Detta inlägg är mitt sista i detta forum. Jag är ju inte längre trainee, utan klassas numera som “young professional”. Tänk att det ska vara så svårt att bli vuxen… 🙂 Eventuellt kan du läsa mig på Scanias karriärsajt någon gång i framtiden, så håll koll på den ytan. Där finns för övrigt andra bra bloggare för den som är intresserad av Scania.

Till dig som funderar på om trainee är rätt väg vill jag säga följande: fundera till, riktigt ordentligt, om du är redo för att engagera dig själv och det första året av din karriär i något som är mer långsiktigt. Belöningen är inget du kan ta del av direkt, utan den kommer växa fram under åren på ditt nya jobb. Medan dina kollegor under året skaffar sig koll och kunskaper och blir duktiga på något så springer du i 200 km/h, runt omkring som en yr höna, och försöker lära dig så mycket som möjligt. Du kommer känna dig lite som ett skämt. Det kommer vara påfrestande. Samtidigt får du massor av privilegier i form av utbildning. När du sedan tar plats på din första avdelning känns det ändå som att börja från noll för femte gången på ett år…

Ett litet tag.

Sen kommer vågen. Vågen av förståelse, vilja att förändra, förbättra och nå längre. Längtar du efter den vågen så är trainee rätt för dig. 

Tack för mig, tack för att du har läst, och lycka till!

Jag jobbar inom IT, specifikt för slutanvändare (end user services). Det rent våldsamma flödet av nya produkter, tjänster och information som vårt fält utsätts för gör att det är lite knepigt att ha en nykter syn och göra smarta val. Vem bestämmer? Det finns tyvärr ingen allvetande Mr. Fantastic som kan välja rätt hela tiden, så det är upp till en mängd smarta människor, med olika tillgång till information, olika bakgrund och olika synsätt att tillsammans komma fram till något bra. Ibland är det en ryggdunkarklubb av medhåll och bekräftelse, ibland känslosamt gastande och hårda ord, men oftast något mittemellan. För vem vet vad som är rätt? Det är lätt att vara självsäker och tro på sin sak, men sanningen är, tror jag, att väldigt få egentligen HAR helt torrt på fötterna i en diskussion. Jag tror ibland att den svenska konsensusmodellen handlar om just detta, att fatta bra beslut med bristfällig information genom att försöka dela informationen tillräckligt många gånger (diskutera) så att alla når en samsyn. Det tar tid, men jag tror ändå beslutet blir bättre.

Som du kanske förstår så är det en del förhandlingar nuförtiden. Jag har en bild av hur saker ska göras från universitetet, samtidigt som Scania IT har en helt annan bild. För att få det att klaffa måste jag övertala, överbevisa och överförklara tills ett konsensus uppstår. Och det är mitt jobb som f.d. trainee. Utmana, vara jobbig och fråga varför 5 gånger, sen säga ”men MICHAEL PORTER säger…”

Okej det sista var ett skämt. Men du får en känsla av vad jag menar. Stångas?

Jag lovade att återkomma med lite brödtext angående vilka fördelar traineeprogrammet gett mig i detta mitt första jobb. Here goes:

• Jag har bred förståelse för kunden. Kunden för Scania IT är Scania, och jag har jobbat, på generell nivå, i hela Scania. R&D, produktionsorganisation, och internationellt i marknadsledet. Jag har inte enbart besökt dem och sagt ”hmm, intressant!”, utan istället jobbat i deras processer, varit med på deras möten, ätit i deras matsal, skrattat vid deras kaffemaskin, och så vidare. Det är en s.k. tacit knowledge som är svår att lära ut, den behöver upplevas.
• Jag har fått lyssna på några av de mest insatta personerna som finns på Scania, under våra trainee-gemensamma utbildningsveckor. Det gör att jag har fått ett djup i förståelsen för affären, oavsett om det gäller FoU, relationen med påbyggare eller servicekontrakt. Jag har fått en ”Scaniahatt” som gör att jag alltid försöker göra det som är bäst för Scania som helhet, inte lokalt i min egen organisation. Mitt jobb finns ju trots allt för att någon köper lastbilar, bussar och motorer av oss, inget annat.
• Jag har som sagt jobbat i olika delar av Scania, och lärt mig ganska många olika processer och arbetssätt. Dessa kan jag ta med mig och använda mig av nu efter traineeprogrammet. Det blir en ”röra om i grytan”-effekt i organisationen, och somliga rynkar säkert lite på näsan. Men det är ju just det som är syftet. För efter de har rynkat på näsan så tänker de efter lite till, och då har jag lyckats – Lika ofta som jag har bra, nya idéer så kan mina kollegor ha bättre och smartare idéer tack vare sin lite fetare erfarenhet. 
• Jag har udda kontakter lite här och där på Scania som gör att jag kan skippa några kontaktsteg och ha mer direkta dialoger med de personer jag behöver.
• Jag har ”skinn på näsan” efter att ha varit nyanställd fyra gånger på ett år, ”den nya killen” hela tiden, fått frågan ”jaha vad ska du bli när du blir stor”, deltagit i beslut höga som låga, fått beröm, skäll och annat. Att utsätta sig för så pass mycket social press bygger självförtroende.

