Nu är det sista dagen på min tredje traineeperiod. Eftersom det är tredje gången börjar jag få lite rutin på det här: utvärdering med chefen, avslutningslunch eller fika, säga hejdå till alla och städa ur min arbetsplats. Jag kommer att sakna SPS Office och verkligen försöka minnas allt jag lärt mig under de här tre månaderna för att ta med mig till framtida jobb.

Min nervositet innan perioden över att jag inte kunde Scaniahuset som ett rinnande vatten har bytts ut till ett självförtroende över att jag kanske inte kan kopiera det från minne men, vilket är ännu bättre, börjar förstå det. Jag har också kommit till en ganska skön insikt. Scania jobbar ständigt med att förbättra, och lever i en värld där vi alltid ska bli bättre. Det betyder dock inte att man måste vara världsbäst på allt på en gång. Det är okej att vara sämre på något så länge man har en plan för hur man ska bli bättre och är på väg i rätt riktning. Hur ska man annars våga erkänna att något är dåligt? Och om man inte erkänner det, hur ska man då kunna jobba för att bli bättre?

Även om det är tråkigt att sluta är det spännande att gå på semester för första gången. Bättre sent än aldrig går jag på min första betalda semester. Ett helt nytt koncept efter många studieår och sommarjobb! Det känns nästan lite overkligt men mina kompisar som har provat säger att man vänjer sig ganska snabbt 🙂 Antagligen kommer mina veckor försvinna i ett nafs.

Efter semestern bär det av till Trento, Italien, och tre månader som praktikant på avdelningen Pre-sales. Så arrividerci, Södertälje, vi ses igen i November.