen handlade om Tankens kraft. Hur jag både i mitt arbete och i det privata kan må bättre genom att tänka rätt och använda rätt ord i både tankar och tal. Huvudpunkterna som jag tog med mig från eftermiddagen var följande:
- Ge beröm fem gånger oftare än du säger något negativt.
- Ta emot beröm och tacksamhet innerligt och med glädje.
- Använd ordet vill istället för måste.
- Använd inte ordet inte.

Exempel 1: Inatt måste jag sova bra så att jag inte mår dåligt imorgon.
Exempel 2: inatt vill jag sova bra så att jag känner mig pigg imorgon.

Vilken fras väljer du?

Annars har veckan på den privata fronten innehållit Västeråsvinst i Södertälje mot SSK, Fanny & Alexander på Dramaten, innebandy med traineer och gymträning. I helgen som var hann jag även med en knapp mil på skidor och långfärdsskridskopremiär (första gången någonsin).

Nu blickar jag ut över snön som gnistrar i det strålande solskenet och hoppas att vädret håller i sig över helgen så att ytterligare en helg kan spenderas ute i den härliga vinterluften.

/Markus Wernberg

PS. SMHI försöker motverka mina helgdrömmar genom att hävda att det ska bli mulet och plusgrader. DS.

Som både du och jag har märkt har ett fantastiskt vinterväder bitit sig fast i Sverige, även om det har varit på gränsen till för kallt de senaste dagarna. Skidpremiär planeras senare i veckan då jag i helgen hämtade mina skidor från föräldrarnas garage. Nu gäller det bara att putsa laggarna rena och få på ny och fin valla för att sedan bege sig ut i Handens motionsspår. Tror nästan att Vasaloppet hägrar igen nästa år. Kämpade mig igenom Öppet spår 2010 och börjar nu få upp motivationen och ångan för ytterligare ett kraftprov i Dala-skogarna.

Jobbmässigt konsultar jag fortfarande ute hos en leverantör. Detta innebär utökad restid varje dag, vilket gör att jag spenderar mycket tid i bil. Detta gör att jag har tagit mitt radiolyssnande till en ännu högre nivå. På morgonen är det reklamradio som gäller mellan Haninge och Södertälje, sedan byter jag bil och byter då också radiokanal till P3. På eftermiddagarna brukar jag hålla mig seriös och lyssna på Studio Ett på P1. Oerhört bra program om man vill få koll på det senaste kring världens stora nyheter och höra politiska åsikter och debatter. Pensionärsradio! Nördigt! Det är okej, jag tar det… Men har ni några frågor kring radiokanalernas tablå kl. 7-10 och kl. 16-19 så hör av er.

Hos leverantören lägger jag 90 procent av min arbetstid i ett Exceldokument. Det otroliga programmet där man hittar fler och fler fantastiska finesser för varje dag som går. Word och Power Point i all är men det är inte många saker som slår ett välstrukturerat Exceldokument.

Jag läste att ansökningsperioden till traineeprogrammet startat i dagarna. Roligt! Jag hoppas att många tar chansen att söka sig till Scania och den härliga resa som traineeprogrammet innebär. Hör jättegärna av er om ni vill ha synpunkter, åsikter och tips om traineeprogrammet! 

/Markus Wernberg

Just nu har jag det väldigt lugnt. Otrolig kontrast gentemot produktionens pulserande vardag. Jag sitter för tillfället mellan två stolar eller rättare sagt mellan två olika avdelningar och projekt. Jag ska lämna POL för att ta en konsultande roll på en leverantör till Scania. Mitt uppdrag är att stötta en leverantörs inköpsarbete och jag kommer därmed vara på plats dagligen hos leverantören. Lite tråkigt att inte få köra klart mina veckor på POL då jag verkligen trivdes som fisken i vattnet när jag var ute på turné i Småland förra veckan. Leverantörsbesöken gick riktigt bra och jag kände att jag kunde tillföra något trots att jag är helt färsk på avdelningen. På grund av detta tillfälliga tomrum av arbete ägnar jag mig åt att mingla i korridorerna, läsa på om Scanias inköpsprocess och skriva blogginlägg.

En intressant nyhet som publicerades förra veckan var Leif Östlings utspel om att Scania och MAN inte ska ingå något närmare samarbete och att detta har förankrats i Volkswagens ledning. Läs mer om detta här. Huruvida detta är bra eller dåligt har jag alldeles för lite insikt i för att kunna kommentera. Det man dock kan konstatera är att när Östling inte längre är VD för Scania är chansen eller risken (beroende på hur man vill se det) mycket större att det blir någon form av samarbete eller sammanslagning mellan Scania och MAN. För som det känns just nu är det Östling som sitter med trumf på hand och trumfen behåller han åtminstone fram till 2015.