Det var det. Och det SNÖADE igår. Hurra 🙂

Jahapp! Då har jag lämnat traineelivet bakom mig. Inga mer rosenkantade uppdrag och översnälla handledare, nu stundar piskornas och utskällningarnas tid istället…

Eller va? Nej. Oj. Så var det visst inte! Idag känns det faktiskt mest som om jag börjat på min femte traineeperiod. Jag kommer gå parallellt med en kollega ett tag för att lära mig vad en tjänsteansvarig gör, för att sedan ta över ansvaret för vår Microsoft Lync-tjänst (tänk Skype). Så “traineeperiod fem” kommer vara en gradvis övergång till att bli “medarbetare”, mest troligt kommer jag inte märka när det skiftar över. Detta innebär ju också att det inte är så farligt att sluta vara trainee. Jag jobbar ju på samma företag, med bekanta människor, och får göra samma roliga saker, kryddat med lite ansvar. Det är nog, som mitt mantra börjar bli, väldigt mycket upp till mig hur detta slutar. Kul!

Vad gör en tjänsteansvarig på Scania IT? Hittills har jag luskat ut två huvuduppgifter ur ett stort moln med buzzwords och fikaprat:

• Ekonomiansvar för tjänsten: Budgetera, planera, prognosticera, prissätta och så vidare
• Marknadsansvar för tjänsten: Snacka, sälja, paketera, marknadsföra, rekommendera, utveckla, tipsa, ja ni fattar

Tekniskt ansvar har jag inte. Det sköter våra duktiga tekniker om. Mer om detaljerna i mitt jobb i ett senare inlägg när jag fått lite bättre grepp!  

Varför var det bra för mig att gå traineeprogrammet, om jag jobbar som tjänsteansvarig? Det tar vi nästa gång, för det är en jävla massa 😉

I Spanien bjuder man tydligen på churros när det är nåt som ska firas. Men ska jag verkligen fira att jag åker hem?  Flygresan innebär ju trots allt nästan slutet på traineeprogrammet. Eller ja, jag har en vecka utbildning med de andra traineerna nästa vecka, men sen är det över. Betyder det att jag äntligen är färdigutbildad?  9 år grundskola, 3 år gymnasieskola, 2 år lumpen, 5 år högskola, 1 år trainee = 20 års utbildning! För första gången i mitt liv så kommer jag (förhoppningsvis) ha ett och samma jobb under en lite längre period, och det känns faktiskt riktigt riktigt bra. Lite mindre hattande och lite mer långsiktigt arbete.

Men hur gör man då!? Lite nervöst är det. Inte för att jag inte är förberedd, men hur ska jag tänka? Min tidshorisont är ju mycket längre bort än 3 månader helt plötsligt. Den som har tips kring detta med “långsiktigt” får gärna droppa en kommentar eller skicka ett mail, tack.

Jag är otroligt nöjd med tiden i Madrid. Har fått jobba nära min chef här, och lärt mig massor av honom samtidigt som han varit engagerad och behandlat mig som en jämlike. Som av en slump har jag även fått samarbeta mycket med inköp, och inköpschefen här är jättehärlig person så det har varit ett nöje =)  

Jag har haft bra projekt, bra kollegor och en bra fritid (TAPAS!). Det är klart att hotelldöden ibland inträffar på veckorna och vardagskvällarna känns lite sega och ensamma, men sånt får man räkna med som “expat”. Allt som allt, om jag inte sagt det redan, så tycker jag att utlandspraktik är en riktig jävla hit!

Trevlig helg!

Hej!

Två veckor kvar, och det är så att säga dags att knyta ihop säcken. Jag är själv rätt nöjd med perioden här i Madrid, men lämnar det till utvärderingen för att se om det är vad chefen också tycker =) Utvärdering ja, det har jag inte berättat men efter varje traineeperiod, som sig bör, har jag en utvärdering med min närmaste chef samt den person som varit min handledare. Det är en bra sak att göra, utvärdera. Annars finns inte utrymme för att bli bättre! Om ingen berättar för mig vad jag är bra respektive mindre bra på så får jag ingen chans att utvecklas. Jag misstänker att man håller tillbaka på kritiken ibland, eller så är det bara jag som är grym? =) Jag ska be om en tuff utvärdering denna gång, för säkerhets skull!

