Ett trettiotal blogginlägg senare så befinner jag mig vid ett vägslut och det är dags att tacka för sig.

Förra veckan var kantad av mängder av härliga aktiviteter då det var traineeprogrammets sista seminarievecka. Flertalet personer från ledningen tittade förbi och konverserade lite avslappnat med oss och önskade oss lycka till inför våra kommande utmaningar utanför traineevärlden. Arbete inom produktion, utveckling, inköp samt marknadsarbete på Irland är summeringen av mina 14 månader och nu går jag tillbaka till motormonteringen för att jobba helhjärtat med logistikutveckling.

Med detta inlägg vill jag tacka för mig, tacka för allt fantastiskt som jag fått uppleva som trainee och tacka för alla kommentarer och frågor från er bloggläsare, Förhoppningsvis har jag inspirerat någon att söka sig till Scania. Traineeprogrammet får mina allra varmaste rekommendationer.

På återseende!

Traineer får åka räddningsbåt i skärgården utanför Dalarö.     

Traineetårta under sista traineedagen

-Jens

“Min gode vapendragare och traineekollega Jota har lämnat er några rader om hur han har haft det under sin utlandspraktik i Madrid, mycket nöje – Jens”

Nu drar sig min traineeperiod i Madrid mot sin ände; en erfarenhet och ett minne för livet har på ett fantastiskt sätt tagit form. Med risk för total avsaknad av röd tråd kommer här en miniresumé; håll tillgodo.

Scania Ibérica ligger i Madrid och är huvudkontor för den spanska och portugisiska marknaden. Jag har under min tid här jobbat med organisering och omstrukturering av ett projekt inom området ”Commercial Services”. Extremt kul att, som ingenjör inom Teknisk Fysik och Elektroteknik, få komma ut se hur världen ser ut utanför R&D. Nya utmaningar varje dag!

Real Madrids hemarena. Här på torget utanför samlades tiotusentals människor för att, på tre enorma skärmar, följa landslaget genom EM. När segern var ett faktum var det mäktigt att höra jublet från folkmassorna. Vid dessa tillfällen i ”Hyundai fan park” var alla spår av krisdriven depression som bortblåsta.

De 3 månader jag spenderat här i spanska huvudstaden har varit perfekt för att på riktigt hinna lära känna kulturen, smaka maten, möta människorna och få en känsla för arbetsliv, vardagsliv och mixen däremellan. Jag valde efter ett tag bort hotellet där jag bodde för att istället flytta in hos en nyvunnen vän inne i centrum. Ingenjör som jag är ville jag såklart maximera det kulturella utbytet; usch vad oromantisk jag låter; jag önskade erhålla en vän för livet. 😉

Jag får provsitta en av de få Scaniabilar som deltagit i Dakarrallyt. En tävling som fascinerat mig sedan barnsben.

Vi svenskar åker gärna till Spanien för vädret, men min traineepraktiken började minst sagt i grått. Regn nästan varje dag och jacka var ett måste när man gick till bilen på morgonen. Halvvägs in i maj ställdes sig dock vädret på min sida och de senaste veckorna har 37 grader varit närmst standard. När jag var i Pamplona, för att besöka en kund (jag skulle använda mina ”1337 R&D h4x0r skillz” för att programmera om en buss med problem) hade vi 42 grader; det var att ta i! (framförallt när jag eftersom jag inte hade AC på sovrummet.. :P)

Ok, det finns de som kallar mig nörd. Jag jobbar med lastbilar, jag pratar oftast om lastbilar, jag youtube:ar lastbilar, jag spanar in varenda lastbil jag passerar på motorvägen och har en Scania V8 som ringsignal. Vad gör då en sådan som jag fritiden i Madrid? Kollar på flamenco? Nä, går på truck racing såklart! 😉