Förra veckan avslutade jag min traineeperiod på chassi. Mycket att stå i och mycket halvklart som fick lämnas över till min handledare. För så är jobbet som processtekniker, det finns alltid uppgifter att utföra och det kommer, hur man än kämpar och sliter, nya uppgifter. Det som i början verkar simpelt och ser ut att vara ett enda problem, visar sig allt som oftast vara mycket svårare och hur man än beter sig delas problemet upp i ett flertal delproblem. Detta kan ofta vara frustrerande men samtidigt så är det väldigt tillfredsställande när man väl lyckas ro ett projekt i hamn.

Den här veckan har jag tagit min kappsäck och flyttat in till inköpshuset på Scania Syd. Två veckor framöver kommer jag hålla till på en avdelning som heter POL (Purchasing Online). Jag ska få en liten inblick i gruppens arbete och själv ta mig an några case. Det POL gör är att hantera kvalitetsavvikelser och finna lösningar tillsammans med leverantören för att därigenom säkra produktionen. På POL finns också en traineekollega, Kerstin. Vi jobbar tillsammans med ett case den här veckan som innebär att vi rullar ner mot Småland i slutet av veckan för att träffa en leverantör. Det ska bli roligt att komma ut till några leverantörer för att se hur de jobbar och hur vi som kund kan hjälpa dem att utvecklas.

En sak som är jobbig med att byta arbetsplats är att jag precis har börjat känna mig inne i arbetet som processtekniker och att jag nu på nytt ska känna sig snurrig och i vägen. Men det tråkigaste med det här bytet är att inte längre regelbundet träffa de kollegor jag lärt känna och träffat varje dag i tre månader. Min handledare Björn och produktteknikern Erik ska inte ha bara ha tack för ett bra stöd till mig som ny utan också ha ett stort tack för en mycket trevlig gemenskap.

Nu ska jag vila ut på soffan efter mitt första efterlängtade gympass efter nyår. Nyårslöfte? Nej, sådant håller jag inte på med. Men tydligen gör andra det, för det var proppfyllt på gymmet.

/Markus Wernberg

Förra veckan hade vi en så kallad seminarievecka. Fantastisk vecka med föreläsningar, case-lösning och mycket trevligt utbyte med de övriga traineerna. Se gärna Jens blogg för ännu mer information. Men vägen till en perfekt seminarievecka var inte arbetsfri då jag var med i den grupp som arrangerade veckan. Att arrangera en seminarievecka kräver mer jobb än man från början kan tro. Personer som man gärna vill ska komma och prata om sin roll i Scanias utvecklingsarbete är tyvärr uppbokade men de rekommenderar allt som oftast en ny person. Men har man otur är även den personen uppbokad och man kastas runt mellan olika personer inom företaget. Detta är på intet sätt något negativt då du kommmer i kontakt med fler och fler människor och på så sätt breddar nätverket ytterligare.

Något annat som jag också ägnat arbetstid åt under mina första månader på Scania är att lära mig köra lastbil. Med slutresultatet att jag i förrgår klarade uppkörningen och numer kan kalla mig en äkta Trucker. Fantastiskt! Detta trots att jag fastnade mitt i en brant isig backe på väg upp till Trafikverket.

Jag hade genomfört min uppkörning utan några större besvär och kände, min torra mun till trots, att det borde ha gått vägen. Då, i den sista svängen, den sista backen, så faller det snö från hyttaket och jag blir skrämd och bromsar, vilket leder till att jag står still mitt i en brant backe med snö/is under däcken. Jag kommer inte en meter framåt då däcken bara spinner. Detta leder till att jag får backa meter för meter och hela tiden testa om jag får fäste under däcken. Till slut, precis innan lastbilens bakdel sticker ut i den hyfsat vältrafikerade vägen bakom mig, känner jag hur däcken får fäste och jag kan forcera mitt stora fordon till dess rätta position på Trafikverkets parkering. Den enda kommentaren från kontrollanten var “Nu lärde du dig nåt.”  När jag sedan med mitt godkända bevis i fickan tar min Saab och rullar ner från Trafikverket ser jag hur en traktor precis har skrapat bort all snö och is så att man ser asfalten och även sandat noggrant runt omkring…

Kontentan med detta inlägg blir hur som helst att man är bortskämd som trainee. Jag har redan, efter knappa fyra månader fått en relation och kontakt med många intressanta människor inom Scanias organisation och samtidigt lärt mig mer om Scanias utvecklingsprocess än vad många av mina kollegor på chassieverkstaden kan. Jag har även fått chansen att lära mig att köra lastbil vilket ger mig en ökad förståelse om produkten och slutkundens situation och vardag. Som en av cheferna som talade under veckan sa: “Vill man veta hur företaget Scania mår ska man kidnappa och tortera traineegruppen, det är ni som har den allra bästa helhetsbilden”.