Tillbaka till Madrid. Det har blivit vinter här, och passande nog läser jag just en bok som heter ”Winter In Madrid”. Vinter är inte som vintern i Kiruna direkt, utan kanske mer som en vanlig svensk höst. Så det goda livet med uteserveringar som jag levde hela september och oktober har bytts ut mot varm choklad och museer. Jag var på det välkända (tillika gigantiska) Prado-museet i helgen, med avsikten att klara av hela. Fyra timmar senare och helt färdig, med huvudet fullt av religiösa motiv och kungaporträtt var jag klar. Vilken kamp! En rekommendation för dig som åker till Madrid en kortare sväng av weekend-typ: Välj ut ett av konstmuseerna, och välj sen vilka delar du vill se. Att försöka se allt på en gång blir mest pannkaka och du blir less.

På torsdag har jag en presentation för ledningen. Det är såklart lite nervöst, men jag kommer göra den på engelska och inte spanska vilket känns tryggare. Språket beror på att det är några åhörare som inte pratar spanska, och koncernspråket är engelska så all min dokumentation är på engelska och ja ni fattar. Det blir onödigt krångligt att översätta. Presentationen handlar om det spännande området Unified Communications, hur vi dels kan spara pengar på teleräkningar och resor men framför allt skapa förutsättningar för bättre, smartare, snabbare samarbete och kommunikation. Utmaningen i en sån presentation är att lägga det på rätt nivå: inte vara för teknisk men samtidigt inte få åhörarna att tappa intresset för att jag berättar trivialiteter som de redan känner till.

Utöver det hoppas jag hinna bli klar med mitt arbete kring att hitta en leverantör som kan ta över driften över vår skrivarmiljö och låta oss köpa den som tjänst istället, s.k. Managed Print. Lyckas det så får vi lägre kostnader för utskrifter med en tredjedel ungefär, samtidigt som den ganska kompetenta IT-personalen här kan ägna sig åt mer värdeskapande aktiviteter än att byta bläckpatroner och toners.

Trevlig helg! (ja, det är visst något helgon som firas imorgon = röd dag)

Svaret är egentligen ganska enkelt. För mig är det människorna man möter på vägen. För det första, de andra traineerna. 23 duktiga, trevliga personer som har en liknande situation som mig är perfekt att bolla med. Det finns ingen hierarki, inget ämne som är tabu, utan jag kan ställa dumma och smarta frågor, ventilera allt möjligt. Det är faktiskt en lyx.

För det andra så har jag haft 5 olika chefer och 3 olika handledare under året (chef och handledare är samma person i Spanien, och jag var med om ett chefsbyte i vintras). Alla bra, seriösa och otroligt kunniga medarbetare som jag fått chansen att mjölka på kunskap och information så mycket jag orkat. Jag har snappat upp ett antal subtila grepp och färdigheter av dem, ungefär som en positiv variant av passiv rökning! 🙂

Och för det tredje, en herrans massa kollegor. I mina olika uppdrag under året har jag  dels varit stationerad på fyra olika kontor med tillhörande kollegor (säg 75 pers totalt), dels inom uppdragen haft möten och kontakt med människor från många olika delar av Scania.

Vissa säger att det är ”nätverket” du bygger upp som trainee som är det viktigaste. Jag är beredd att hålla med. Det är värt mödan, och om jag som uppvuxen i nordligaste lappland tvingas en bit utanför min ”Comfort Zone” i rent sociala termer är det ju bara bra, det var så dags 🙂

Kort inlägg idag!

Det är bara sju veckor kvar av traineeprogrammet för min del. Det känns faktiskt jättebra, även om det är lite stressande att tänka sig att jag ska hinna klart alla mina åtaganden här i Madrid på sex av de sju veckorna. Hmm…

Det ska bli roligt att ha något vettigt att skriva på visitkortet (jag har kört med post-it såhär långt, hehe), det ska bli roligt att få ha mer långsiktiga åtaganden, att få ta lite ansvar, att ha krav på sig, att få kontinuitet och “vardag” igen. Jag ska kort och gott “bli stor”!

Exakt vad jag ska jobba med är inte 100% klart, så jag vill inte jinxa något genom att skriva här. Det kommer senare lovar jag istället.

Jag skulle också vilja göra lite reklam: Snart dyker nya skribenter från Scania upp! Trainee 2011 börjar bli varma i kläderna och har säkert intressanta och roliga saker att ta upp, jag ser fram emot deras bloggande både som ren kuriosa men också för att sätta mitt eget traineeår i perspektiv. Håll ögonen öppna med andra ord.

Vad händer med mina inlägg? Jag kommer skriva vidare året ut, så du som läser kommer få några inlägg från min första månad som icke-trainee.

Trevlig helg!

-Hur kommer det sig att du kan så bra spanska?