Madrid  är på många sätt en kontrasternas stad. Nu är det inte mot just Madrid som krisen slagit som hårdast, men avtrycken är tydliga även i huvudstaden. Mitt i det eviga festandet (cykeltävlingar, pridefestival, gatufester, maraton, musikfestivaler, gatuteater m.m. alltid något på gång i staden som aldrig sover), så ser man till och med bistra män i piké och pressade byxor vandra runt på tunnelbanan och vid gatornas trafikljus, desperat bedjandes om allmosa till familjen. Få delar av samhället undslipper påverkan av den fritt fallande ekonomin. Även min arbetsplats har kantstöts gång efter annan, med stundtals tryckt och tung atmosfär som följd. Jag beundrar dem som håller modet uppe!

Trött man i Madrid under en kall aprilnatt.

Mina tre månader i Madrid har gått i en rasande takt. I helgen beger jag mig åter hemåt till det gråa, gröna, gula, blå… lite beiga, men ack så sköna, Sverige. Stundtals känns det som att jag just kommit hit; all the new memories and friends begs to differ.

– JoTa Liljestrand 

Sista veckan på inköp innan semestern och solen bränner sönder gräset där utanför kontorsfönstret. Då mångt och mycket är redan avklarat inför avslutet av praktikperiod tre så är dagens agenda vigd åt planering av höstens utlandspraktik. Det finurliga med planering är att det är en syssla som man kan utföra även utanför de öppna kontorslokalernas domäner. Exempelvis på en grafitti-tagad parkbänk längs Scanias egna lilla vattenpöl. Att sitta i det fria och låta solen nyansera huden kanske inte låter så arbetsamt men som allt annat på Scania så är det givetvist frihet under ansvar. Men då alla arbetsuppgifter är under kontroll så fann jag med 100% av rösterna att planering på parkbänk är ett fullgott komplement till kontoret.

-Jens

På inköp tickar klockan ofta fortare. Många slåss mot tiden och ibland kan det se hopplöst ut. Dock så är det som mycket annat – det löser sig, för att man sätter sig ner för att lösa det. Så även om många inköpare talar om att de har mycket att göra och att det stressas ibland så märker man väldigt tydligt att alla trivs fruktansvärt bra på sina positioner. Med välfyllda agendor så hinner man med mycket, man känner sig effektiv och det blir roligare för man märker av resultat av sin strävan och slit.

Teckning av Lindström som jag finner härlig

Frekvensen av mina blogginlägg har sjunkigt något under min sista tid på inköp. Det kan bero på många olika leverantörsbesök där det senaste i raden var ner till Göteborg, min gamla studentstad. Nostalgin var på topp när jag checkade in på Hotel Post i Götet (hotellet som jag gjorde mitt exjobb på för ett år sedan och som då var en smutsig byggarbetsplats hade nu förvandlats till ett vackert vattenhål för hotellgäster och glada Göteborgare). Två dagar gick åt för att prata kvalitetsfrågor och framtida samarbeten med fyra leverantörer innan de tre Scaniaiterna drog sig tillbaka österut.

Klappar postlådan på Clarion Hotel Post i Göteborg

Jag och Anders testar restaurangutbudet i Göteborg

Vid sidan av inköpsarbetet så har jag även arrangerat ett besök för ett gäng SKF:are som reste  till Södertälje för att lyssna till hur Scania jobbar med ledarskap. En dag med intressanta ledarskapsföreläsningar, rundvandring i produktionen samt avslut med lastbils- & busskörning på Scanias Demo Center resulterade i att tummen var upp från samtliga deltagare. Att man bygger ett starkt nätverk inom Scania hade jag förväntat mig när jag började på traineeprogrammet men att man även skulle bredda sitt nätverk genom att träffa kollegor från andra branscher hade jag missat men glatt välkomnar.

Två glada SKF:are testkör några tungviktare

-Jens

Kerstin gör just nu sin utlandspaktik på ett marknadsbolag i Trento i de italienska alperna. Hon är del i ett team som arbetar med ett projekt om bland annat förarträning, som är ett av de effektivaste sätten att minska lastbilens bränsleförbrukning. Här ger hon sin bild av sin verklighet.