/Markus “Truck driver” Wernberg

Jag gör som jag tidigare nämnt min första praktikperiod på monteringsfabriken. Jag har gått in på en tjänst som processtekniker och har ansvar för utrustning och processer på det sista avsnittet på monteringslinan. Enkelt så, men vad gör jag egentligen? För att illustrera detta tänkte jag ge ett axplock på aktiviteter som jag kan tänkas utföra:

-    Lämnar in verktyg på reparation.
-    Bokför och analyserar stopptider
-    För tvärfunktionella diskussioner med mina kollegor i Holland, Frankrike och Brasilien.
-    För diskussioner med de övriga processteknikerna i fabriken.
-    Skriver kravspecifikationer för nya utrustningar/investeringar.
-    För diskussioner med leverantörer.
-    För diskussioner med underhåll.
-    Hämtar verktyg från verktygsförråd.
-    Skapar en så effektiv och ergonomisk monteringsmiljö som möjligt.

Som ni märker är det högt och lågt, smalt och brett och allt på samma gång. Vissa dagar kan man lägga mycket tid på strategiskt utvecklande arbete. Medan andra dagar helt ägnas åt att lösa problem som sker för stunden. Detta gör att det hela tiden blir ett avvägande mellan vad som måste göra nu och vad som kan vänta. För min egen del fungerar detta bra för det allra mesta medan det ibland blir alldeles för mycket att göra vilket gör att det blir en hög stressfaktor. Men ett hjälpmedel som har gett mig lite ro är en tavla med texten ”Bråttom” på x-axeln och ”Viktigt” på y-axeln. På den tavlan klistrar jag sedan upp post-its med aktiviteter och placerar dem i den ruta där den är rätt prioriterad.

Slutligen vill jag understryka att det är oerhört spännande att arbeta som processtekniker då du aldrig vet hur nästa dag kommer att se ut. Jag tror också att det är oerhört nyttigt att lära sig att kunna prioritera och att prioritera rätt!

/Markus Wernberg

Den gångna helgen spenderades i Linköping. Jag var där tillsammans med min sambo och mina föräldrar för att delta i en examenshögtid för att slutgiltigt fastställa att jag numera kan kalla mig Civilingenjör i Industriell ekonomi. En fin högtid med diplomutdelning, bra talare, fin körsång och otaliga fanfarer och applåder. Kvällen fortsatte sedan med en trerätterssittning på klassiskt studentiskt vis.

Me and my lady

Igår var jag tillbaka till vardagen igen. Fulltecknad agenda med många problem att lösa, många mail att skriva och ett par timmars övningskörning med lastbilen i Södertälje centrum. (Vi traineer ska ju alla ta lastbilskörkort) Efter att ha löst många problem, skrivit  många mail och kört lastbil lämnade jag kontoret efter 12 timmar. Men jag trivs riktigt bra på jobbet, så vad gör väl det?

Till helgen åker alla årets traineer till Sälen för att umgås med framförallt förra årets traineer, men även några äldre traineer. Ska blir riktigt roligt även om snön verkar utebli. Min plan är att snöra på mig kängorna och vandra tills jag hittar en lämplig våffelstuga att krypa in i och njuta av färska våfflor med grädde och sylt, gärna med ett glas varm jordgubbssaft till!

/Markus Wernberg

Jag har för vana att hamna där det verkligen händer och likaså denna gång när jag tar klivet in i Scanias förunderliga värld.

En snabb sammanfattning av min väg till Scania följer här. År 2006 slängde jag min kappsäck över axeln och lämnade mitt lärarvikariat i Hallstahammar för att bege mig till östergötlands pärla Linköping. Tiden gick snabbare än någonsin och de fem åren på civilingenjörsutbildningen i industriell ekonomi var snabbt förbi. Det avslutande halvåret, det vill säga våren 2011, spenderade jag i den pittoriska sjöidyllen Braås (3 mil från Växjö), där jag fokuserade på gaffeltruckarnas vara eller icke vara på Volvo CE:s dumperfabrik. Ett mycket lärorikt exjobb som också gav mig mycket kunskap om hur en monteringsfabrik fungerar.

Denna kunskap har jag stor nytta av idag när jag nu gör min första praktikperiod på lastbilsmonteringens sista avsnitt på chassiefabriken i Södertälje. Anledningen till att det är här det händer, förutom att jag har upp över öronen med intressanta arbetsuppgifter att ta tag i, är att det är här lastbilen föds och vi startar den för första gången. Jag har ofta hört barnmorskor säga att de är så lyckligt lottade som får vara med när ett nytt liv tar sin början. Nu förstår jag på riktigt vad dom menar.

/Markus Wernberg