-Jag var i Chile och läste ett år.

-Varför i Chile, har du släkt därifrån?

-Nä, jag tyckte det verkade spännande bara.

Och så fortsätter det. Det där är den vanligaste konversationen jag har här i Madrid. Men de ställer en ganska bra fråga. Varför har jag valt att lära mig JUST spanska? Svaret är inte så roligt eller sexigt som man skulle kunna tro: på min högstadieskola fanns tyska eller spanska att välja på som tredjespråk, alternativ extra svenska. Min mor språkläraren tyckte inte att extra svenska var ett alternativ så det fick bli spanska, eftersom jag tycker det låter finare än tyska.

Jag har alltid haft lätt för språk, så det är tur att jag blev ingenjör och får utmana mig själv 🙂 Spanskan fortsatte hela gymnasiet, delvis kanske för att jag tänkte att det var ”lätt” att plocka ett par bra betyg, dessutom i flera kurser. När sen valet till högskolan skulle göras stod Industriell Ekonomi – Internationell med Spanska där i LiTHs katalog och ropade på mig. Enkelt! Det var liksom svårt att säga nej till ett garanterat utlandsår i ett spansktalande land för en kille som kommer från LängstuppiLappland.

Sen dess har det rullat på kan man säga. Jag är fortfarande inte ”flytande” på det sättet som en infödd är, men jag har nått ganska långt. Om du som läser funderar på att lära dig ett språk, att åka iväg och smaka och känna på orden i sin egen miljö, så har jag bara ett råd att ge. Om du inte vet vad det är ännu så är du nog lite trög och behöver börja med  den där extra svenskan 😉

Katedralen i Segovia

IT är ett lite jobbigt fält ibland. Vi hör bara från våra kollegor när saker inte funkar, det är inte direkt någon som kommer förbi och säger ”men du, fyfan vad glad jag blev av att upptäcka att vårt filsystem gör autobackup på filer jag jobbar med varje halvtimme! Det räddade min dag.” Nä, sånt förväntas bara.

I veckan hälsade vi (jag, chefen och en kollega) på en av våra lokala lastbilshandlare, utanför Zaragoza. Chefen är ny för IT i Scania Ibérica sen januari, så han har en pågående ”turné” för att besöka alla handlare och påbörja en dialog. IT-mässigt har de inte riktigt samma avancerade miljö ute hos handlaren som vi har i Södertälje (NÄHÄ!) så det var väldigt lärorikt, och de har ett oerhört fokus på kostnader då varje euro känns i ett så pass litet bolag.  Där går det inte att kräma på med bra nätverk, nya datorer och avancerade(dyra) programlicenser, utan man måste gå försiktigt fram och välja lösningar som är bra nog men som inte dödar budgeten. En riktig utmaning och man får försöka tänka ”utanför lådan” som det så fint heter för att de ska ha en fungerande miljö som inte kostar skjortan. IT på en annan nivå men lika kul!

Vad händer annars i Madrid? Utanför jobbet menar du? Tja, jag passar på att träna nu när jag inte har tågpendling som tar en massa tid utan en “snabb” Seat Ibiza som tar mig till jobbet på en kvart. För att kompensera äter jag ibland tapas, detta mycket kända spanska koncept. Min favorit-tapas är Chopitos, små stekta bläckfiskar. Mums! Och ja, ifall du undrade så säljs det spansk skinka överallt och man har det på allt. Det är gott och finns tydligen stora skillnader på torkad skinka och torkad skinka. Kännare kan prata om pata negra som vore det en inkarnation av Jesus själv. Jag har dock på sedvanligt ödmjukt vis fastnat för Lomo embuchado, som är torkad, tunt skivad fläskfilé (tror jag!). Det är perfekt på frukostmackan och inte så dyrt som det låter.

I onsdags blev jag medbjuden av mina snälla kollegor på Sistemas till en Paddle-match (en avart till tennis), vilket var jättekul men lite klurigt, med knepiga regler för när en boll räknas och inte. Det är en riktig folksport här i Spanien, mycket på grund av att det är så lättillgängligt. Det är långsammare än tennis så tröskeln är inte så hög för att börja, och man spelar oftast dubbel så det blir ganska socialt (inte sällan med tapas efteråt, haha). Jag skulle säga att det är snäppet över traditionella social-rekreativa sporter såsom bowling, biljard m.fl. i svettighetsgrad, men inte lika svettigt som tennis eller squash. Enligt en kollega ska det finnas en Paddle-klubb i Stockholm. Kanske är värt ett besök?

Till helgen kan det nog bli ett vingårdsbesök om jag lyckas hitta en som tar emot besök. Oavsett blir det nog tapas, det blir det alltid 🙂 Trevlig helg du som läser!

Madrid by night