”Eftersom jag bor i en lägenhet inne på Scanias område och har sjuttio meter(!) till kontoret brukar jag börja dagen med en promenad runt området för att vakna till. Strax efter åtta glider jag ner till caféet och tar en cappucino och småpratar lite med kvinnan som driver baren, som för övrigt bara pratar italienska. Min italienska är hyfsad eftersom jag har studerat ett halvår norr om Milano, men Italienarna förstår kroppsspråk väldigt bra som komplement om man inte finner de rätta orden.

Runt halv nio går jag de sjuttio meterna till mitt kontor och börjar med att stämma av olika aktiviteter i projektet jag jobbar med. Jag pratar engelska med mina kollegor, och det fungerar bra för det mesta men ibland får vi skarva på italienska. Resten av förmiddagen går åt till att förbereda en presentation för ett kommande marknadsevent.

Den italienska matkulturen är inte världsberömd utan anledning och i lunchmatsalen äter man först pasta, sen kött och grönsaker (eller ost och parmaskinka) och ibland efterrätt. En stor utmaning är att inte äta för mycket eftersom man då man riskerar att bli trött och inte få något vettigt gjort alls under eftermiddagen.

Under eftermiddagen håller jag i avstämningsmöte med kollegorna i Södertälje på telefonlänk. Vi går igenom aktiviteterna och kompletterar med ny info som jag och en italiensk kollega fick med oss från ett tvådagars seminarium i Bryssel tidigare i veckan. Det är en väldigt spännande upplevelse att hålla ett möte med fem energiska italienare och en Svensk på telefonlänk, och ljudnivån kan stundtals bli väldigt hög. Att en diskussion blir hetsig betyder inte att man är osams, utan snarare att man är engagerad. Blir frustrationen över att behöva hålla sig till engelska alldeles för hög byter man till en smattrande italienska i ett rasande tempo som gör det fullständigt hopplöst för mig att hinna med. Jag låter dem dock diskutera färdigt, och får sen en snabb redogörelse på engelska. Ibland är det frustrerande att jag inte kan språket och det känns inte alltid okej att tvinga fem italienare, i Italien, att prata engelska för att en person inte förstår annars. Men Scania är ett internationellt företag och folk rör på sig, så det är så det måste vara ibland. Hade jag varit här längre tid än tre månader hade jag dock sett till att lära mig språket ordentligt innan.

Vid klockan fem går jag från jobbet för att hinna till Bergamo flygplats och hämta tre traineekollegor (som snarare är kompisar än kollegor) som ska spendera helgen med mig. Det är 26 mil att åka enkel väg, men det tar bara två timmar eftersom det är en fin och bred motorväg hela vägen. Vi hade en jättemysig helg med vandring i Dolomiterna, båttur på Gardasjön och besök på både vingård och citronodling. Ibland är det ensamt på utlandspraktiken, men helger som denna med trevligt sällskap, då är det faktiskt helt underbart”

                                          Fyra glada Scaniatraineer

Ciao,

Kerstin

Gassande sol där ute och svalkande air condition där inne. Det är högsommar i Södertälje och många av Scanias arbetsmyror söker sig ut i solen på rasten med en smältande glass i handen. Livet på inköp tickar på i sin gilla gång och jag plockar nog på mig den ena erfarenheten efter den andra. För en person som jag lär sig bäst genom att få testa på saker och ting i praktiken.

Den här veckan så har jag fått sett hur man bygger från grunden. Och likt mitt tidigare besök så är det fästelement som trollas fram från en liten metallklump till en vacker skruv, eller bult, eller annat don som behövs för att hålla saker och ting på plats. Förutom det roliga med att träffa många olika personer så får man uppleva nya platser. Småland har inte varit så välbesökt av mig tidigare men nog var det lite förtrollande allt. Kan ha och göra med stämningen på speedwaytävlingen då det var folkfest i byn, att få uppleva de småländska skogarna och sjöarna samt tårtfirande i en industrilokal till prinsessan Estelle ära.

Även om det blir rätt intensiva dagar när man är på resande fot så tycker jag nog ändå att det är värt det med tanke på allt spännande och utvecklande som man får vara med om.

-Jens

Betydligt mer kontakt med människor när man sitter på inköp än vad jag har upplevt på mina tidigare ställen. Så den som eftersträvar ett socialt yrke lär finna sitt kall inom inköp.

Igår satt jag med på ett möte när vi tog emot en italiensk leverantör. Har tidigare träffat en italiensk distributör och den gemensamma nämnaren här är att de är fruktansvärt trevliga samt klär sig oklanderligt. Annars är det mest svenska leverantörer som jag har kontakt med i mitt dagliga arbete. Tydligen har vi mycket att hämta från de småländska bygderna och det är inget fel med de. Dessa leverantörer är minst lika trevliga. 

I onsdags så fick jag möjlighet att lära känna några leverantörer vid sidan av möteslokalen då de bjudit ut några Scaniaiter på middag. Nog hade jag väntat mig att diskusionen mellan de elva middagsgästerna skulle handla kring skruvar och andra fästelement men aldrig hade jag trott att det skulle talas med sådan kärlek. Teknisk fördjupning i tillverkning av självaste gängorna på skruven var något som blev min bordsgrannes “mission” att beskriva för mig. Skesterna blev yvigare och yvigare efter varja “hur menar du nu?” som jag kläckte ur mig, men trots mitt ihärdiga oförstående så tappade min föreläsare inte hoppet om mig. Vid ett tillfälle så viskade Anders (min glada Scaniakollega) i mitt öra: vad du än gör så säg inte “skruv som skruv”, då kommer vi inte få se morgondagen gry. Så med lite mer kunskap om fästelement men ack så långt kvar till fullärd fick vi en väldigt trevlig afton. 

Ett av inköps stora plus är definitivt kontakten med alla glada männsikor som man får. Här har ni mig, Anders och min handledare Barbro.

-Jens

Susade iväg på leverantörsbesök igår och hyrbilen puttrade iväg till Hallstahammar, orten som har gett Sverige Thore Skogman.

Vad mer som finns i Hallstahammar är en av Scanias leverantörer (Bulten AB) som tillverkar fästelement (bultar, skruvar, etc.) och har gjort det ända sedan 1873 då företaget startades. Idag är Bulten är en av de största leverantörerna av fästelement till fordonsindustrin i Europa.

Inte så jättecoolt att köpa in kan tyckas men där har ni fel. Fästelement är bra invecklade saker trots allt och det var något man fick erfara när vi igår vandrade runt i produktionen och se hur mängder av maskiner spottade ur sig den ena varianten av skruv efter den andra. Något sådant litet spelar en stor roll för oss i lastbilsindustrin då det rör sig omkring 4000 stycken skruvar på en lastbil till en vikt omkring kanske 100-150kg.

En av de stora fördelarna med traineeprogrammet är helt klart att man får möjlighet till att följa med på så mycket olika möten. Hur skulle jag annars veta hur man gör gängorna på en skruv om jag inte hade åkte till Hallstahammar? Tumme upp för leverantörsbesök.

En skruvs utveckling från larv till vacker fjäril

-Jens

Nytt konto, nya arbetskamrater och nya sysslor. Livet som trainee är i ständig förändring. Nu har jag en härlig fönsterplats och ett gäng glada inköpare runt om kring mig. Jag har suttit här nu i en vecka och det var en introduktion med fart i måste jag säga så under helgen som var har jag sovit väldigt mycket och djupt.

Förra veckan fylldes med att lära känna nya ansikten med tillhörande namn samt förstå hur inköpsorganisationen fungerar och varför man jobbar som man gör. Sedan sprang jag tätt efter min handledare på olika möten där vi satt ner och diskuterade strategiska likväl som operativa inköpsbeslut till höger och vänster. Lärde mig även att lägga order på lite smått och gott.

Onsdagkväll kopplade jag av med lite skön musik med flickvännen. Gick på Michael Bublé som var i Globen och det är inte lite avundsjuk man blir på den rösten den snubben har.

Avslutningen på veckan blev något utöver det vanliga (för mig). 20 indiska leverantörer var på besök och önskade att Scania skulle börja göra affärer med just deras företag. Scania höll en kort presentation om företaget samt hur vi jobbar med leverantörer. När det var klart ställde sig alla indier upp och började deala visitkort med närmsta Scania-anställd. Så där stod jag och hivade in visitkort och utbytte artighetsfraser på löpande band. Min kollega fick tag på den leverantör som det var sagt att vi skulle ha ett privatmöte med och joggade snabbt ut ur lokalen. Jag kom på efterkälken då jag var tvungen att passera leverantörer som jag inte hade hunnit plocka visitikort av ännu. När leverantörernas besök började komma till sitt slut så radade de upp sig framför en lastbilsmodell och började vinka in alla Scaniamänniskor för gruppfoto. Så där i mitten, knäböjandes i äkta fotbollsmanér, bland turbaner och välansade skägg, fanns en liten trainee som inte kunde sluta le åt hela situationen. Önskar att jag hade fotografierna att visa upp med tyvärr.

-Jens   

Har ett tunt schema denna dag och tog tillfälle i akt att besöka två andra traineer för att få höra vad de har sysslat med de  senaste tre månaderna. Det trevliga med att göra sådan här besök är att man slås av hur otroligt många världar det finns inom Scania. Utan att överdriva – du kan syssla med vad som helst, dagens sanning!

Mitt första stopp blev hos Emma som jobbar som materialplanerare i byggnaden där de tillverkar axlar. Hon visade mig upp till hennes kontorslandskap där ett gäng sköna filurer sitter och håller koll på alla artiklar som trillar in och ut ur verkstan. Förutom att hon har ansvar för ett tiotal leverantörer så har hon desutom hunnit med att köra tre veckor inom logistik. Där fick hon nöjet att vara Kaizenledare för den första kaizenövningen inom logistik på axelmonteringen. Vi tog en vända ut i produktionen också för att räkna lite artiklar. Dock inte utan reflexväst då Emmas skrivbordsgranne snabbt förklarade att om man inte har dylikt överlevnadsplagg signalerar det till truckförarna att det är fritt fram att köra på en hur mycket de önskar och vill. Något man så klart vill undvika skrattade jag nervöst tillbaka och såg till att kolla vänster-höger flera gånger än nödvändigt vid varje korsning ute i produktionen.

Emma i full skyddsmundering – stålhätteskor och reflexväst

Från produktionsgolvet vandrade jag sedan över till Daniel som är ekonomi-putte. Med ett stort leende och dinglande slips i grön nyans kom han joggandes ner för spiraltrappan till receptionen i Scanias huvudbyggnad. Lika enkelt som han tog trappan utför plöjde jag nyfiket efter honom uppför trappan samtidigt som han glatt förkunnade att han nu skulle visa alla sjukt bra grejer som han hade åstadkommit under sin praktikperiod. Vackra visuella presentationer på whiteboard och excel fick mig att avlägga en liten applåd. Grabben har fått knega med lean-office vilket är väldigt intressant enligt min mening. För den nyfikne så kan man även kolla in årsrapporten där Daniel är den person som ligger bakom sida 4 och sida 5 samt not 32. Väldigt viktigt att belysa tyckte han då det resulterade i att han lite nonchalant tryckte upp årsrapporten två centimeter från min näsa. 

Ekonomi-putten Daniel a.k.a s.4-5, a.k.a not. 32

En helt vanlig förmiddag ute hos traineerna…

-Jens